Kategoriarkiv: Böcker

Böcker jag läst det senaste

De vuxnas lögnaktiga liv, Elena Ferrante

”-Två år innan pappa stack sa han till mamma att jag var väldigt ful. Han yttrade den meningen lågt, i den lägenhet mina föräldrar som nygifta hade köpt i Rione Alto, högst upp på Via San Giacomo Dei Capri.

Den som berättar är Giovanna, mitt i brytpunkten mellan barn och tonåring, som efter att ha råkat höra sin fars ord tappar fotfästet. Vem. Håller hon på att bli med sitt förändrade utseende, i vem behöver hon spegla sig för att fina sig själv på nytt? I sin vilsenhet söker hon upp sin faster Vittoria som introducerar henne till det andra Neapel, det simpla och tygellösa, det som det anständiga Neapel där uppe på kullarna fruktar och avskyr. Giovanna försöker hitta sin plats i endera av världarna, men ingen av dem tycks kunna erbjuda henne några svar eller någon fast plats i tillvaron.”

Det här är den första boken som jag läser av Elena Ferrante. Jag läste den i skuggan under två dagar som var stekheta i Spanien. Det jag gillade bäst med boken var hur fint den beskrev de komplexa och ibland smärtsamma banden som finns mellan barn och deras föräldrar. Banden som aldrig går att klippa av helt. Boken andades av staden Neapel och fastän det på ett sätt inte hände så mycket i boken hände samtidigt allt. Som det gör när människor transformeras från barn till tonåringar. 

Du skulle sagt som det var, Ulla-Maria Andersson

”En dag står en liten flicka i en vuxen kvinnas hall. De börjar samtala, och fram växer berättelsen om en barndom kantad av övergrepp och svek. Flickan berättar om mamma som står vid diskbänken med städ­rocken oknäppt och mumlar för sig själv. Hur de rödmålade läpparna rör sig i det bleka ansiktet och hur rädd flickan är för mammas vassa blick. Att pappa inte finns där när hon behöver honom och att storebror Benke bara gör allt värre. Men flickan berättar också om två män. Den ena gör henne illa, den andre finner hon tröst hos när ingen annan står till buds.”

Det här en roman om barndom, utsatthet och sexuella övergrepp. Det är mörkt och smärtsamt. Boken berör även den läkeprocess som ett offer i vuxen ålder kan gå igenom för att läka de sår som hen burit på sedan barnsben. Blev jag berörd? Ja.

En stund är vi vackra på jorden, Ocean Vuong

”Little Dog växer upp med en mamma och mormor so arbetar på nagelsalong. Vietnamkrigets fasor drev dem till det nya landet. Men djupa trauman läker långsamt. I ett brev till modern, som inte är läskunnig, berättar sonen för att försöka förstå sig själv och sin plats i världen. I bakgrunden av hans skildring av kriget, våldet och en familj, den första kärleken och att bli författare, skymtar ett USA söndertrasat av klassklyftor och en skenande opioidkris. Det är mycket som behöver läkas och lagas, men kärleken finns och språket finns.”

I början av boken tänkte jag att den oförtjänt fått så fantastisk kritik men ju längre jag läste desto mer fascinerad blev jag. Ocean Vuong skriver fantastiskt fint om sökandet efter en identitet. Det är gripande, intensivt och vackert. Gillar du välskrivna böcker ska du läsa den här med en gång. 

Jungle, Yossi Ghinsberg

”Four travelers meet in Bolivia and set off into the heart of the Amazon rainforest, but what begins as a dream adventure quickly deteriorates into a dangerous nightmare, and after weeks of wandering in the dense undergrowth, the four backpackers split up into two groups. But when a terrible rafting accident separates him from his partner, Yossi is forced to survive for weeks alone against one of the wildest backdrops on the planet. Stranded without a knife, map, or survival training, he must improvise shelter and forage for wild fruit to survive. As his feet begin to rot during raging storms, as he loses all sense of direction, and as he begins to lose all hope, he wonders whether he will make it out of the jungle alive.”

Det är ju ingen nyhet att jag är en sucker för den här typen av böcker. Äventyr, natur och överlevnad. Spännande värre. Jag hade laddat ner hela säsongen av Young Royals till en hemresa men det slutade med att jag var fast i den här boken i sex timmar. Så fängslande var den.

Rosa Candida, Auður Ava Ólafsdóttir

Förra året föll jag pladask för Auður Ava Ólafsdóttir. Nu läser jag ikapp hennes böcker från förr. Rosa Candida kom ut 2015 och är en förtrollande bok om isländske Lobbi vars passion för trädgård och rosor får mig att överväga en trädgård igen i framtiden. Han följer sin dröm om att ge liv åt en nästan bortglömd klosterträdgård i södra Europa och bosätter sig i ett rum på klostret på obestämd framtid.

