Kategoriarkiv: Böcker

5 böcker jag läst de senaste veckorna

Jag läste ingenting under hela åtta veckor. Åtta veckors lidande. Åtta veckor i chock och sorg. En evighet utan att läsa i min värld. Men sedan så, sedan läste jag väldigt mycket istället. Sedan satte jag mig så ofta jag kunde, lät kroppen vila medan hjärnan fick paus i andras eller fiktiva världar. Superskönt och effektivt för återhämtningen. Här kommer några tips på bra böcker jag plöjt det senaste.

Till männen som köpte min kropp av Louise Amcoff och Tove Sahlin

”Louise Amcoff var 14 år när hon sålde sin kropp för första gången. Hon ville skada sig själv så mycket som möjligt, inget annat kände hon att hon var värd. Bekräftelsen när okända män ville betala för henne var flyktig, men spåren av deras övergrepp lämnade verkliga skador överallt i henne. Och gav upphov till allt större självförakt.”

”Det här är en skakande berättelse om prostitution, ångest och självskadebeteende. Det handlar om en ganska vanlig men ändå ovanlig tonåring i Hälsingland. En flicka som älskar hästar, flyr från institutioner och säljer sig på lunchrasten. Det handlar också om alla dessa män som anser sig ha rätten att köpa andra människors kroppar. Mängder av 25-åringar, småbarnspappor och farbröder; i förråd, bakom förskolor, i villan när familjen är iväg på sitt.”

”Ni som betalar för andra människors kroppar finns överallt. Ni är någons pappa, farfar, bror, kusin, bästa kompis, chef eller kollega.”

Det här är en gripande självbiografi som tyvärr är ständigt aktuell. Igår, idag, i morgon. Det tar inte slut. Det blir inte bättre. Läs och ta in och glöm för fan inte att ha modet att agera om ni ser/hör något oangenämt. Det finns människor att rädda.

Bli snäll igen av Geir Gulliksen

”Han heter Henning och han är färdig med förhållanden. Han har haft flickvänner sedan han var fjorton år och varit sambo sedan han var nitton. Han har också varit gift, mer än en gång. Nu är han femtio någonting och vill ta reda på vem han har varit tillsammans med kvinnor – och vem han kan bli utan dem.”

Bli snäll är en bok om frihet och ansvar, om skilsmässa, föräldraskap och sexualitet men bäst av allt är att läsa om en vanlig, sårbar och jämlik man. Jag tycker om att en får så mycket inblick i bokjagets tankar och känslor. Rekommenderas varmt.

Ärr av Audur Ava Ólafsoóttir

”Jónas är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. Audur Ava skildrar nu som i de tidigare romanerna en isländska vardag med ett slags egen svart humor.”

”-Han blev skjuten ute på en fotbollsplan och vi kunde inte ta oss fram till honom. Inte heller för att hämta kroppen för han låg på ett område beläget mellan de stridande sidorna. Vi kunde inte hålla om honom, inte tvätta honom, inte begrava honom. Vi såg honom i kikaren, hur blodet rann i rännilar längs byxbenet och jackärmen. Vi trodde att han var död men nästa morgon hade han ändrat ställning. Först låg han på rygg och nästa dag låg han på sidan, följande kväll hade han krupit två meter mot målområdet. Jag hade aldrig kunnat tro att det fanns så mycket blod inuti en enda människa. Det tog honom tre dagar att dö. Därefter låg han stilla och vi iakttog hur han sjönk ihop inuti kläderna tills vi tvingades fly och lämna honom kvar.”

Jag har många gånger fått höra att en inte kan jämföra smärta men jag tycker att det är smart att sätta sin smärta i perspektiv. Det har hjälpt mig många gånger. Att jämföra sitt eget lidande. Att tänka till lite. Jag tyckte om den här boken lika mycket som jag tyckte om alla andra böcker som Audur Ava Ólafsoóttir har skrivit. Briljerar litterärt gör hon som vanligt.

