Vecka 1

För några år sedan mötte jag regelbundet en man som kom barfota till våra möten. Hans fötter var alltid smutsiga. Väldigt smutsiga. Det visade sig att han bara använde skor ute under december och januari månad. Men bara om det var riktigt kallt. Han berättade för mig att han älskade när hans fötter hade direktkontakt med jorden. Att han ville åt den läkande energin i form av fria elektroner som jorden under oss är en obegränsad källa av. Nu kanske du får en bild av den här personen som inte stämmer därför vill jag poängtera att det här var en välklädd och välutbildad man. Han brukade möta mig propert klädd och pratade påläst om alla möjliga ämnen. Det enda som var avvikande var hans fötter. Jag undrade många gånger om det var han som avvek eller om det var alla vi andra. 

Jag minns att jag tyckte att det var så himla skönt att lyssna på en person som öppnade nya dörrar för mig. Jag minns att jag brukade tänka att han verkade vara så fri, så befriad. Han hade inga kroniska inflammationer, inga sömnproblem, inga allergier eller autoimmuna sjukdomar. Jag var ofta imponerad av hans lättsamma inställning till livet. För att inte tala om den fascination jag kände för hans skitiga, valkiga fötter. Att jorda sig betyder inom vetenskapen att man har direktkontakt med jorden, och därigenom tar upp de fria elektronerna som sedan oskadliggör de fria radikalerna i kroppen. Hudkontakt med Jorden, alltså gå barfota på gräs, sand, jord och sten. Precis som människan gjort i alla tider. 

2021

Hej hej 2021. Kul att ses. Om 2020 var året då mycket rasade blir nog 2021 året då mycket byggs upp på nytt. Nu måste vi väl ändå gå mot solen. Med vaccin och allt. Jag är kvar på Teneriffa i nio dagar till. Sedan blir det nytt PCR test, transit via Amsterdam och slutligen Landvetter igen. Ser jag fram emot att åka tillbaks till Sverige? Not so much. Det gör jag aldrig. Men det brukar bli ok ändå. Jag ska söka praktikplats i vår och avsluta studier, jobba och sätta undan ny reskassa. Till sommaren hoppas jag att jag åker tillbaka hit och fortsätter det jag påbörjat. 

Vad har jag gjort det senaste då? Jo, jag har monterat väldigt många möbler, både rätt och fel. Jag har badat, solat, målat, köpt verktyg och övat spanska ord. Vi har festat loss på spanskt traditionellt julgodis: 

Gott och inte så gott.

Jag har åkt till ett gäng härliga ställen, gått runt på söta gator och tänkt ganska många gånger att ”här skulle jag också ha en liten lägenhet”. Jag har stillat mig, druckit kaffe och ätit mat på många trevliga små ställen och pratat spanska som aldrig förr. Det måste vara alla serier jag sett. Som jag tragglat igenom i mörkret i Sverige. 

Jag har varit i evigheten och känt livet:

Och så har jag har firat in det nya året med att föra ett jävla liv.

Månaden som gick

Månadens bästa tv-program/film:

Har laddat hela månaden med spansk serie. Sevärd om en vill träna språket, annars skulle jag kanske inte rekommendera den. Finns på Netflix.

Månadens bästa klädesplagg:

Mina jeansshorts som jag köpte på rea på H&M i slutet av sommaren. Hej benen!

Månadens roligaste händelse:

Att vara på Teneriffa så klart. Även om mycket är sig olikt är det alltid en befrielse att komma hit.

Månadens tråkigaste händelse:

Att en person jag älskar blev sjuk.

Månadens viktigaste händelse:

För mig personligen är det att jag har kunnat springa mer eller mindre som vanligt igen. Är så himla glad för det och njuter varje pass så länge det varar!

Månadens bästa maträtt:

Tapas som vi åt på en mysig restaurang vid torget i Los Cristianos. Fick bara med två rätter på fotot för när resten kom in tappade jag det och gick bananas. Så jäkla gott.

Månadens self-treat:

Värme, avkoppling och ledighet alla dygnets timmar.

Månadens bästa nyhet:

Att Sveriges regering är så bra i den här pandemin och så klart att länder har börjat vaccinera.

Månadens sämsta nyhet:

Att det går ganska kasst för Sverige i pandemin just nu. Och för de flesta andra länderna.

Månadens doft:

Hav

Månadens känsla:

Så jävla glad!