Kvar på Island finns Lobbis far, hans autistiske bror och en ganska främmande kvinna som Lobbi oplanerat fått ett barn ihop med. När kvinnan plötsligt undrar om Lobbi kan ta hand om barnet under några veckor medan hon skriver färdigt en universitetsuppsats vänds den okomplicerade tillvaron i klostermiljön upp och ner.

”Ärligt talat hade jag börjat tro att det inte fanns någon grund för mina onda aningar. Men livet lyckas alltid överraska en på det viset, när man förväntar sig något gott, händer något ont, när man förväntar sig något ont, händer något gott.”

Rosa Candida är en fin roman om att bli pappa, om kärlek och vänskap och om att följa en originell dröm. Jag har en förkärlek till författare som är skickliga på att skildra känslor och det är Auður Ava Ólafsdóttir.

”Generellt blir saker och ting värre bara upp till en viss nivå, innan de börjar bli bättre igen, säger han när vi har slagit oss ner mitt emot honom vid skrivbordet.”

Jag rekommenderar den här boken starkt, precis som resten av det som Auður Ava Ólafsdóttir har skrivit.

Auður Ava Ólafsdóttir

4 böcker jag läst i sommar

Samlade verk, Lydia Sandgren:

”I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris. Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.”

Jag läste den här tungviktaren på sjuhundra sidor i pocketupplaga under den sista juniveckan och det var en läsupplevelse i en klass för sig. Att hålla mig intresserad och fastnaglad under så lång tid som det tog att läsa hela boken är en bragd. Lydia Sandgren jonglerar med orden och bygger mängder av fantastiska meningar. Språket imponerar på mig lika mycket som författarens intelligens och hennes fulländade konst att berätta. 

”Tänk, tänk Rakel Berg. Inte för mycket men inte heller för lite. Att bara tänka förpassade en människa till hennes eget huvud, men att bara känna fick samma resultat. Man blev innesluten i sig själv och sin lilla upplevelsevärld. Man kunde ju känna i princip vad som helst, och det var inte säkert att det hade bäring i verkligheten.”

Dagarna, dagarna, dagarna, Tone Schunnesson:

”Bibbs ska precis fylla trettionio år. Samtidigt finns det andra som fyller tjugosex eller nitton. Trots att Bibbs saknar talang har hon varit känd ett tag, men det enkla livet håller på att glida henne ur händerna. Och hela tiden kommer det oväntade utgifter. Som hyran. Den fasta punkten har varit Baby, och Bibbs kan inte att förlåta sig själv för att hon missade att han ville göra slut. När han lämnar Bibbs ställs hon dessutom inför ett ultimatum: om hon vill ha kvar lägenheten måste hon betala 100 000 kronor, inom en vecka. Det är pengar hon inte har. För tio år sedan hade hon kunnat skaffa fram dem lätt. Nu tvingas Bibbs fatta extrema beslut där lögnerna till sist blir det enda med uns av sanning.”

Jag hade stått i kö på den här boken på biblioteket i sex månader innan det blev min tur. Förväntningarna var ganska högt ställda. Jag tyckte att Tripprapporter var något utöver det vanliga och tänkte när jag läste den att om jag får skrivkramp i något projekt kan jag alltid ta fram den boken och inspireras av Tone Schunnessons skrivsätt. 

Tyvärr tyckte jag att Dagarna, dagarna, dagarna var ganska blek. Om jag hade varit tjugo kanske jag skulle blivit medsvept i berättelsen men nu lämnade mig boken oberörd. Det var lite som att se en halvkass film. Bäst av allt var sista raden: ”Solen lyste som en fucking fittapelsin på himlen.” 

Afganska sönerna, Elin Persson:

”Rebecka är ny på jobbet på HVB-hemmet, hon har gått introkursen och hon följer alla regler som står i pärmen. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd. Men ibland när det blir för mycket flyr hon ner till källargången vid grovsoprummet och sitter där en stund och petar på den skrovliga betongväggen tills det bildas en liten hög med grått smul på golvet. Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.”

En bra ungdomsbok som borde läsas i alla små trångsynta hålor runt om i Sverige för att öka förståelsen om vad det innebär att vara barn och fly och ensam försöka skapa sig ett nytt liv i ett nytt land. Boken ger ansikten på några av de siffror statistiken visar och alla de anonyma människor som klumpas ihop i media och hamnar bakom orden flyktingar och asylsökande. Ge i present till era barn och släktingar, de som bär framtiden i sina unga händer, de som bär hoppet om en bättre värld. 

”Det är svårt att säga om jag blir mer eller mindre människa av att vara här.”

