Kategoriarkiv: Böcker

Vuxna människor, Marie Aubert

Vuxna människor är en tunn och snabbläst bok om Ida som åker till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-årsdag. Ida har den senaste tiden känt av den biologiska klockan som börjat ticka och hon har undersökt möjligheterna att frysa ned ägg i väntan på den rätta. Boken utspelar sig under några dygn i en sommarstuga vid havet. Till firandet i stugan kommer också Idas lillasyster med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen men lillasysterns glädjande nyheter blir som ett slag i ansiktet på Ida.

Boken handlar om avundsjuka, syskonkonkurrens och invanda beteenden och roller som förföljer en sedan barnsben. Det är en roman om den sortens ensamhet som en kan känna när livet springer ifrån en, när alla andra träffar partner och bildar familj, när den ofrivilliga barnlösheten blir en brännande fråga.

Jag tyckte om den här boken och är väldigt sugen på att gå till biblioteket och låna ”Får jag följa med dig hem”. Ett underliggande vemod löper genom hela romanen men jag gillade den stundtals sorgliga stämningen. Boken lämnade mig med en klump i halsen. Men det är bra när saker ger avtryck.

Fem böcker jag vill läsa under julledigheten

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.

Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?

En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.”

Insekternas planet, Anne Sverdrup-Thygeson

”Insekter finns överallt – på de högsta bergen, men också i Londons tunnelbana där till och med en egen, unik art av myggor utvecklats. De finns inuti valrossars näsborrar och i datorer! De bär sina skelett på utsidan, som en rustning. De kan ha öron på knäna, ögon på sina penisar och tungor under sina fötter.Insekterna får världen att gå runt. Utan dem, ingen pollinering – men inte heller någon förmultning. Inte heller någon föda för de många fåglar och djur som lever av insekter. För varje människa som lever på jorden finns det 200 miljoner insekter. Men medan människornas antal de senaste 40 åren har dubblerats, har insekternas samtidigt halverats.Insekternas planet är en passionerad och spränglärd berättelse om de små varelserna som vi inte kan leva utan.”

Dottern, Lena Andersson

”I Brunnsvikens vattenbryn simmar kricka, vigg och brunand. De kommer att simma där om tusen år också, tänker Elsa. Hon säger att när faderns aska nu läggs i jor­den bredvid Sveas, som lades bredvid Gunnars, som lades bredvid Gunnars bröder och mor, då är han den siste av dem som kommer att ligga under en gravsten. De stannar och ser ut över vattnet. Hon säger att fadern nog tyckte om tanken på den där stenen, det solida i den. Så nära materien var han att den liksom lösgjorde sig ur det materiella och blev till idé. Dottern är Lena Anderssons uppföljare till den hyllade romanen Sveas son. Nu möter vi folkhemmets barnbarn. Inte minst får vi följa Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet, från barnets undran inför världen till den unga kvinnans konfrontation med tidens nya idéer och tänkesätt. Alltmedan folkhemmet, såsom hennes far såg det, sakta löses upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron på alla sätt utmanas.”

Bärarna, Jessica Schiefer

”I romanen Bärarna skildras en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Kvinnorna styr, och samhällets redan skrala resurser delas systerligt, eller används i jakten på ett botemedel. Men ordningen har börjat ifrågasättas.

Nikki lever med Simone. De har egentligen aldrig talat om att bli föräldrar, men en dag säger Simone att hon absolut vill få bära ett barn. Det visar sig bli både svårare och farligare än Nikki kunnat ana. Relationen sätts på spel, och Nikki upptäcker saker – om Simone, om sig själv och om det samhälle hon lever i – som kastar henne ut i något hon aldrig hade kunnat föreställa sig.”

Allt jag inte kan säga, Emilie Pine

“Jag är rädd för att vara kvinnan som stör. Och för att inte störa tillräckligt. Jag är rädd. Men jag gör det ändå.”I denna självlysande debut skriver Emelie Pine om de händelser som har format hennes liv. Hon skriver med radikal uppriktighet om infertilitetens outsägliga sorg, om att ta hand om en alkoholiserad förälder, om tabun kring den kvinnliga kroppen och den kvinnliga smärtan, om ofrivilligt sex och våld mot det egna jaget. Förkrossande, gripande och insiktsfull – och trots det fylld av glädje – är ”Allt jag inte kan säga” en oförglömlig utforskning av hur det känns att leva i världen.”

