Kategoriarkiv: Okategoriserade

Vad jag gör om dagarna

Hej från mig och poolen. Jag är på Teneriffa för er som har missat det. Trettio dagar iväg från det som hände hemma. Trettio dagar med sol, mat som någon annan lagar och ny luft. 

En hel del dagar har än så länge gått åt till att vänta ut två förkylningar. Invänta svar, som var negativt, och koka många koppar te. Servera färsk frukt och hacka lök. Göra medicin mot hostan. Den ena avlöste den andra i sängen. Det snyts och hostas och dagarna går. Ett skirt gäng stundtals.  

Jag tror att universum vill att vi vilar. I skuggan på terassen har jag avverkat en hel del timmar. Läst flera tusen sidor böcker, druckit iskaffe, druckit iste, ätit kex. Aldrig innan här har vi spenderat så mycket tid hemma i lägenheten. Jag brukar vanligtvis få puls av att naturen brinner utanför och då måste jag ut, iväg, upp. Vältra mig i den. Men förkylningarna har fått mig att gå in i viloläge fastän det inte är jag som är sjuk. Det är skönt att vara hemma. Skönt att stanna i skuggan och koppla ur. 

Så vad gör vi hela dagarna? Tja, jag har lyckats köpa en kran och fått hjälp att montera den på plats. Nu läcker det inte vatten längre och det är skönt. Jag förstår spanska bättre än jag pratar. Försöker lära mig mer. Försöker också lära mig GIMP efter över tjugo år med Photoshop. Svårt. Bilderna blir rätt kassa. Får träna mer.

Jag har ätit en ganska simpel men jättegod frukost. Frukost är ju alltid gott. Magen är ju så tom så att den skriker. Fjorton, femton timmar utan mat. Då blir det väl så. Högt skrik.

Jag har bakat bröd. Eller frallor för att vara korrekt. Skönt med lite motstånd i mackorna. Skönt när inte allt är vitt och luftigt. 

En dag gick jag över det här magiska golvet. Tyvärr minns jag inte var jag gick någonstans. Kanske var det samma dag som jag köpte två nya jackor, när jag knyckte några timmar från sjukstugan och flanerade runt i ett shoppingcenter med munskydd. När jag köpte ett sängbord och hämtade en sandwich-grill som har varit på lagning sedan i januari. 

När alla var friska åkte vi till Las Galletas. Kexen. Vadade ut på hala, stora stenar och slängde oss i Atlanten. Skönt med en sämre badplats när allt annat är så sandigt och perfekt. Blev en upplevelse i sig. Att vingla runt och försöka hålla balansen. 

Jag plockade med natur. Tång, stenar och blommor och åkte hem och var kreativ. Nu finns det plats för den. Kreativiteten. 

Somliga tog ytterligare ett bad när vi kom hem. Under ytan. Jag tog kort från ovan, flygande i tjugosju grader. Tyckte att det blev fint. Svetten rann längs ryggen. Jag brände hud och kände mig orutinerad. Men är det något som de här tre senaste månaderna har lärt mig så är det att inte vara så hård mot mig själv. Vara mjuk, överseende, tolerant, kärleksfull. Ha självrespekt. Inte driva på för hårt. 

Dagarna går och jag kan inte minnas senast jag kände mig så här avslappnad. All oro och ansvar jag burit under så många år ebbar ut och ersätts långsamt av annat. Det är den positiva delen av det som skett. Svårt faktum att lägga till rätta men det finns ändå där som en blinkande stjärna av hopp. Det är ett hårt jobb att leva med någon som är kroniskt sjuk med en progressiv diagnos. Stor eloge till alla ni där ute som fortfarande gör samma jobb som jag gjort. Som finns där för en annan människa tjugofyra timmar om dygnet, varje dag, året runt. Stundtals är jag glad att det är över. Det säger allt om hur tufft det är att vara anhörig. 

Nu ska jag till havet och fortsätta vila. Läsa bok, bada när det blir svettigt, spela strandtennis när jag bli rastlös, äta matsäck, dricka vatten, hitta balansen. Hörs snart igen!

Dagens Citat

Dagens citat

Dagens Citat

Dagens Citat

Vecka 50

Ovanför topparna och under ytan är allt på riktigt. När vi lättat eller tagit några steg ner. Här är varje känsla, varje förnimmelse sann. Här finns inga roller att spela, inga fasader att upprätthålla. Här rasar allt, här byggs allt, här är allt. Härifrån ser vi allt nedanför och allt ovanför på avstånd. Jag strävar alltid efter att befinna mig där. Helst på båda ställena samtidigt. Det är alltid hit jag vill återvända när jag stänger dörren om mitt. Här har alla frågor sina svar, här finns tid att tänka färdigt, här finns tid att inte tänka alls. 

Jag har svårt för den sortens yta som är påklistrad och falsk. Den som poleras för att imponera. De saker som utförs för att underhålla bilden vi vill ge. Jag har svårt för, tillåt mig att kalla det, låtsaslivet. Den platsen där allt egentligen saknar betydelse. Jag har svårt att hitta meningen med livet där. Jag har lika svårt för det som inte är på riktigt som jag älskar det som är äkta. Det som springer ur djupet och från höjden. Det som är vi när allt annat har stannat av. 

Månaden som gick

Månadens bästa tv-program/film:

På andra sidan muren på Netflix som handlar om ett framtida, dystopiskt Madrid där en familj kämpar för sin överlevnad. En kamp som belyser ojämlikheten mellan två världar som åtskiljs av en mur – och mycket mer. Tycker om att det släpps ett nytt avsnitt varje vecka.