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

”Hur långt måste man gå för att gå bort en sorg? Kan man köpa en komplimang? Varför är spelningar så långa i Tyskland? Vem älskar Sylt Järvinen? Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven.”

Flera av novellerna berör sorgliga ämnen och det hade inte gjort mig något om boken var tyngre och djupare. Jag kände att jag flöt lite på ytan när berättandet samtidigt var fyllt av vardag och värme. Kanske hade jag gillat boken om jag var tjugo år men nu lämnade boken mig ganska oberörd. Som novellsamlingar har en tendens att göra hos mig.

Tyckte dock att de här raderna var väldigt kul:

”Han är en typ av person som passar dåligt in i vår tid, en som när han var barn fick uppskattning när han kunde berätta fakta och som vuxen tror att han kommer mötas av samma respons, att folk ska uttrycka sin beundran och gärna även tacksamhet för någon som kan redogöra för rymdens uppbyggnad eller deklamera poesi utantill. Tyvärr är de enda som uppskattar exakt information i samtal andra besserwissrar, och de vill själva stå för informationen.”

Träffsäkert.

Inställd resa till Sabarmati av Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka. Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?”

”En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår. Och han slår mycket hårt.”

Att Majgull Axelsson är en mästare i att berätta är ju ingen nyhet. Här skriver hon om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att vilja passa in. Språket är målande och boken är lätt- och snabbläst och det passade min för tillfället trötta hjärna bra.

Samtycket, Vanessa Springora

För över en månad sedan, då min hjärna fortfarande var pigg och inte så extremt trött, läste jag ut Samtycket av Vanessa Springora. För er som inte vet handlar boken om relationen mellan 14-åriga Vanessa och den då 50-årige författaren Gabriel Matzneff. Boken är en knivskarp uppgörelse med mannen som skadade henne, men också med den omgivning som såg och lät det ske trots att Gabriel Matzneff redan då, på 80-talet, hade ett rykte om sig att föredra sex med unga, ”de under sexton” som han har deklarerat i en känd pamflett.

Det här är inte direkt första gången som jag läser/hör/upplever vuxna människor som blundar för sanningen. Jag blir så jävla arg på alla fega människor som väljer att hålla tyst istället för att ställa till med en scen. Jag blir så jävla arg, för det handlar inte om dem själva, det handlar om barnet. Alltid om barnet.

Vanessa Springora har bearbetat övergreppen i flera decennier, men det var när Matzneff belönades med ännu ett litterärt pris 2013 som hon kände att hennes version behövde berättas.

-Jag levde med en dubbel bestraffning – dels själva relationen, dels att den publicerats i tusentals böcker. Plötsligt insåg jag att jag kunde fånga jägaren i hans egen fälla: jag skulle också skriva en bok.

– Jag blev förälskad i honom, och mitt eget samtycke gjorde att jag kände mig skyldig i åratal, jag kunde inte anmäla honom eller betrakta mig som offer. 

– Jag vill visa att man inte kan åberopa en omyndigs samtycke. Skillnaden är för stor mellan en vuxen människas psyke och en sexuellt omyndig tonårings. /Vanessa Springora (https://www.svt.se/kultur/vanessa-springoras-bok-samtycket-skakar-frankrike)

Jag tycker att den här boken är himla viktig och bra. Den ger röst åt de unga som luras in i relationer de inte förstår. Det här är en skoningslös bok skriven som en slags hämnd. Offret återvänder och naglar fast förövaren på samma sätt som han har försökt nagla fast henne, genom att skriva om henne.

Gabriel Matzneffs förlag har nu avslutat allt samarbete och polisen har startat en omfattande brottsutredning. Både i ”Samtycket” och i hans egna böcker framkommer hur han under åratal förfört, köpt och haft sex med franska skolflickor och filippinska pojkar mellan 8 och 16 år. Det är helt sjukt att varken polisen eller socialen på alla de här åren har reagerat när en känd författare skriver självbiografiskt om ”jakten på orörda stjärtar” och ”barnkroppen som särskild krydda”. Jag spyr.