Där kräftorna sjunger, Delia Owens:

”En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”

Jag är alltid lite skeptiskt inställd till toppsäljande böcker men den här hyllade romanen av Delia Owens är fenomenal. Boken hade min uppmärksamhet och fulla fascination från början till slut och de stunder jag la den ifrån mig där emellan fanns den fortfarande i mig. Naturen tränger sig in som den bör, karaktärerna är vackert porträtterade och berättandet fängslar en. Jag åkte ut till en ödslig strand och plockade stenar, snäckor och blommor när jag hade läst färdigt. Jag blev inspirerad att göra ett nytt herbarium och fast besluten att ta in naturen i min lägenhet. Låta gränserna suddas ut. Det är vad den här boken gör med en.

”Nästa morgon satte sig Kya på sin utkikspost på verandan igen, de mörka ögonen stirrade längs stigen som om de var tunnlar som väntade på ett tåg. Våtmarken runt omkring låg höljd i dimma, en mjuk bomull vilade ovanpå leran. Kya satt och trummade med sina bara fötter, vispade med grässtrån i luften runt myrlejonsländorna. Men en sexåring kan inte sitta stilla särskilt länge, och snart tassade hon ut på stranden där det var ebb – det kippade mellan tårna. Hon satte sig på huk intill det klara vattnet och tittade på kvider som pilade mellan solfläckar och skugga.”

Berättelse om ett äktenskap, Geir Gulliksen

Geir Gulliksen har skrivit en väldigt fin bok ett äktenskap, om när kärleken tagit slut och om spåren som den lämnar kvar. Ett inte helt unikt ämne att skriva om, men den här boken är så mycket bättre än de flest andra relationsromaner jag läst.

Han, berättarjaget, försöker se sig själv och förhållandet genom henne, så som han tänker sig att hon kan ha upplevt det. Han ville vara en modern gift man som inte begränsar sin hustru bara för att hon är kvinna. ”Du får göra vad du vill, bara du mår bra.” Men är det verkligen det som är villkorslös kärlek?

”Men handlar inte kärleken mellan två vuxna människor också om att vara rädd för att leva ensam, och om att komma bort från sitt eget sällskap, nästan till varje pris? Skaffa sig någon att komma hem till, någon att vänta på, någon att ta hänsyn till, någon att vara lyhörd för, någon att bli milt rättad av? Att se in i ansiktet på någon som kanske vet vem du är, eller vem du inte är? Någon som kan säga var tyst nu, kom och lägg dig här hos mig.”

Det är inte den bästa boken jag har läst, relationsromaner är inte min favoritgenre, men jag rekommenderar den verkligen ändå. Den lämnade mig med funderingar på hur jag förhåller mig till äktenskap och vände upp och ner på en del förutfattade föreställningar som jag märkte att jag hade. Det var också uppfriskande att läsa om en sårbar, jämlik man.

Jag tyckte också att det var intressant att läsa om hur de två huvudrollsinnehavarna tycker att de har ett mer perfekt förhållande än alla andra. Jag tror att så himla många tänker så om sitt eget förhållande. Fast de flesta förhållanden är ungefär samma, med toppar och dalar.

”Men ville vi ha allt hos varandra? Var inte kärleken mellan oss egentligen väldigt konventionell? Var den inte ett beslut att likna andra, så som alla de andra omkring brukade leva, etablera sig med livskamrat och barn och i bästa fall garage? Skaffa sig tillgång till omsorg på fast basis, sällskap om kvällen, sex på natten och lite bättre ekonomi?”

”Vårt äktenskap liknade inte något annat äktenskap, hade hon tänkt, men nu förstår hon inte vad hon menade med det.”

Geir Gulliksen

5 böcker jag läst de senaste veckorna

Jag läste ingenting under hela åtta veckor. Åtta veckors lidande. Åtta veckor i chock och sorg. En evighet utan att läsa i min värld. Men sedan så, sedan läste jag väldigt mycket istället. Sedan satte jag mig så ofta jag kunde, lät kroppen vila medan hjärnan fick paus i andras eller fiktiva världar. Superskönt och effektivt för återhämtningen. Här kommer några tips på bra böcker jag plöjt det senaste.

Till männen som köpte min kropp av Louise Amcoff och Tove Sahlin

”Louise Amcoff var 14 år när hon sålde sin kropp för första gången. Hon ville skada sig själv så mycket som möjligt, inget annat kände hon att hon var värd. Bekräftelsen när okända män ville betala för henne var flyktig, men spåren av deras övergrepp lämnade verkliga skador överallt i henne. Och gav upphov till allt större självförakt.”