Månadens bästa klädesplagg:

En stickad tröja i den här härliga blå färgen. Tröjan har halvpolo och lång raglanärm och kommer från H&M.

Månadens roligaste händelse:

Att fira en trettonåring!

Månadens tråkigaste händelse:

Att jag bråkat med en person på stan. En man började gapa otrevligt på en äldre kvinna med utländskt påbrå som gick och letade i papperskorgar och jag kunde inte gå tyst därifrån. Jag vägrar ett vi mot dem. Man kan inte gapa på det sättet, inte på någon som uppenbarligen redan har det svårt.

Månadens viktigaste händelse:

Att jag vågade säga ifrån, vågade visa civilkurage. Jag blev kallad en hel del fula ord men jag vill ändå tro att mina egna ord på något sätt nästlade sig in hos mannen och kanske, kanske sådde ett bättre frö.

Månadens bästa maträtt:

Grillad chiabata med chilimajonäs, olivolja, vegansk ost och tomat. Intogs med ett glas hemgjord kombucha.

Månadens self-treat:

Att jag kört yoga två gånger varje vecka och slimmat ner min verksamhet så att jag har en känsla av att hinna med igen. Plus att jag gick och gjorde cellprovtagning.

Månadens bästa nyhet:

Att smittan inte spårat ur fullständigt i Sverige än så länge under hösten. Att den fortfarande är hyfsat under kontroll.

Månadens sämsta nyhet:

Antalet flickor som blir bortgifta världen över väntas öka med en halv miljon i år, alltså ytterligare nästan 1 400 varje dag, till följd av pandemin enligt en rapport från Rädda Barnen.

Huvudorsaken till att flickor gifts bort är familjens ekonomiska situation och försämringar i möjligheterna att försörja barnen. Pandemin har tvingat in fler i fattigdom, vilket i sin tur har lett till att fler flickor gifts bort för att försörjas av sina äkta män i stället för av sina föräldrar, enligt Rädda Barnen. Barn som gifts bort slutar också vanligtvis att gå i skolan, vilket gör flickorna helt beroende av sina makar. Det finns även starka kopplingar mellan barnäktenskap och tonårsgraviditeter, vilket är den vanligaste dödsorsaken för flickor mellan 15 och 19 år.

Förra året giftes omkring 12 miljoner flickor bort. I år väntas antalet ha ökat till 12,5 miljoner – vilket innebär i snitt 1 370 varje dag. Ökningen sker världen över men den största ökningen sker i södra Asien, där omkring 190 000 flickor uppskattas giftas bort i år. Det är alltså barn vi pratar om. BARN.

Månadens doft:

Höstlöv.

Månadens känsla:

GLAD.

Vecka 42

En gång var du allt 

Nu är du ingenting

Du är ingenting för mig

Bara en av alla människor som jag passerar på gatan

-Det var länge sedan. Ska vi gå in och ta en fika, frågar du?

-Nej, varför då? svarar jag. 

Varför?

Du vill höra hur läget är, hur allting blev, vad jag gör

Men jag tycker om att du ingenting vet

Att jag ingenting vet

Hur det blev, hur det gick

Jag är inte intresserad av att höra

Du är ingen jag vill ha i mitt liv längre

Det är inte det att jag tycker illa om dig

Jag tycker bara ingenting om dig

Du är ingenting för mig

Bara en av miljoner andra 

Vi möts på gatan

Och jag undrar inte hur det kunde ha blivit

-Jag tänker på dig ibland, jag tycker fortfarande om dig, säger du.

Jag mår bra igen, jag går

Jag bryr mig inte om vad du tänker om mig

Jag tänker inte på dig alls

Tack

Du kunde ha varit var som helst i internet-världen just nu men du är här, tillsammans med mig, och läser det jag skriver. Jag vill säga tack, det betyder mycket. Det är din förtjänst att den här platsen existerar. Ganska enkelt egentligen, inga läsare, ingen blogg. Så tack så mycket för att du klickar dig in här och läser det jag delar. Jag är tacksam för det. Kram

Saker jag testat det senaste

Har testat den här baren med dadel, valnöt och acai från Kung Markatta. Lite för söt för min smak, smakar som sötad müsli och knastrar mellan tänderna. Men gillar du sött så kör.

Fullkornsnudlar från Kung Markatta. Mer matiga än vanlig nudlar gjorda på vetemjöl men jättegoda och känns mycket mer nyttiga än snabbnudlar. Hade problem med att få till kryddningen till nudelsoppa och behöver öva. Toppen att vända ner färdigkokta i en stekpanna med grönsaker och soja.

Att börja plugga igen. Läser allt på distans på cady.se och det är skitkul. Jag gillar att studera.

Holy heaven! Den här chokladbiten från Renée Voltaire är gudomlig. En kokosbite med chokladöverdrag med smak av citron och gurkmeja. Köp och njut långsamt.

Svart ekologiskt ris från Urtekram. Väldigt gott. Hej då vitt ris.

Att sälja ett hus. Det var lite nervigt ibland men det gick lätt ändå. Bra att det finns andra människor som gillar att jobba med besiktning, göra energideklarationer, fixa vattenläckor och reparera. Mäklaren gjorde sitt jobb och vi gjorde vad hon sa. Hej då skogen. På återseende.

Att köpa en lägenhet. Det var hur lätt som helst efter det att banken sagt ja. Kolla, skriva på. Typ så. Det är andra lägenheten jag köper på mindre än ett år. Här spills ingen tid.

Har ätit de här Paranötterna från Biofood. Herregud de var så goda. Paranöt är min favoritnöt sedan jag var kiddo och knäckte nötter på jul.

Hej då nu ska jag ut och testa nya saker.