Vecka 53

Han frågar hur vi har haft det sedan senast och jag svarar att det varit ett konstig år. Han skakar på huvudet och håller med, gestikulerar och beskriver den ekonomiska förödelsen som många lider av nu. De två små hundarna leker i den torra rabatten, springer runt buskar så långt kopplet räcker, nosar på gula blommor. Han tittar på dem och skrattar. Säger att han har tur som har haft dem genom den här tunga perioden. Len päls och tillgivenhet att luta sig mot när det mesta andra föll. Nu simmar han varje dag igen, går promenader och tar en kaffe på caféet runt hörnet. Snart ska han få komma tillbaka till arbetsplatsen. Han har svept en kofta runt sig och undrar om jag inte fryser i mitt linne och mina shorts. Jag säger att de flesta i landet där jag växt upp går klädda så här i sådan här temperatur. Nitton grader och klarblå himmel är vinter här. Det regnade några droppar igår. Femton minuter tog det innan molnen skingrades och solen sken igen. Hundarna gläfser och drar i kopplet och han säger att han ska gå en sväng med de raslösa busarna, kul att ni är tillbaka, vi ses. Jag låser upp grinden till poolområdet, duschar snabbt av mig, gör ett rätt spänstigt dyk ner i det kalla vattnet och simmar femhundra meter. 

Fem böcker jag vill läsa under julledigheten

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.

Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?

En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.”

Insekternas planet, Anne Sverdrup-Thygeson

”Insekter finns överallt – på de högsta bergen, men också i Londons tunnelbana där till och med en egen, unik art av myggor utvecklats. De finns inuti valrossars näsborrar och i datorer! De bär sina skelett på utsidan, som en rustning. De kan ha öron på knäna, ögon på sina penisar och tungor under sina fötter.Insekterna får världen att gå runt. Utan dem, ingen pollinering – men inte heller någon förmultning. Inte heller någon föda för de många fåglar och djur som lever av insekter. För varje människa som lever på jorden finns det 200 miljoner insekter. Men medan människornas antal de senaste 40 åren har dubblerats, har insekternas samtidigt halverats.Insekternas planet är en passionerad och spränglärd berättelse om de små varelserna som vi inte kan leva utan.”

Dottern, Lena Andersson

”I Brunnsvikens vattenbryn simmar kricka, vigg och brunand. De kommer att simma där om tusen år också, tänker Elsa. Hon säger att när faderns aska nu läggs i jor­den bredvid Sveas, som lades bredvid Gunnars, som lades bredvid Gunnars bröder och mor, då är han den siste av dem som kommer att ligga under en gravsten. De stannar och ser ut över vattnet. Hon säger att fadern nog tyckte om tanken på den där stenen, det solida i den. Så nära materien var han att den liksom lösgjorde sig ur det materiella och blev till idé. Dottern är Lena Anderssons uppföljare till den hyllade romanen Sveas son. Nu möter vi folkhemmets barnbarn. Inte minst får vi följa Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet, från barnets undran inför världen till den unga kvinnans konfrontation med tidens nya idéer och tänkesätt. Alltmedan folkhemmet, såsom hennes far såg det, sakta löses upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron på alla sätt utmanas.”

Bärarna, Jessica Schiefer

”I romanen Bärarna skildras en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Kvinnorna styr, och samhällets redan skrala resurser delas systerligt, eller används i jakten på ett botemedel. Men ordningen har börjat ifrågasättas.

Nikki lever med Simone. De har egentligen aldrig talat om att bli föräldrar, men en dag säger Simone att hon absolut vill få bära ett barn. Det visar sig bli både svårare och farligare än Nikki kunnat ana. Relationen sätts på spel, och Nikki upptäcker saker – om Simone, om sig själv och om det samhälle hon lever i – som kastar henne ut i något hon aldrig hade kunnat föreställa sig.”

Allt jag inte kan säga, Emilie Pine

“Jag är rädd för att vara kvinnan som stör. Och för att inte störa tillräckligt. Jag är rädd. Men jag gör det ändå.”I denna självlysande debut skriver Emelie Pine om de händelser som har format hennes liv. Hon skriver med radikal uppriktighet om infertilitetens outsägliga sorg, om att ta hand om en alkoholiserad förälder, om tabun kring den kvinnliga kroppen och den kvinnliga smärtan, om ofrivilligt sex och våld mot det egna jaget. Förkrossande, gripande och insiktsfull – och trots det fylld av glädje – är ”Allt jag inte kan säga” en oförglömlig utforskning av hur det känns att leva i världen.”