Fröken Island, Audur Ava Ólafsdóttir

Fröken Island handlar om Hekla som drömmer om att bli författare. År 1963 flyttar hon från en avlägsen by på nordvästra Island där hon vuxit upp, till Rejkavik med en skrivmaskin och ett manus i väskan. Hon bor hos sin homosexuella vän, arbetar på restaurang och spenderar all sin fritid vid skrivmaskinen. I storstaden tvingas hon kämpa för bli tagen på allvar och för att få en plats i den mansdominerade kulturvärlden, som inte är särskilt intresserade av vad hon har att berätta. Hon är ju kvinna. Hon borde släppa sina drömmar och söka till en skönhetstävling istället, hon som är så vacker.

Jag gillade den här boken mycket. Tempot är långsamt och skönt och jag blev peppad att fortsätta sträva. Kärleken till skrivandet går som en röd tråd genom hela boken hand i hand med det fortfarande högaktuella ämnet, att vara kvinna i en mansdominerad värld. Samma slags kamp, då som nu. Det var inspirerande att läsa om en ung kvinnas strävan att ta sig fram som en skapande människa och om hennes mod att vägra foga sig och istället gå sin egen väg.

Arv och Miljö, Vigdis Hjorth

Den här boken är på min topp tre lista för bästa böcker jag läst i år. Boken handlar om Berglijot som för häftiga diskussioner med sina syskon om ett förskott på ett arv. Föräldrarna till de fyra barnen har meddelat att de två yngsta döttrarna ska få ärva mer och under bråket om arvet väcks en rad andra smärtsamma minnen till liv igen.

”Och det kom över mig som ett ras och träffade mig som ett slag och jag svimmade. Jag förstod allt och allt föll på plats och det var fruktansvärt och outhärdligt och jag trodde att jag skulle dö, men jag dog inte, på något sätt uthärdade jag det, för så vist är människan inrättad att det bortträngda, det fruktansvärda, det outhärdliga dyker upp i det ögonblick då du är beredd att möta det.”

Det är över tjugo år sedan som Bergljot bröt med familjen, men för första gången kräver hon nu att bli lyssnad på. Arvsbråket sätter igång en kraftfull och ostoppbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen behöver blottas.

”Åsa höll tal, Åsa sa att pappa hade älskat mamma. Det tror jag hon hade rätt i, att pappa hade älskat mamma, så mycket att pappa blev rasande när han tvivlade på om mamma älskade honom tillbaka, så mycket att när pappa tyckte sig se tecken på bristande hängivenhet från mamma, blev han rasande, och han blev rasande om mamma avvisade honom, sexuellt och på andra sätt, pappa älskade mamma så mycket att han hatade och blev rasande på mamma och alla kvinnor, alla av honkön, om han kände sig avvisad av mamma, pappa var så sårbar i relationen till mamma att han reagerade med raseri och aggression när han kände sig avvisad av henne, pappa älskade mamma så högt och oreflekterat att han ville äga och härska över och kontrollera henne, och i stort sett fixade pappa det, men han kunde inte veta vad mamma kände i sitt inre, det var det som var det hemska för pappa, att mammas inre inte gick att kontrollera till hundra procent.”

”Jag låg under täcket och ville inte stiga upp, jag var utmattad som om jag hade varit i krig. Lars sa det när jag ringde honom på vägen hem föregående kväll, när jag sa att jag kände mig mörbultad, att jag visste att jag gick ut i kriget och i kriget får man stryk. Det var sant, det var krigets andra ansikte. Krigslusten och krigsupphetsningen när man går ut i kriget för det man tror på är det ena, utmattningen och skakningarna efteråt är det andra. Jag hade varit i kriget, så kändes det, bedövad, mörbultad och trött ända in i märgen, jag hade druckit rödvin i sängen tills jag somnade, och vaknade tung och skakig den femte januari i mörker och blötsnö.”