Ganska otäckt också att ett 80-tal så kallade intellektuella, bl a Sartre och Beauvoir, år 1977 skrev under ett upprop för avkriminalisering av barns sexuella relationer med vuxna. Jag tänker att om en skriver under ett sådant upprop/tänker de tankarna då har en fattat extremt lite av vad ett barn är och hur barn fungerar. Då är en nog inte särskilt intellektuell ändå.

Copyright/fotograf: V.Springora©JFPAGA

No one is too small to make a difference, Greta Thunberg

Den här boken innehåller en samling av Gretas tal från klimatmöten över Europa inför en publik bestående av representanter från bland annat United Nations, World Economic och UK Parliament. Grym tjej, Greta!!

Jag älskar Gretas mod. Jag älskar hennes ilska, frustration och driv. Tycker gott att boken kan vara obligatorisk läsning i skola och i regeringar världen över. Om inte vi gör något nu, vem gör då något?

Läs och agera.

Tre böcker jag läste där värmen fanns

Tänkte tipsa om några böcker som jag läste på en terass i solen i januari. Jag vill minnas att jag var fett nöjd i mina shorts och när solen försvann bakom huskroppen så drog jag en tunn rayon-kofta över axlarna, kokade en ny kopp kaffe och fortsatte läsa. Fortsatte vara nöjd, barfota och tillfreds. Solen, solen, solen.

Först ut var: Allt jag inte kan säga:

Boken innehåller en rad essäer om händelser som format Emelie Pines liv. Inget nytt under solen direkt men alltid kul med någon som pratar rakt ut om saker som kan vara känsliga eller uppfattas som pinsamma. Rent språkmässigt är det här ingen bok som jag går igång på och jag får inga revolutionerande insikter. Men, stora pluspoäng för en bok som berör klimakteriet. Det stadie som hälften av alla människor hamnar i men som jag faktiskt aldrig tidigare har läst om i en roman. Ändå lite sjukt.

Det fanns avsnitt som jag bad min tonårsdotter läsa, avsnitt som berörde tabun kring den kvinnliga kroppen, den kvinnliga smärtan, ofrivillig sex och våld mot det egna jaget. När min son blir några år äldre ska jag be honom läsa det också för det fanns en del bra saker där.

”Min likhet gick upp fr mig när jag för en tid sedan fann mig själv sitta och betrakta tjugo nakna dansande kvinnor. Dansen var en del av en teaterföreställning vars syfte var att ifrågasätta porrkulturen. Tanken med nakendansen var att visa upp kvinnor som uttrycker sig fysiskt utan att vara sexobjekt. Allt gjordes i god anda och kvinnorna verkade ha roligt. Så pass roligt att jag blev frestad när de bad folk i publiken att göra dem sällskap. Men sedan tittade jag en gång till. Och – det här är grejen – jag insåg att det inte fanns en enda otrimmad buske på scenen. Jag korsade benen. Vissa av kvinnorna hade nätta former, andra mer utstuderad design, några hade knappt något könshår alls. Jag var förbryllad. Kvinnorna dansade ju trots allt för att trotsa den manliga blicken. Så varför var de vaxade? Och varför var så många av dem så väldigt bara, i en föreställning som påstods konfrontera porrens skönhetsnormer? De gjorde det förstås för sin egen skull, hör jag dig säga. Säkert.”

Andra boken jag läste var Såld:

En väldigt gripande och överjävlig bok som jag rekommenderar starkt. Sträckläste den här hemska men viktiga boken och tänkte flera gånger på att somliga män på riktigt är dumma i huvudet. Ja, jag använder det uttrycket. Dumma i huvudet. Prostution drivs av efterfrågan och därefter regleras utbudet. Det är bara det att det handlar om människor. Kvinnor och barn. Inte produkter. Fy fan säger jag.

Boken handlar om Anna som lämnar Rumänien för att studera i London. Mot sin vilja blir hon bortförd, på öppen gata, och hålls som sexslag i nio månader. Hon misshandlas och utnyttjas av tusentals män. Det är en skakande berättelse om hennes tid i sexhandelns våld, en viktig berättelse som skär i hjärtat.