”Det här är en skakande berättelse om prostitution, ångest och självskadebeteende. Det handlar om en ganska vanlig men ändå ovanlig tonåring i Hälsingland. En flicka som älskar hästar, flyr från institutioner och säljer sig på lunchrasten. Det handlar också om alla dessa män som anser sig ha rätten att köpa andra människors kroppar. Mängder av 25-åringar, småbarnspappor och farbröder; i förråd, bakom förskolor, i villan när familjen är iväg på sitt.”

”Ni som betalar för andra människors kroppar finns överallt. Ni är någons pappa, farfar, bror, kusin, bästa kompis, chef eller kollega.”

Det här är en gripande självbiografi som tyvärr är ständigt aktuell. Igår, idag, i morgon. Det tar inte slut. Det blir inte bättre. Läs och ta in och glöm för fan inte att ha modet att agera om ni ser/hör något oangenämt. Det finns människor att rädda.

Bli snäll igen av Geir Gulliksen

”Han heter Henning och han är färdig med förhållanden. Han har haft flickvänner sedan han var fjorton år och varit sambo sedan han var nitton. Han har också varit gift, mer än en gång. Nu är han femtio någonting och vill ta reda på vem han har varit tillsammans med kvinnor – och vem han kan bli utan dem.”

Bli snäll är en bok om frihet och ansvar, om skilsmässa, föräldraskap och sexualitet men bäst av allt är att läsa om en vanlig, sårbar och jämlik man. Jag tycker om att en får så mycket inblick i bokjagets tankar och känslor. Rekommenderas varmt.

Ärr av Audur Ava Ólafsoóttir

”Jónas är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. Audur Ava skildrar nu som i de tidigare romanerna en isländska vardag med ett slags egen svart humor.”

”-Han blev skjuten ute på en fotbollsplan och vi kunde inte ta oss fram till honom. Inte heller för att hämta kroppen för han låg på ett område beläget mellan de stridande sidorna. Vi kunde inte hålla om honom, inte tvätta honom, inte begrava honom. Vi såg honom i kikaren, hur blodet rann i rännilar längs byxbenet och jackärmen. Vi trodde att han var död men nästa morgon hade han ändrat ställning. Först låg han på rygg och nästa dag låg han på sidan, följande kväll hade han krupit två meter mot målområdet. Jag hade aldrig kunnat tro att det fanns så mycket blod inuti en enda människa. Det tog honom tre dagar att dö. Därefter låg han stilla och vi iakttog hur han sjönk ihop inuti kläderna tills vi tvingades fly och lämna honom kvar.”

Jag har många gånger fått höra att en inte kan jämföra smärta men jag tycker att det är smart att sätta sin smärta i perspektiv. Det har hjälpt mig många gånger. Att jämföra sitt eget lidande. Att tänka till lite. Jag tyckte om den här boken lika mycket som jag tyckte om alla andra böcker som Audur Ava Ólafsoóttir har skrivit. Briljerar litterärt gör hon som vanligt.

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

”Hur långt måste man gå för att gå bort en sorg? Kan man köpa en komplimang? Varför är spelningar så långa i Tyskland? Vem älskar Sylt Järvinen? Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven.”

Flera av novellerna berör sorgliga ämnen och det hade inte gjort mig något om boken var tyngre och djupare. Jag kände att jag flöt lite på ytan när berättandet samtidigt var fyllt av vardag och värme. Kanske hade jag gillat boken om jag var tjugo år men nu lämnade boken mig ganska oberörd. Som novellsamlingar har en tendens att göra hos mig.

Tyckte dock att de här raderna var väldigt kul:

”Han är en typ av person som passar dåligt in i vår tid, en som när han var barn fick uppskattning när han kunde berätta fakta och som vuxen tror att han kommer mötas av samma respons, att folk ska uttrycka sin beundran och gärna även tacksamhet för någon som kan redogöra för rymdens uppbyggnad eller deklamera poesi utantill. Tyvärr är de enda som uppskattar exakt information i samtal andra besserwissrar, och de vill själva stå för informationen.”

Träffsäkert.

Inställd resa till Sabarmati av Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka. Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?”

”En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår. Och han slår mycket hårt.”

Att Majgull Axelsson är en mästare i att berätta är ju ingen nyhet. Här skriver hon om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att vilja passa in. Språket är målande och boken är lätt- och snabbläst och det passade min för tillfället trötta hjärna bra.

Samtycket, Vanessa Springora

För över en månad sedan, då min hjärna fortfarande var pigg och inte så extremt trött, läste jag ut Samtycket av Vanessa Springora. För er som inte vet handlar boken om relationen mellan 14-åriga Vanessa och den då 50-årige författaren Gabriel Matzneff. Boken är en knivskarp uppgörelse med mannen som skadade henne, men också med den omgivning som såg och lät det ske trots att Gabriel Matzneff redan då, på 80-talet, hade ett rykte om sig att föredra sex med unga, ”de under sexton” som han har deklarerat i en känd pamflett.