Det här är en mycket bra skildring av en kvinnas kamp för att få äga sin egen berättelse när omvärlden vill förneka och förtränga. Boken beskriver på ett sant och realistiskt sätt hur hemligheter en av olika anledningar tvingas bära, kan äta sig in under ytan och förgrena sig ut inuti, hur minnena kan äta en, bakbina en och subtilt påverka alla möjliga områden i livet. Jag kände igen mig i mycket och tycker extra mycket om det här stycket som är ett mail i boken skrivet av Berglijots dotter och adresserat till resten av släkten:

”Jag har sett mamma så knäckt och uppriven som en människa över huvud taget kan bli utan att dö, så tillintetgjord att väldigt få skulle ha klarat av att resa sig igen. Jag har sett mamma kämpa för att kunna leva med sin egen historia. Jag har sett mamma vända sin smärta inåt för att inte överföra den till oss barn. Jag har sett mamma fly, in i ruset, in i litteraturen, bort från verkligheten, bort från minnena. Jag har sett mamma som inte klarar av att sova nykter, som är rädd för natten, för sängen, att släppa kontrollen. Jag har sett mamma som jobbar jobbar jobbar. Jag har sett mamma som hela tiden försöker förstå. Jag har sett mamma säga förlåt, det är mitt fel inte ditt, och ta bort min skam så som hon skulle önska att någon hade tagit bort hennes. Jag har sett mamma kämpa, försöka, hoppas och ge upp. Jag har sett mormor och morfar och känt mig som en lögnare. Jag har sett dem låtsas som ingenting och jag har gjort detsamma. Det skäms jag för. Men jag hade ingen aning om hur djupt livslögnerna satt och hur långt ni var beredda att gå för att upprätthålla dem. Nu tvingas jag bevittna hur ni förnekar hela den historia som på alla möjliga sätt har varit så närvarande, så viktigt och så avgörande i min mammas liv, och därmed också i mitt. Jag blir vittne till att ni inte tar det på allvar. Jag förstår inte hur det är möjligt, och det gör mig arg. Inte bara å min mammas vägnar, utan för att det också förnekar mina upplevelser, min historia: jag har sett hur hon har kämpat, hur ensam hon har varit, hur liten, skadad, sårbar och ensam. Mamma har inte blivit den hon är på grund av en god uppväxt på Skans vei, mamma är allt det fina och starka hon är, trots det.”

Jag tycker att det är en så fin hyllning till alla som blivit utsatta och jag tycker att författaren ger en rättvis och viktig bild av hur det är att leva efteråt.

”Det krävs hård arbete för att göra om lidandet till något som är användbart för någon, i synnerhet för den lidande själv.”

Det här är en fantastiskt bra bok om skuld, ansvar, rättvisa, utsatthet och kärlek. Läs den!

”Tidningspsykologen skrev att han hade bevittnat sådana scener, att när den som hade svikit bekände sin förseelse och tårarna kom, satt den sårade bortvänd med oberört ansikte och avvisade bönen om förlåtelse. När han var oerfaren, tyckte han att det var plågsamt att se på, och uppmuntrade den sårade att vika sig och ta emot ångraren. Men så gjorde han inte längre. För det blev ingen lösning om det inte gjordes i rätt ordning. Den som har svikit ska inte få beröm för att ha erkänt sitt svek förrän den sårades förtvivlan, sorg och vrede har blivit bekräftade. Utan det faller ångraren till marken som en sten. Det är en naturlag, skrev han, det sitter i ryggmärgen, vi kommer inte förbi den ordningen:”

Vigdis Hjorth

Tips för hur du kan lära dig mer om miljö och hållbarhet

Boken Urban Eco – Guide till en klimatsmart och giftfri vardag.

Många tror att det är dyrt, komplicerat och tidsödande att ställa om till en klimatsmart, avfallsminimerad och kemikaliefri livsstil. Eller att man bara kan göra det om man bor på landet. Men faktum är att det är precis tvärtom och att en hållbar livsstil kan praktiseras överallt, även i en lägenhet mitt i en storstad. En grönare livsstil ger dig mer pengar i plånboken, mer tid till det du helst vill göra och en stabilare hälsa samtidigt som den skonar vår planet.

I Urban Eco visar Anna Rydne, fyrabarnsmamman bakom den populära livsstilsbloggen Annas kemtvätt, hur okomplicerad, tidsbesparande, ekonomisk och hälsofrämjande en hållbar livsstil faktiskt är. Urban Eco guidar dig med tydliga råd, nya perspektiv och hisnande upplysningar som får dig att se världen med nya, grönare ögon.

Dokumentär på svtplay: När skogen tystnar.