”Jag är intresserad av psykologi. Att förstå hur hjärnan fungerar är användbart när det gäller att förslå varför människor beter sig som de gör. Och det finns inget mer intressant än människor. På ett övergripande plan vill alla ha samma saker – Trygghet, bekvämlighet, värme, mat, vatten, kärlek – men det som skiljer oss åt är hur vi skaffar oss de här sakerna, hur vi använder dem, hur vi tillfredsställer oss själva. Det är där distinktionerna finns, det som gör oss olika. Vi följer alla olika vägar till samma plats.”

Tredje boken: Ett år av vila och avkoppling:

Det här är en skruvad historia om en ung utåt sett framgångsrik tjej som lever på ett stort arv och bor i en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar maximalt. Att sova betraktas som en svaghet i en värld som prioriterar arbete och njutning. Efter att ha fått sparken från sitt jobb, på grund av timslånga sovstunder på arbetstid, bestämmer sig huvudrollsinnehavaren för att sova bort ett helt år. Hon tänker att en kemisk dvala kanske är den enda utvägen ur en speedad samtid.

Jag tyckte att det var kul att läsa om en dekadent kvinna för en gångs skull. I min ungdom plöjde en del böcker om livströtta män med en urartad livsstil och tröttnade. Jag undrade alltid var kvinnorna höll hus. Kvinnorna som levde om. Det kan en nog påstå att den här tjejen gör. På alla möjliga sätt. Klart läsvärd bok men jag kände mig äldre och förbi en hel del gånger.

” Jag ville spara huset på samma sätt som man sparar ett kärleksbrev. Det var ett bevis på att jag inte alltid hade varit helt ensam i världen. Men jag tror att jag också sparade på förlusten, på husets tomhet, som bekräftelse på att det var bättre att vara ensam än att vara fast med människor som hade i uppgift att älska en men inte förmådde göra det.”

Styr din plog över de dödas ben, Olga Tokarczuk

Är så glad att jag hittade den här boken i bokhyllan i vår trappuppgång. Jag hade varit nyfiken på Olga Tokarczuk ett tag och när boken stod där framför ögonen på mig var det bara att låna den med en gång. Det är skönt när en inte har några direkta förväntningar på en bok, när en börjar läsa nollställd. Jag visste inte riktig vad jag hade att vänta men det tog inte många sidor innan jag satt fängslad vid den här boken. Det är en fantastisk läsupplevelse och boken gjorde ett starkt intryck på mig. Nu känner jag för att sluka allt Olga Tokarczuk har skrivit.

Tokarczuk är en polsk författare och psykolog. När hon började få litterära framgångar satsade hon helt på skrivandet och flyttade till Nowa Ruda, en liten ort i bergskedjan Sudeterna nära gränsen mot Tjeckien och Tyskland. Hon bodde där i många år och hämtade inspiration till flera av hennes böcker.

Styr din plog över de dödas ben handlar om Janina Duszejkos som är en av de få invånare som bor kvar i den lilla byn på den polska landsbygden när alla andra lämnar sina sommarställen och flyttar tillbaka till staden. Hon betraktas som en ensling, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas. Under vintern faller snön och Janina ser om sommarhusen åt de välbeställda Warszawaborna, studerar astrologi och översätter William Blake.  

”Redan hade ett berg av sand lossats utanför porten. Vinden ryckte ständigt i skyddsplatsen, att åter få den på plats kostade mig en hel del möda. På tomten fanns en liten källa och där planerade de att göra en fiskdamm och mura upp en grill. De hette Brunn i efternamn. Jag grunnade länge på om jag inte borde hitta på ett eget namn åt dem men sedan insåg jag att de utgjorde ett av de två fall där det faktiskt rådde överensstämmelse mellan namn och Människa. De var verkligen folk från brunnen – av det slag som ramlat ner där för längesedan och som nu levde sina liv på botten i tron att brunnen var hela världen.”