Det här är inte direkt första gången som jag läser/hör/upplever vuxna människor som blundar för sanningen. Jag blir så jävla arg på alla fega människor som väljer att hålla tyst istället för att ställa till med en scen. Jag blir så jävla arg, för det handlar inte om dem själva, det handlar om barnet. Alltid om barnet.

Vanessa Springora har bearbetat övergreppen i flera decennier, men det var när Matzneff belönades med ännu ett litterärt pris 2013 som hon kände att hennes version behövde berättas.

-Jag levde med en dubbel bestraffning – dels själva relationen, dels att den publicerats i tusentals böcker. Plötsligt insåg jag att jag kunde fånga jägaren i hans egen fälla: jag skulle också skriva en bok.

– Jag blev förälskad i honom, och mitt eget samtycke gjorde att jag kände mig skyldig i åratal, jag kunde inte anmäla honom eller betrakta mig som offer. 

– Jag vill visa att man inte kan åberopa en omyndigs samtycke. Skillnaden är för stor mellan en vuxen människas psyke och en sexuellt omyndig tonårings. /Vanessa Springora (https://www.svt.se/kultur/vanessa-springoras-bok-samtycket-skakar-frankrike)

Jag tycker att den här boken är himla viktig och bra. Den ger röst åt de unga som luras in i relationer de inte förstår. Det här är en skoningslös bok skriven som en slags hämnd. Offret återvänder och naglar fast förövaren på samma sätt som han har försökt nagla fast henne, genom att skriva om henne.

Gabriel Matzneffs förlag har nu avslutat allt samarbete och polisen har startat en omfattande brottsutredning. Både i ”Samtycket” och i hans egna böcker framkommer hur han under åratal förfört, köpt och haft sex med franska skolflickor och filippinska pojkar mellan 8 och 16 år. Det är helt sjukt att varken polisen eller socialen på alla de här åren har reagerat när en känd författare skriver självbiografiskt om ”jakten på orörda stjärtar” och ”barnkroppen som särskild krydda”. Jag spyr.

Ganska otäckt också att ett 80-tal så kallade intellektuella, bl a Sartre och Beauvoir, år 1977 skrev under ett upprop för avkriminalisering av barns sexuella relationer med vuxna. Jag tänker att om en skriver under ett sådant upprop/tänker de tankarna då har en fattat extremt lite av vad ett barn är och hur barn fungerar. Då är en nog inte särskilt intellektuell ändå.

Copyright/fotograf: V.Springora©JFPAGA

No one is too small to make a difference, Greta Thunberg

Den här boken innehåller en samling av Gretas tal från klimatmöten över Europa inför en publik bestående av representanter från bland annat United Nations, World Economic och UK Parliament. Grym tjej, Greta!!

Jag älskar Gretas mod. Jag älskar hennes ilska, frustration och driv. Tycker gott att boken kan vara obligatorisk läsning i skola och i regeringar världen över. Om inte vi gör något nu, vem gör då något?

Läs och agera.

Tre böcker jag läste där värmen fanns

Tänkte tipsa om några böcker som jag läste på en terass i solen i januari. Jag vill minnas att jag var fett nöjd i mina shorts och när solen försvann bakom huskroppen så drog jag en tunn rayon-kofta över axlarna, kokade en ny kopp kaffe och fortsatte läsa. Fortsatte vara nöjd, barfota och tillfreds. Solen, solen, solen.

Först ut var: Allt jag inte kan säga:

Boken innehåller en rad essäer om händelser som format Emelie Pines liv. Inget nytt under solen direkt men alltid kul med någon som pratar rakt ut om saker som kan vara känsliga eller uppfattas som pinsamma. Rent språkmässigt är det här ingen bok som jag går igång på och jag får inga revolutionerande insikter. Men, stora pluspoäng för en bok som berör klimakteriet. Det stadie som hälften av alla människor hamnar i men som jag faktiskt aldrig tidigare har läst om i en roman. Ändå lite sjukt.

Det fanns avsnitt som jag bad min tonårsdotter läsa, avsnitt som berörde tabun kring den kvinnliga kroppen, den kvinnliga smärtan, ofrivillig sex och våld mot det egna jaget. När min son blir några år äldre ska jag be honom läsa det också för det fanns en del bra saker där.