Följ med äventyraren Marcus Aspsjö på hans resa genom Alaska och var med när han bildar sin egen uppfattning om vikten av orörd natur för oss människor. Det här är dokumentären om situationen kring den svenska skogen och vildmarken. Sveriges orörda skogar blir färre samt tystare när den biologiska mångfalden håller på att försvinna.

https://www.svtplay.se/video/27874479/nar-skogen-tystnar

Boken Rapport från ett slakteri – En veterinärs berättelse.

Veterinären Lina Gustafsson börjar arbeta på ett slakteri. Hennes uppgift är att kontrollera att djuren är friska och att lagarna följs. Dag efter dag ser hon tusentals grisar gå till slakt. Hon står vid det löpande bandet och inspekterar kropparna efter de djur som några timmar tidigare mötte hennes blick i stallet.

Rapport från ett slakteri är ett genreöverskridande, självbiografiskt reportage inifrån en bransch som sällan blir belyst. Lina Gustafsson skildrar det vardagliga våldet mot djuren, kontrollsystemet hon själv är en del av och kampen mellan samvetet och en alltmer påtaglig avtrubbning. Men hon fångar också de glimtar av humor och kollegial gemenskap som växer fram i arbetets absurda monotoni. Rapport från ett slakteri är en saknande rapport om vad massproduktion av kött innebär i praktiken.

Serie på Netflix: Down to Earth with Zac Efron.

Skådespelaren Zac Efron reser över hela världen med hälsoexperten (och veganen:)) Darin Olien i ett reseprogram som utforskar sunda och hållbara sätt att leva. Jag älskar den här serien. Härligt att få resa till olika platser och inspirerande att se att människor faktiskt gör något.

Boken/Ljudboken Äta djur.

Varför blir kött bara billigare när allt annat blir dyrare? Varför äter vissa djur men inte andra? Varför äter vi alls kött? När Jonathan Safran Foer blev pappa började han fundera på vilken mat han skulle ge sitt barn. Han bestämde sig för att gå till botten med hur kött egentligen framställs, hur djuren behandlas och vilka sociala, ekonomiska, miljömässiga och moraliska konsekvenser kött får i vårt samhälle. Hans sökande ledde honom till de få familjejordbruk som fortfarande existerar i USA och till gigantiska djurfabriker i sällskap med djurrättsaktivister. Med hjälp av intervjuer, statistik och sina egna observationer målar Foer en bild av dagens köttindustri som ligger ljusår från den traditionella bilden av jordbruk.

Äta djur är ett skakande reportage och en ögonöppnare för alla som någon gång funderat på vad det innebär att äta djur.

Dokumentär på svtplay: När arterna dör ut.

Vid sidan om klimatförändringarna har hotet mot den biologiska mångfalden allt mer seglat upp som den stora miljöfrågan. Experterna talar om den sjätte massutrotningen. Det har alltså inträffat fem sådana tidigare. Vad kan vi lära av dem?

https://www.svtplay.se/video/27598909/nar-arterna-dor-ut

Kungsbacka ultras, Johan Espersson

Läste den här fina boken i ett svep för ett tag sedan. En utmärkt roman om ung kärlek, sökandet efter meningen och längtan bort. Huvudpersonerna växer upp i Kungsbacka, utanför Göteborg, och stora delar av boken utspelar sig där. Jag tycker att författaren porträtterar känslan av att växa upp i en liten ort och den ungdomliga längtan på ett vackert sätt. Romanen inleds med huvudpersonernas sista gemensamma resa då de som unga vuxna ska lämna barndomen. Och varandra. Sedan rör sig tiden som looper genom berättelsen med fragmentariska minnesbilder av kärlek som drabbar och passerar, manlig vänskap, självvald utanförskap och vardagstristess.

Romanen kändes som en väldigt lång och bitvis smärtsam dikt. Flera gånger lyfte jag ut ensamma meningar och beundrade dem. Författaren är skicklig med språket, det är vackert och experimentellt. Jag tycker om att det lämnas så mycket tomrum och så mycket osagt mellan raderna.




Löparens Hjärta, Markus Torgeby

När Markus Torgeby var 20 år gammal var han en stor löpartalang. Han sprang som en galning. Eller om det är de som inte springer som är galna, jag blir aldrig klok på det. Hur som helst, Markus växte upp på Öckerö i Göteborgs skärgård och fick tidigt ta ansvar för sin sjuka mamma. Att springa ensam över klipporna blev hans mentala frizon och räddning.