En vinternatt hittas grannen Storfot död och det blir början på en rad märkliga händelser som inträffar i den avlägsna byn. Snart följer fler offer och polisen försöker bringa klarhet i situationen men utan direkta framgångar. Till slut tar Janina saken i egna händer. Hon verkar vara den enda som kan tyda spåren rätt.

Jag tyckte mycket om den här märkliga boken som utforskar människans förhållande till naturen och utmanar föreställningar om rättsskipning. Att läsa om Janinas ensliga tillvaro med närheten till naturen och djuren väckte en viss längtan hos mig till den sortens liv igen. Det ska jag inte sticka under stol med.

”Boros närvaro påminde mig om hur det var att leva tillsammans med någon. Och hur besvärande det kan vara. Hur det rycker bort en från ens egna tankar och skingrar dem. Hur den andra Människan börjar gå en på nerverna, inte för det han gör utan helt enkelt bara för att han finns. Och när jag på morgnarna gick ut ensam i skogen välsignade jag min ljuva ensamhet. Hur är det möjligt, tänkte jag, att människor lever i decennier tillsammans på en liten yta? Att de sover i samma säng, andas på varandra och knuffas ofrivilligt i sömnen? Jag säger inte att inte jag också gjort det. Under en tid delade jag säng med en Katolik och det förde inget gott med sig.”

Och så älskar jag hur hon på blodigt allvar slåss för djurens rätt.

”Mannen såg hjälplöst på sin kvinnliga kollega. -Vad vill ni av oss egentligen? – Intyg på hur ärendet handhas. Att förövarna straffas. Att lagen skrivs om. -Det är för mycket. Ni kan inte komma och vilja så mycket på en gång, sa han. -Det kan jag visst det! Jag avgör själv gränserna för min vilja, skrek jag ursinnigt.”

”-Vad är det för en värld? Där ens kropp kan göras om till skor, köttbullar, varmkorv, en fäll framför sängen, där ett avkok på ens ben kan bli drickbuljong… Skor, soffor, där någons buk blir en axelremsväska, där man värmer sig med andras pälsar, äter andras kroppar, skär dem i skivor och grillar i olja… Hur kan något så makabert få pågå, allt detta dödande, denna grymma, likgiltiga, mekaniska, fullkomligt samvetslösa slakt, utan spår av eftertanke och som dessutom gett upphov till ett överflöd av förljugna filosofier och teologier. Vad är det för en värld, där dödandet och smärtan blivit normen? Är det något fel på oss, eller?”

”Jag kunde inte sluta tänka på: vad de hade i Magen. Vad de hade ätit i dag och i går, om de redan hade smält skinkan, om Hönorna, Kaninerna och Kalvarna redan pressats ner i magsäcken på dem.”

Jag gillade verkligen att läsa Janinas tankar. Det krävs nog en del tystnad, ensamhet och en dos natur för att komma in i de här tankebanorna. I alla fall för mig.

”Jag satt och funderade över om stjärnorna ser oss. Och om ja, vad de i så fall tänker om oss. Känner de verkligen till vår framtid, hyser de medlidande med oss? Att vi sitter så fast i nuet, oförmögna att röra oss ur fläcken?”

”Hur kan Gud samtidigt höra allas böner på en gång? Och vad händer om de är oförenliga med varandra? Måste han lyssna på böner även från alla dessa skitstövlar, demoner, onda människor? Ber inte de också? Finns det ställen där Gud lyser med sin frånvaro? Finns han till exempel på rävfarmen? Och vad tänker han då? Eller i Insidas slakthus? Sätter han sin fot där?”

Om du inte redan har läst den här boken så gör det. En fullpoängare!

Hälsorevolutionen och Bliss, Maria Borelius

Det är ju ingen hemlighet direkt att jag älskar människor som nördar in sig på olika ämnen och undersöker det grundligt. För ett år sedan, efter en virusinfektion diagnostiserades jag med Graves sjukdom som är en autoimmun sjukdom där kroppen bildar antikroppar som stimulerar hormonproduktionen. En överaktiv sköldkörtel ökar ämnesomsättningen och det känns som att kroppen går på högvarv. Inte härligt på något sätt.