”Min likhet gick upp fr mig när jag för en tid sedan fann mig själv sitta och betrakta tjugo nakna dansande kvinnor. Dansen var en del av en teaterföreställning vars syfte var att ifrågasätta porrkulturen. Tanken med nakendansen var att visa upp kvinnor som uttrycker sig fysiskt utan att vara sexobjekt. Allt gjordes i god anda och kvinnorna verkade ha roligt. Så pass roligt att jag blev frestad när de bad folk i publiken att göra dem sällskap. Men sedan tittade jag en gång till. Och – det här är grejen – jag insåg att det inte fanns en enda otrimmad buske på scenen. Jag korsade benen. Vissa av kvinnorna hade nätta former, andra mer utstuderad design, några hade knappt något könshår alls. Jag var förbryllad. Kvinnorna dansade ju trots allt för att trotsa den manliga blicken. Så varför var de vaxade? Och varför var så många av dem så väldigt bara, i en föreställning som påstods konfrontera porrens skönhetsnormer? De gjorde det förstås för sin egen skull, hör jag dig säga. Säkert.”

Andra boken jag läste var Såld:

En väldigt gripande och överjävlig bok som jag rekommenderar starkt. Sträckläste den här hemska men viktiga boken och tänkte flera gånger på att somliga män på riktigt är dumma i huvudet. Ja, jag använder det uttrycket. Dumma i huvudet. Prostution drivs av efterfrågan och därefter regleras utbudet. Det är bara det att det handlar om människor. Kvinnor och barn. Inte produkter. Fy fan säger jag.

Boken handlar om Anna som lämnar Rumänien för att studera i London. Mot sin vilja blir hon bortförd, på öppen gata, och hålls som sexslag i nio månader. Hon misshandlas och utnyttjas av tusentals män. Det är en skakande berättelse om hennes tid i sexhandelns våld, en viktig berättelse som skär i hjärtat.

”Jag är intresserad av psykologi. Att förstå hur hjärnan fungerar är användbart när det gäller att förslå varför människor beter sig som de gör. Och det finns inget mer intressant än människor. På ett övergripande plan vill alla ha samma saker – Trygghet, bekvämlighet, värme, mat, vatten, kärlek – men det som skiljer oss åt är hur vi skaffar oss de här sakerna, hur vi använder dem, hur vi tillfredsställer oss själva. Det är där distinktionerna finns, det som gör oss olika. Vi följer alla olika vägar till samma plats.”

Tredje boken: Ett år av vila och avkoppling:

Det här är en skruvad historia om en ung utåt sett framgångsrik tjej som lever på ett stort arv och bor i en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar maximalt. Att sova betraktas som en svaghet i en värld som prioriterar arbete och njutning. Efter att ha fått sparken från sitt jobb, på grund av timslånga sovstunder på arbetstid, bestämmer sig huvudrollsinnehavaren för att sova bort ett helt år. Hon tänker att en kemisk dvala kanske är den enda utvägen ur en speedad samtid.

Jag tyckte att det var kul att läsa om en dekadent kvinna för en gångs skull. I min ungdom plöjde en del böcker om livströtta män med en urartad livsstil och tröttnade. Jag undrade alltid var kvinnorna höll hus. Kvinnorna som levde om. Det kan en nog påstå att den här tjejen gör. På alla möjliga sätt. Klart läsvärd bok men jag kände mig äldre och förbi en hel del gånger.

” Jag ville spara huset på samma sätt som man sparar ett kärleksbrev. Det var ett bevis på att jag inte alltid hade varit helt ensam i världen. Men jag tror att jag också sparade på förlusten, på husets tomhet, som bekräftelse på att det var bättre att vara ensam än att vara fast med människor som hade i uppgift att älska en men inte förmådde göra det.”

Styr din plog över de dödas ben, Olga Tokarczuk

Är så glad att jag hittade den här boken i bokhyllan i vår trappuppgång. Jag hade varit nyfiken på Olga Tokarczuk ett tag och när boken stod där framför ögonen på mig var det bara att låna den med en gång. Det är skönt när en inte har några direkta förväntningar på en bok, när en börjar läsa nollställd. Jag visste inte riktig vad jag hade att vänta men det tog inte många sidor innan jag satt fängslad vid den här boken. Det är en fantastisk läsupplevelse och boken gjorde ett starkt intryck på mig. Nu känner jag för att sluka allt Olga Tokarczuk har skrivit.

Tokarczuk är en polsk författare och psykolog. När hon började få litterära framgångar satsade hon helt på skrivandet och flyttade till Nowa Ruda, en liten ort i bergskedjan Sudeterna nära gränsen mot Tjeckien och Tyskland. Hon bodde där i många år och hämtade inspiration till flera av hennes böcker.

Styr din plog över de dödas ben handlar om Janina Duszejkos som är en av de få invånare som bor kvar i den lilla byn på den polska landsbygden när alla andra lämnar sina sommarställen och flyttar tillbaka till staden. Hon betraktas som en ensling, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas. Under vintern faller snön och Janina ser om sommarhusen åt de välbeställda Warszawaborna, studerar astrologi och översätter William Blake.  