Han upptäcktes av en tränare som ville lyfta honom till Europaeliten men träningen blev ganska snart ångestladdad och krävande. Markus bosatte sig i en kåta i den jämtländska skogen. Han ville se årstiderna skifta under ett års tid. Han blev kvar i fyra.

Löpningen går som en röd tråd genom hela boken, men det är inte en löparbok som kommer göra dig till en bättre löpare. Löparens hjärta handlar om att våga gå sin egen väg. Jag älskar att läsa om människor som gör det. Det är faktiskt tredje gången jag läser den här boken. Jag tror att det är den enda boken jag har läst om någonsin. För några timmar får en vara med Markus i skogen. I den kraften som finns att hämta i ensamheten och i naturen. Jag känner igen mig i så mycket. Kärleken till naturen, oförmågan att anpassa sig till och stå ut med ekorrhjulet, förkärleken till att äga få saker, ensamheten. Det är en bok om upp- och nedgångar och om vad han fann i skogen och tystnaden.

Jag förstår allt han gör i den här boken. Det finns alltid en längtan till naturen i mig. Den försvinner bara när jag springer och när jag vistas länge utomhus. Jag har också extrema problem med att stå ut med 9-5-livet. Jag förstår inte hur människor gör, hur de klarar av det livet. Jag har fortfarande inte kommit på vad de har som jag saknar. Det finns alltid stora drömmar i mig som krockar med den sortens liv.

Läs boken, du kommer inte ångra dig. Här kan du hyra dokumentären och kolla om du vill ha mer efter att du har läst klart:

The Hate U Give, Angie Thomas

Kanske har du sett filmen baserad på boken men gillar du att läsa och inte har läst den här boken, så tycker jag att du ska göra det.

Boken handlar om Starr Carter som lever i två världar. Dels i den där hon faktiskt bor, i den fattiga förorten, och dels i den finare, rikare världen eftersom hon går på den fina privatskolan inne i stan. Starrs värld är full av konflikter men också full av kärlek. Problemen med rasism i USA går som en röd tråd genom boken och tyvärr är ämnet fortfarande inte omodernt utan i allra högsta grad aktuellt. Träffsäkert beskrivs rasismen i skolan, Starrs alltmer ansträngda förhållande till sin vita pojkvän och sin kärleksfulla familj, vars liv inte värderas högt av samhället i stort.

Starrs tillvaro krossas när hon blir ensamt vittne till hur polisen skjuter ihjäl hennes barndomsvän Khalil. Därefter blir trycket hårt på Starr, både från polisen och från orten som kräver rättvisa och upprättelse för Khalil.

Angie Thomas är uppvuxen i Jackson, Mississippi. The Hate U Give är hennes debutroman där hon skriver om en förort som liknar den hon själv kommer ifrån med ungdomar som lever det liv som hon själv har levt. Det är en gripande och spännande roman som är svår att släppa. Meningarna glöder av frustration, ilska och sorg, men också av drömmen om en förändring i samhället. Jag är ovan vid att läsa en bok med så mycket dialog men jag gillade det. Dialogen är rapp och äkta. Det är skönt att läsa en bok som har något viktigt att säga. Att som läsare få kliva in i Starrs värld och delta är ett mycket bra sätt att skapa förståelse på. Jag vet många som behöver lära sig om rasism, klass och känslan av att inte passa in någonstans. Angie Thomas bok har mycket att säga.

Det händer ibland att jag läser en bok och tänker att den borde vara obligatorisk läsning i svensk skola. Det här är sådan bok. Boken ges ut av bokförlaget Natur & Kultur och det finns en lärarhandledning som presenterar hur en lärare tillsammans med sina elever kan arbeta med boken före, under och efter läsning. Det finns uppgifter där eleverna får träna olika lässtrategier, diskutera bokens innehåll och göra kopplingar till sig själva, sin omvärld och andra texter samt pröva på olika muntliga och skriftliga övningar. Sök ”the hate u give lärarhandledning” så hittar du den.

Skulle nog vara väl investerade timmar för många elever och i slutändan samhället!





Tre heta tips till helgen

  1. Fat front – No more shame på svtplay

Fat Activism är en växande rörelse som vill ge plats för andra typer av kroppsideal och uppmuntrar kvinnor att våga vara stolta över sina kroppar. Dokumentären handlar om några härliga nordiska tjejer som tröttnat på att ta sikt. Tittaren får följa dem i sökandet efter självkänsla i ett kroppsfixerat samhälle. Så sjukt ändå hur det har blivit! Att någon ska behöva känna sig mindre värd för att samhället bestämt vad som är attraktivt just nu. Och att någon ens ska tycka något om en kropp som bara är ens egen.