Ingen av de läkare jag träffat under året som har gått har sagt att en kan påverka sjukdomen med kosten. Det vill jag verkligen understryka, men jag tänker att om stress är en utlösande faktor för sjukdomen så borde ju kost som driver inflammation och stressar kroppen vara kasst. Det var därför jag bestämde mig för att dra ner radikalt på vitt socker, vit pasta, vitt ris, vitt bröd och vetemjöl.

Jag hittade de här böckerna av vetenskapsjournalisten Maria Borelius. Apropå att snöa in. Som en detektiv gräver författaren efter ny kunskap, och hon reser jorden runt för att lägga ett pussel av den information hon får från ledande forskare, gurus och fitnessspecialister på den vetenskapliga frontlinjen. Böckerna handlar om mat och hur den påverkar oss, om träning, känslor, solnedgångar, långlevnadssekter och urgamla indiska hälsokurer. Hon djupdyker efter svar på sina frågor världen över och hon är fast besluten att få en antiinflammatorisk livsstil att fungera i vardagen.

Ny forskning visar att inflammation får kroppen att åldras i förtid, men också att risken ökar för flera av våra stora folksjukdomar. Över hela världen sker forskning kring inflammation och Maria Borelius följer forskare och gurus tätt i hälarna för att i slutändan kunna leva så friskt och hälsosamt som möjligt.

I Hälsorevolutionen får läsaren följa Marias kunskaps- och livsresa inom temat hur en antiinflammatorisk livsstil kan hålla en ung och frisk men också gör en mer harmonisk och lycklig. Utan uppblåst mage och ständiga humörsvängningar. I boken finns kurer, recept och tips som hjälper läsaren att komma igång med ett nytt, gladare liv.

I Bliss finns mängder med intressanta intervjuer med pålästa människor och forskare varvat med egna erfarenheter och antiinflammatoriska vardagsrecept, träningsprogram, matplaner, inköpslistor och humoristiska vardagsinsikter. Allt samlat för att också du ska kunna bli ditt bästa jag.

Jag är så tacksam för människor som djupdyker i saker som jag också är intresserad av.

Maria Borelius är prisbelönt vetenskapsjournalist och författare till Sedan du fött (1993), Motboken (2003), Bryt det sista tabut (2013), bästsäljande Hälsorevolutionen (2018) och Bliss (2019). Hon är kolumnist i DI, grundare till Stiftelsen Ester samt kommunikationsrådgivare till läkemedels- och techföretag. Maria har tidigare varit vetenskapsreporter på Rapport, programledare för vetenskapsprogrammet NOVA, handelsminister och VD på globala mikrofinansorganisationen Hand in Hand International. Hon är fil.kand. i biologi, fysik och matematik och har en master i vetenskapsjournalistik. Ingen noob med andra ord.

Jag kommer aldrig att få veta om den antiinflammatoriska kosten hjälpte behandlingen av min sjukdom på traven och om den i kombination med medicinen fick mina värden att återgå till normala på ovanligt snabb tid. Inte heller kommer jag någonsin få veta om alla springrundor, yogapass, meditationsstunder eller promenader var det som hjälpte till. Men det spelar inte så stor roll för mig. Det viktiga är att det har gått så bra hittills. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle återgå till ett liv med socker, raffinerade kolhydrater, friterad mat och härdade fetter. Jag mår bra utan allt det vita och som en välkommen bonus har mitt sötsug stabiliserats. Det trodde jag aldrig skulle hända.

BLISS = 

Boosta med antiinflammatorisk mat  (t ex grönsaker, bär, nötter, omega-3, goda bakterier)

Lägre intag av mat som driver inflammation (t ex socker, gluten , transfett, laktos)

Igång  (rör på dig varje dag!)