”Redan hade ett berg av sand lossats utanför porten. Vinden ryckte ständigt i skyddsplatsen, att åter få den på plats kostade mig en hel del möda. På tomten fanns en liten källa och där planerade de att göra en fiskdamm och mura upp en grill. De hette Brunn i efternamn. Jag grunnade länge på om jag inte borde hitta på ett eget namn åt dem men sedan insåg jag att de utgjorde ett av de två fall där det faktiskt rådde överensstämmelse mellan namn och Människa. De var verkligen folk från brunnen – av det slag som ramlat ner där för längesedan och som nu levde sina liv på botten i tron att brunnen var hela världen.”

En vinternatt hittas grannen Storfot död och det blir början på en rad märkliga händelser som inträffar i den avlägsna byn. Snart följer fler offer och polisen försöker bringa klarhet i situationen men utan direkta framgångar. Till slut tar Janina saken i egna händer. Hon verkar vara den enda som kan tyda spåren rätt.

Jag tyckte mycket om den här märkliga boken som utforskar människans förhållande till naturen och utmanar föreställningar om rättsskipning. Att läsa om Janinas ensliga tillvaro med närheten till naturen och djuren väckte en viss längtan hos mig till den sortens liv igen. Det ska jag inte sticka under stol med.

”Boros närvaro påminde mig om hur det var att leva tillsammans med någon. Och hur besvärande det kan vara. Hur det rycker bort en från ens egna tankar och skingrar dem. Hur den andra Människan börjar gå en på nerverna, inte för det han gör utan helt enkelt bara för att han finns. Och när jag på morgnarna gick ut ensam i skogen välsignade jag min ljuva ensamhet. Hur är det möjligt, tänkte jag, att människor lever i decennier tillsammans på en liten yta? Att de sover i samma säng, andas på varandra och knuffas ofrivilligt i sömnen? Jag säger inte att inte jag också gjort det. Under en tid delade jag säng med en Katolik och det förde inget gott med sig.”

Och så älskar jag hur hon på blodigt allvar slåss för djurens rätt.

”Mannen såg hjälplöst på sin kvinnliga kollega. -Vad vill ni av oss egentligen? – Intyg på hur ärendet handhas. Att förövarna straffas. Att lagen skrivs om. -Det är för mycket. Ni kan inte komma och vilja så mycket på en gång, sa han. -Det kan jag visst det! Jag avgör själv gränserna för min vilja, skrek jag ursinnigt.”

”-Vad är det för en värld? Där ens kropp kan göras om till skor, köttbullar, varmkorv, en fäll framför sängen, där ett avkok på ens ben kan bli drickbuljong… Skor, soffor, där någons buk blir en axelremsväska, där man värmer sig med andras pälsar, äter andras kroppar, skär dem i skivor och grillar i olja… Hur kan något så makabert få pågå, allt detta dödande, denna grymma, likgiltiga, mekaniska, fullkomligt samvetslösa slakt, utan spår av eftertanke och som dessutom gett upphov till ett överflöd av förljugna filosofier och teologier. Vad är det för en värld, där dödandet och smärtan blivit normen? Är det något fel på oss, eller?”

”Jag kunde inte sluta tänka på: vad de hade i Magen. Vad de hade ätit i dag och i går, om de redan hade smält skinkan, om Hönorna, Kaninerna och Kalvarna redan pressats ner i magsäcken på dem.”

Jag gillade verkligen att läsa Janinas tankar. Det krävs nog en del tystnad, ensamhet och en dos natur för att komma in i de här tankebanorna. I alla fall för mig.

”Jag satt och funderade över om stjärnorna ser oss. Och om ja, vad de i så fall tänker om oss. Känner de verkligen till vår framtid, hyser de medlidande med oss? Att vi sitter så fast i nuet, oförmögna att röra oss ur fläcken?”

”Hur kan Gud samtidigt höra allas böner på en gång? Och vad händer om de är oförenliga med varandra? Måste han lyssna på böner även från alla dessa skitstövlar, demoner, onda människor? Ber inte de också? Finns det ställen där Gud lyser med sin frånvaro? Finns han till exempel på rävfarmen? Och vad tänker han då? Eller i Insidas slakthus? Sätter han sin fot där?”

Om du inte redan har läst den här boken så gör det. En fullpoängare!