Jag tycker att den här dokumentären är så himla bra. Det är befriande att se något annat än den stereotypa kropp som massmedia matar oss med, den kroppen som de flesta av oss inte har. Det här är en film som på ett humoristiskt och provokativt sätt ifrågasätter hur vi ser på våra kroppar. Den här dokumentären borde alla se, speciellt de som dömer folk. SE, SE, SE!!

2. Allt som var mitt av Cissi Wallin

Bokförlaget Atlas bröt samarbetet med Cissi Wallin då de låtit en expert på tryckfrihet titta på manuset. Experten hade nämligen kommit fram till att en utgivning skulle innebära att Cissi Wallin riskerade fängelse för förtal. Hon har ju, som säkert ingen har missat, tidigare dömts för att ha namngivit en person som hon anklagat för våldtäkt. Så vad gör Cissi Wallin när förlaget hoppar av? Jo, hon ger ut boken själv så klart.

– Den principiella frågan är viktigare. Jag tycker inte att det ska vara förtal att berätta sin egen historia.

Nä, det tycker inte jag heller. Så här är självbiografin som hennes motståndare har försökt stoppa. Hela den smärtsamma bakgrunden till historien. Cissi Wallin riskerar att hamna i fängelse för att låta dig och mig läsa den. Men hon tyckte att alternativet kändes värre.

3. Jag blev våldtagen på svtplay

Nio av tio våldtäkter begås av någon som offret känner. Det är skrämmande fakta tycker jag, men fakta som alla bör känna till.

I den här fina och sorgliga dokumentären berättar tio kvinnor och män om den våldtäkt de har blivit utsatta för. Genom modiga, nakna och svåra vittnesmål får tittaren veta vad som händer med en person som utsätts för våldtäkt. Vi får följa den långa och smärtsamma processen efter att offren har beslutat sig för att anmäla. För endast en av dokumentärens tio personer leder vittnesmålet till en fällande dom. Det är dyster fakta. Uppskattningsvis blir 97 000 personer varje år våldtagna i Storbritannien men bara 3% av fallen leder till fällande dom. Det här är berättelserna om tio av människorna bakom statistiken. Se och lär. Jag blev också våldtagen. Det förändrar en för alltid.

Flyktingar, Viet Thanh Nguyen

Jag läste den här novellsamlingen under några varma dagar i juli. I åtta berättelser skildrar Viet Thanh Nguyen människor som står med fötterna i två världar, med dubbla identiteter och vacklande lojaliteter. Huvudpersonerna i novellerna har alla antingen egen erfarenhet eller insyn i en närståendes erfarenhet av att vara vietnamesisk flykting i USA. Några har kommit med båt från Vietnam och försöker navigera mellan det nya och det gamla landets förväntningar på dem. Andra har blivit kvar, med en stark längtan efter ett liv på andra sidan havet. Några ser framåt, andra bakåt. Gemensamt för alla är att de har de sina drömmar.

Jag tycker ibland att det är svårt att läsa noveller. Det är så knapp information och jag gillar att djupdyka. Samtidigt var det skönt att läsa korta texter och sedan släppa dem. För det var vad jag gjorde. Det var inget som direkt fastnade länge. En lättläst bok om migrationens komplexitet med fina berättelser om enkla människor. Jag gillade mest Den andre mannen som handlar om Liem som kommer till San Fransisco 1975 och blir inhyst hos ett homosexuellt par.

” >>Varför sa du inget i så fall?<< Min far lutade huvudet mot nackstödet och blundade. >>Du skulle ha vevat ner fönstret och stoppat mig. Du kunde ha tutat, fått folk att titta ut genom fönstren.<< Vi körde förbi oljeriggarna som skymtade fram som skuggor av jättelika ruvande pelikaner. Innan Sam flyttade till Baldwin Hills visste jag inte ens att det fanns olja i Los Angeles. Men jag antar att man kan hitta olja i alla delar av världen, precis som ilska och sorg. Man behöver bara veta var man ska leta.”

Nu funderar jag på om jag ska läsa Sympatisören eller inte. Någon som läst den??