Stillhet (en stunds daglig aktiv vila/yoga/meditation, god nattsömn)

Sök upp din förundran  (det vackra, magiska i livet)

Här kan du läsa ett inlägg jag har skrivit om antiinflammatorisk kost:

https://almavega.com/2020/07/08/antiinflammatorisk-kost/

Här kan du köpa böckerna:

https://www.bokus.com/bok/9789150943719/halsorevolutionen-vagen-till-en-antiinflammatorisk-livsstil-helheten-maten-forskningen-traningen-skonheten-insikten/

https://www.bokus.com/bok/9789150942156/bliss-de-nya-antiinflammatoriska-nycklarna-till-ett-langre-godare-liv/

Mördarens mamma, Ida Linde

Sträckläste den här romanen under en slapp söndag. Boken handlar om en mamma som lever ett enkelt och ensamt men lyckligt liv tillsammans med sin son. Moderskärleken verkar uppsluka det mesta annat och hennes liv kretsar kring sonen, hennes arbete och ensamma kvällar hemma. När sonen börjar drömma allt våldsammare drömmar tror hon att drömmarna har sitt ursprung i henne själv. Mellan raderna är det tydligt att något är galet men det är svårt att avgöra vad.

En dag knackar polisen på dörren och mammans liv och tillvaro förändras för alltid. Boken är skriven med mammans röst och det är fängslande att läsa om vad som kan hända i en mamma som får det fasansfulla beskedet att hennes son är en mördare. Men en mamma älskar sin son och hon fortsätter att älska honom. Hon åker regelbundet till anstalten där sonen sitter inne men hon känner hur den fysiska distansen skapar allt större avstånd och med en känsla av distans kommer ifrågasättandet. Känner vi någonsin någon?

På anstalten träffar mamman en annan mördares mamma. Saker som de båda kvinnorna försökt att begrava djupt inom sig för att överleva börjar skoningslöst stiga mot ytan. Jag tycker att det är en bra bok om nedtryckta känslor, lögner och begär. Det är intressant att läsa en psykologisk skildring av ett undantagstillstånd. Boken lämnar mig med många tankar, som en bra bok ska göra.

” På bussen tittade folk på de nakna fötterna, det trasiga ansiktet och jag lät dem titta. Här är min olycka, tänkte jag, sug i er den. Vill ni använda min smärta för att tänka över era egna liv så gör det. Sörpla i er fantasier om vad som hänt mig för att kunna jämföra och försäkra er om att ni aldrig skulle kunna hamna där jag hamnat. Men tro mig. Alla kan när som helst förlora allt. Den här smärtan är lika mycket er som min, den är varken helig eller hemlig. Rämnandet är lika trivialt som att köpa hem godis till sina ungar en lördag kväll.”

Ida Linde

Vuxna människor, Marie Aubert

Vuxna människor är en tunn och snabbläst bok om Ida som åker till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-årsdag. Ida har den senaste tiden känt av den biologiska klockan som börjat ticka och hon har undersökt möjligheterna att frysa ned ägg i väntan på den rätta. Boken utspelar sig under några dygn i en sommarstuga vid havet. Till firandet i stugan kommer också Idas lillasyster med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen men lillasysterns glädjande nyheter blir som ett slag i ansiktet på Ida.

Boken handlar om avundsjuka, syskonkonkurrens och invanda beteenden och roller som förföljer en sedan barnsben. Det är en roman om den sortens ensamhet som en kan känna när livet springer ifrån en, när alla andra träffar partner och bildar familj, när den ofrivilliga barnlösheten blir en brännande fråga.

Jag tyckte om den här boken och är väldigt sugen på att gå till biblioteket och låna ”Får jag följa med dig hem”. Ett underliggande vemod löper genom hela romanen men jag gillade den stundtals sorgliga stämningen. Boken lämnade mig med en klump i halsen. Men det är bra när saker ger avtryck.

Fem böcker jag vill läsa under julledigheten

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.

Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?

En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.”