Hälsorevolutionen och Bliss, Maria Borelius

Det är ju ingen hemlighet direkt att jag älskar människor som nördar in sig på olika ämnen och undersöker det grundligt. För ett år sedan, efter en virusinfektion diagnostiserades jag med Graves sjukdom som är en autoimmun sjukdom där kroppen bildar antikroppar som stimulerar hormonproduktionen. En överaktiv sköldkörtel ökar ämnesomsättningen och det känns som att kroppen går på högvarv. Inte härligt på något sätt.

Ingen av de läkare jag träffat under året som har gått har sagt att en kan påverka sjukdomen med kosten. Det vill jag verkligen understryka, men jag tänker att om stress är en utlösande faktor för sjukdomen så borde ju kost som driver inflammation och stressar kroppen vara kasst. Det var därför jag bestämde mig för att dra ner radikalt på vitt socker, vit pasta, vitt ris, vitt bröd och vetemjöl.

Jag hittade de här böckerna av vetenskapsjournalisten Maria Borelius. Apropå att snöa in. Som en detektiv gräver författaren efter ny kunskap, och hon reser jorden runt för att lägga ett pussel av den information hon får från ledande forskare, gurus och fitnessspecialister på den vetenskapliga frontlinjen. Böckerna handlar om mat och hur den påverkar oss, om träning, känslor, solnedgångar, långlevnadssekter och urgamla indiska hälsokurer. Hon djupdyker efter svar på sina frågor världen över och hon är fast besluten att få en antiinflammatorisk livsstil att fungera i vardagen.

Ny forskning visar att inflammation får kroppen att åldras i förtid, men också att risken ökar för flera av våra stora folksjukdomar. Över hela världen sker forskning kring inflammation och Maria Borelius följer forskare och gurus tätt i hälarna för att i slutändan kunna leva så friskt och hälsosamt som möjligt.

I Hälsorevolutionen får läsaren följa Marias kunskaps- och livsresa inom temat hur en antiinflammatorisk livsstil kan hålla en ung och frisk men också gör en mer harmonisk och lycklig. Utan uppblåst mage och ständiga humörsvängningar. I boken finns kurer, recept och tips som hjälper läsaren att komma igång med ett nytt, gladare liv.

I Bliss finns mängder med intressanta intervjuer med pålästa människor och forskare varvat med egna erfarenheter och antiinflammatoriska vardagsrecept, träningsprogram, matplaner, inköpslistor och humoristiska vardagsinsikter. Allt samlat för att också du ska kunna bli ditt bästa jag.

Jag är så tacksam för människor som djupdyker i saker som jag också är intresserad av.

Maria Borelius är prisbelönt vetenskapsjournalist och författare till Sedan du fött (1993), Motboken (2003), Bryt det sista tabut (2013), bästsäljande Hälsorevolutionen (2018) och Bliss (2019). Hon är kolumnist i DI, grundare till Stiftelsen Ester samt kommunikationsrådgivare till läkemedels- och techföretag. Maria har tidigare varit vetenskapsreporter på Rapport, programledare för vetenskapsprogrammet NOVA, handelsminister och VD på globala mikrofinansorganisationen Hand in Hand International. Hon är fil.kand. i biologi, fysik och matematik och har en master i vetenskapsjournalistik. Ingen noob med andra ord.

Jag kommer aldrig att få veta om den antiinflammatoriska kosten hjälpte behandlingen av min sjukdom på traven och om den i kombination med medicinen fick mina värden att återgå till normala på ovanligt snabb tid. Inte heller kommer jag någonsin få veta om alla springrundor, yogapass, meditationsstunder eller promenader var det som hjälpte till. Men det spelar inte så stor roll för mig. Det viktiga är att det har gått så bra hittills. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle återgå till ett liv med socker, raffinerade kolhydrater, friterad mat och härdade fetter. Jag mår bra utan allt det vita och som en välkommen bonus har mitt sötsug stabiliserats. Det trodde jag aldrig skulle hända.

BLISS = 

Boosta med antiinflammatorisk mat  (t ex grönsaker, bär, nötter, omega-3, goda bakterier)

Lägre intag av mat som driver inflammation (t ex socker, gluten , transfett, laktos)

Igång  (rör på dig varje dag!)

Stillhet (en stunds daglig aktiv vila/yoga/meditation, god nattsömn)

Sök upp din förundran  (det vackra, magiska i livet)

Här kan du läsa ett inlägg jag har skrivit om antiinflammatorisk kost:

https://almavega.com/2020/07/08/antiinflammatorisk-kost/

Här kan du köpa böckerna:

https://www.bokus.com/bok/9789150943719/halsorevolutionen-vagen-till-en-antiinflammatorisk-livsstil-helheten-maten-forskningen-traningen-skonheten-insikten/

https://www.bokus.com/bok/9789150942156/bliss-de-nya-antiinflammatoriska-nycklarna-till-ett-langre-godare-liv/