Chokladbollstårta

Jag har bakat en gigantisk chokladboll. Kolla!

En chokladbollstårta med tre olika smeter och frosting. Jättekul att göra och smaskig och rejäl att äta.

Du behöver:

Vit chokladbollssmet:

  • 100 g mjölkfritt smör/margarin, smält
  • 100 g vit choklad, smält
  • 3/4 dl florsocker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • ca. 4 dl havregryn
  • 1 1/2 dl kokos
  • 1 dl vegansk vaniljkräm, vispad
  • 3/4 dl vispad grädde

Ljus chokladbollssmet:

  • 100 g mjölkfritt smör/margarin, smält
  • 1 msk kakao
  • 3/4 dl florsocker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • ca. 4 dl havregryn
  • 1 dl kokos
  • 1 dl vegansk vaniljkräm, vispad
  • 3/4 dl vispad grädde

Mörk chokladbollssmet:

  • 100 g mjölkfritt smör/margarin, smält
  • 4 msk kakao
  • 1 dl florsocker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 2 msk kaffe
  • ca. 5 dl havregryn
  • 1/2 dl kokos
  • 1 dl vegansk vaniljkräm, vispad
  • 3/4 dl vispad grädde

Chokladfrosting:

  • 1 dl vispgrädde
  • 150 g mörk choklad
  • 60 g mjölkfritt smör/margarin, rumsvarmt
  • 2 msk kakao
  • 1 tsk kokande vatten
  • ca 4 dl florsocker

Dekorering:

  • Kokos

Så här gör du:

  • Vispa grädden till de tre chokladbollssmetarna (totalt ca 1 1/2 ovispad grädde).
  • Vispa vaniljkrämen.
  • Blanda ihop ingredienser till den vita chokladbollssmeten.
  • Klä en bunke, 26-28 cm, med plastfolie. Tryck ut den vita smeten i botten, släta ut ytan ordentligt och ställ den i frysen medan du blandar ihop den ljusa smeten. 
  • Bred ut den ljusa smeten ovanpå den vita, släta ut ytan ordentligt och ställ den i frysen medan du gör den mörka smeten. 
  • Bred ut den mörka smeten på den ljusa och låt tårtan stå i frysen några timmar. 
  • Gör frostingen. Värm grädden i en kastrull och blanda ner chokladen. Rör om tills allt har smält. Låt blandningen kallna. 
  • Vispa smöret fluffigt i en bunke. Tillsätt kakao, vatten och florsocker. Tillsätt chokladgrädden och vispa ihop allt ordentligt.
  • Vänd ur kakan ur bunken. Bred över frostingen och strö över kokos innan den stelnar. 
  • Förvara tårtan i kylskåp men ta ut den någon halvtimma före servering.

Vecka 52

Jag har stängt dörren till omvärlden och gått in i rummet. Här finns bara stillheten. Jag återvänder alltid hit. Det är här alla svaren finns, det är här jag alltid kan slappna av utan krav. Rummet är min källa till energi. Det finns ingen som behöver mig, ingen som kräver saker av mig, ingen som ber mig. Här finns ingen bekräftelse att jaga, ingen berömmelse att eftersträva, ingen tid att spara. Det finns bara jag som vilar i stillhet. Det är en helig plats. 

Stillhet är en exklusiv lyx. En gratis lyx som människan borde unna sig så ofta hen kan. Det finns många tekniker för att stilla sitt sinne och skapa ett inre lugn. Ett inre lugn bidrar till att utveckla en förmåga att lättare hantera tankar och känslor och det i sin tur ska bland annat öka det allmänna välbefinnandet, minska stresskänslor och också påverka blodtrycket positivt. Genom att studera resultat av meditation med vetenskapliga metoder och modern teknik har forskare sett att meditation har en mycket god inverkan på många stressrelaterade besvär. Fast det visste vi ju redan innan forskarna gick in och sa sitt. Känner du dig stressad? Hitta en metod som du gillar för kroppslig och mental avslappning. En vägledd meditation är en bra start för att börja vandringen mot din stillhet.  

Nyårsfirande i Coronatider

Känner du någon som har en husvagn? Jag kan nästan lova att den är ledig över nyår. Fråga om du får låna den. Fyll upp med god mat och varma kläder. Kör ut och parkera framför havet. Spring över klippor eller sand och fira in det nya året.