Insekternas planet, Anne Sverdrup-Thygeson

”Insekter finns överallt – på de högsta bergen, men också i Londons tunnelbana där till och med en egen, unik art av myggor utvecklats. De finns inuti valrossars näsborrar och i datorer! De bär sina skelett på utsidan, som en rustning. De kan ha öron på knäna, ögon på sina penisar och tungor under sina fötter.Insekterna får världen att gå runt. Utan dem, ingen pollinering – men inte heller någon förmultning. Inte heller någon föda för de många fåglar och djur som lever av insekter. För varje människa som lever på jorden finns det 200 miljoner insekter. Men medan människornas antal de senaste 40 åren har dubblerats, har insekternas samtidigt halverats.Insekternas planet är en passionerad och spränglärd berättelse om de små varelserna som vi inte kan leva utan.”

Dottern, Lena Andersson

”I Brunnsvikens vattenbryn simmar kricka, vigg och brunand. De kommer att simma där om tusen år också, tänker Elsa. Hon säger att när faderns aska nu läggs i jor­den bredvid Sveas, som lades bredvid Gunnars, som lades bredvid Gunnars bröder och mor, då är han den siste av dem som kommer att ligga under en gravsten. De stannar och ser ut över vattnet. Hon säger att fadern nog tyckte om tanken på den där stenen, det solida i den. Så nära materien var han att den liksom lösgjorde sig ur det materiella och blev till idé. Dottern är Lena Anderssons uppföljare till den hyllade romanen Sveas son. Nu möter vi folkhemmets barnbarn. Inte minst får vi följa Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet, från barnets undran inför världen till den unga kvinnans konfrontation med tidens nya idéer och tänkesätt. Alltmedan folkhemmet, såsom hennes far såg det, sakta löses upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron på alla sätt utmanas.”

Bärarna, Jessica Schiefer

”I romanen Bärarna skildras en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Kvinnorna styr, och samhällets redan skrala resurser delas systerligt, eller används i jakten på ett botemedel. Men ordningen har börjat ifrågasättas.

Nikki lever med Simone. De har egentligen aldrig talat om att bli föräldrar, men en dag säger Simone att hon absolut vill få bära ett barn. Det visar sig bli både svårare och farligare än Nikki kunnat ana. Relationen sätts på spel, och Nikki upptäcker saker – om Simone, om sig själv och om det samhälle hon lever i – som kastar henne ut i något hon aldrig hade kunnat föreställa sig.”

Allt jag inte kan säga, Emilie Pine

“Jag är rädd för att vara kvinnan som stör. Och för att inte störa tillräckligt. Jag är rädd. Men jag gör det ändå.”I denna självlysande debut skriver Emelie Pine om de händelser som har format hennes liv. Hon skriver med radikal uppriktighet om infertilitetens outsägliga sorg, om att ta hand om en alkoholiserad förälder, om tabun kring den kvinnliga kroppen och den kvinnliga smärtan, om ofrivilligt sex och våld mot det egna jaget. Förkrossande, gripande och insiktsfull – och trots det fylld av glädje – är ”Allt jag inte kan säga” en oförglömlig utforskning av hur det känns att leva i världen.”

Fröken Island, Audur Ava Ólafsdóttir

Fröken Island handlar om Hekla som drömmer om att bli författare. År 1963 flyttar hon från en avlägsen by på nordvästra Island där hon vuxit upp, till Rejkavik med en skrivmaskin och ett manus i väskan. Hon bor hos sin homosexuella vän, arbetar på restaurang och spenderar all sin fritid vid skrivmaskinen. I storstaden tvingas hon kämpa för bli tagen på allvar och för att få en plats i den mansdominerade kulturvärlden, som inte är särskilt intresserade av vad hon har att berätta. Hon är ju kvinna. Hon borde släppa sina drömmar och söka till en skönhetstävling istället, hon som är så vacker.

Jag gillade den här boken mycket. Tempot är långsamt och skönt och jag blev peppad att fortsätta sträva. Kärleken till skrivandet går som en röd tråd genom hela boken hand i hand med det fortfarande högaktuella ämnet, att vara kvinna i en mansdominerad värld. Samma slags kamp, då som nu. Det var inspirerande att läsa om en ung kvinnas strävan att ta sig fram som en skapande människa och om hennes mod att vägra foga sig och istället gå sin egen väg.