Känns det som att alla andra är bjudna på roliga nyårsfester medan du inte vet vad du ska göra? För det första, alla är inte det. Speciellt inte i år. Jag vet många som sitter hemma varje år. Men om du är ledsen och ensam är det bra att komma ihåg att en nyårsafton bara handlar om några timmar av ens liv. Gör något för dig själv. Något som gör att livet känns lite drägligare. Ta ett långt bad med tända ljus och choklad. Duka upp god mat framför en bra serie eller film. Baka bröd. Stöp ljus. Kör ett styrkepass på vardagsrumsgolvet. Vad fan som helst som får dig att må bättre. Kom ihåg att väldigt många med dig inte är på en rolig fest. Och många av de som är på den där roliga festen har ändå en kass kväll.

Skriv en novell om året som gick och ha rikligt med snacks inom en armlängds avstånd. Låt orden flöda hämningsfritt. Sjunk in i din kreativitet.

Packa varma kläder, spritkök, god mat, vintersovsäckar och annat ni kan tänkas behöva och dra iväg till en favoritplats i skogen eller vid en sjö. Njut av stillheten och glöm glitter och fylla. Andas frisk luft och fyll på. Vad kan vara en bättre start på ett nytt år än att vakna upp i naturen?

Bjud in några få likasinnade och kör lan-party hela kvällen och natten. Förbered med mat i kylen, mycket mineralvatten och en del snacks. Varva med armhävningar och burpees emellanåt.

Känner du innerst inne, fastän du har flera olika valmöjligheter, att du ändå helst av allt vill stanna hemma. Gör det då. Stanna hemma. Nörda in dig ordentligt i det du älskar att göra när du är hemma. Käka en oliv eller två.

Hyr en stuga i närheten. Du måste inte åka långt för att komma ifrån ett tag. Logga ur och kom ner i varv. Ta med brädspel, böcker, värmeljus och lättlagad mat. Gå långa promenader. Lyssna på naturen, var närvarande när andra talar.

Fröken Island, Audur Ava Ólafsdóttir

Fröken Island handlar om Hekla som drömmer om att bli författare. År 1963 flyttar hon från en avlägsen by på nordvästra Island där hon vuxit upp, till Rejkavik med en skrivmaskin och ett manus i väskan. Hon bor hos sin homosexuella vän, arbetar på restaurang och spenderar all sin fritid vid skrivmaskinen. I storstaden tvingas hon kämpa för bli tagen på allvar och för att få en plats i den mansdominerade kulturvärlden, som inte är särskilt intresserade av vad hon har att berätta. Hon är ju kvinna. Hon borde släppa sina drömmar och söka till en skönhetstävling istället, hon som är så vacker.

Jag gillade den här boken mycket. Tempot är långsamt och skönt och jag blev peppad att fortsätta sträva. Kärleken till skrivandet går som en röd tråd genom hela boken hand i hand med det fortfarande högaktuella ämnet, att vara kvinna i en mansdominerad värld. Samma slags kamp, då som nu. Det var inspirerande att läsa om en ung kvinnas strävan att ta sig fram som en skapande människa och om hennes mod att vägra foga sig och istället gå sin egen väg.

Vecka 51

Jag har rest för att ta hand om en fastighet som är min. En lägenhet med stor terrass där solen alltid är varmare. Jag har åkt med munskydd ut i världen och anpassat mig till nya regler. Det var rörigt när vi kom. Terassen som ett bombnedslag och ett tunt dammtäcke låg över allt inomhus. Fem kackerlackor hade dött och låg stilla på klinkerplattorna i olika rum. Jag lyfte upp dem och bar dem utomhus, la dem i rabatten, öste lite löv över kropparna. Tid har förflutit sedan jag var här senast. Sist jag lämnade var inför den annalkande apokalypsen, dagen innan Spanien stängde ner. Jag hann precis ut ur landet. Flygplatsen var proppfull då, av alla som ville hem, bort. 

Poolen har öppnat igen, restaurangerna, affärerna och det mesta andra också. Men gatorna är fulla av butiker som slagit igen för gott. Livsverk har gått upp i rök. Drömmar. Jag spenderar mina pengar. Äter mat på restauranger jag vill ska vara kvar. Köper mat på hälsokostbutikerna som har det bästa utbudet. Köper en extra kaffe på strandcaféet. Ger rikligt med dricks. Livet går vidare, människan anpassar sig. Jag har tagit hyrbilen till en blåsig by i söder och känt atlanten stänka mot mig. Vinden har ruskat om mig och mitt hår är salt. Himlen är blå som vanligt och jag har bjudit på mig själv. Jag är så oerhört glad över att vara tillbaks.