Alla inlägg av almavega19

Månaden som gick

Månadens bästa köp:

Det här heta setet från H&M. Hittas här: https://www2.hm.com/sv_se/productpage.0984172007.html

Månadens mest onödiga köp:

Ett mobilställ från Ale-Hop som gick sönder efter en användning. Reklamerade det.

Månadens bästa tv-program/film:

Atypical, säsong 4, på Netflix.

Månadens bästa klädesplagg:

Det har varit så jäkla varmt att jag helst har gått runt i underkläder så fort jag kommit innanför dörren till lägenheten i Spanien.

Månadens bästa maträtt:

En vegansk burgare med klyftpotatis som vi åt under ett parasoll i Los Cristianos en het dag. Väldigt gott och väldigt härlig personal.

Månadens godaste dryck:

En färskpressad kaktusjuice som jag drack i Masca på en restaurang med helt magisk utsikt över bergen och dalarna. Jäkligt fin bild tog jag också. Lol.

Månadens naturupplevelse:

Bada i Piscinas Naturales i Garachico. Vilken dröm!

Månadens roligaste händelse:

Den här dagen när vi körde i Masca-dalen, landade i Garachico och sprang på poolerna. Vilken toppendag!

Månadens tråkigaste händelse:

Månadens tråkigaste händelse är också den viktigaste. Att hjälpa min familj och mig själv genom sorgen. Den fortsätter ta ut sin rätt. Fast det går bättre nu än i förra månaden. Varje dag är en dag framåt.

Månadens Self-treat:

När vi bokade några hotellnätter och gjorde en semester på semestern och släppte ansvar och sorg under några dygn. Värt varenda krona faktiskt.

Månadens kreativa projekt:

Påbörjade ett litet nätt projekt med naturmaterial som ska få växa sig färdigt.

Månadens dessert:

Kulglass gjord på sojamjölk. Mycket trevligt att se att det går framåt i världen. Fler och fler ställen serverar vegansk glass. Bra om komjölken kan få gå dit den är tänkt, precis som kvinnans bröstmjölk gör.

Månadens känsla:

Tillit.

4 böcker jag läst i sommar

Samlade verk, Lydia Sandgren:

”I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris. Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.”

Jag läste den här tungviktaren på sjuhundra sidor i pocketupplaga under den sista juniveckan och det var en läsupplevelse i en klass för sig. Att hålla mig intresserad och fastnaglad under så lång tid som det tog att läsa hela boken är en bragd. Lydia Sandgren jonglerar med orden och bygger mängder av fantastiska meningar. Språket imponerar på mig lika mycket som författarens intelligens och hennes fulländade konst att berätta. 

”Tänk, tänk Rakel Berg. Inte för mycket men inte heller för lite. Att bara tänka förpassade en människa till hennes eget huvud, men att bara känna fick samma resultat. Man blev innesluten i sig själv och sin lilla upplevelsevärld. Man kunde ju känna i princip vad som helst, och det var inte säkert att det hade bäring i verkligheten.”

Dagarna, dagarna, dagarna, Tone Schunnesson:

”Bibbs ska precis fylla trettionio år. Samtidigt finns det andra som fyller tjugosex eller nitton. Trots att Bibbs saknar talang har hon varit känd ett tag, men det enkla livet håller på att glida henne ur händerna. Och hela tiden kommer det oväntade utgifter. Som hyran. Den fasta punkten har varit Baby, och Bibbs kan inte att förlåta sig själv för att hon missade att han ville göra slut. När han lämnar Bibbs ställs hon dessutom inför ett ultimatum: om hon vill ha kvar lägenheten måste hon betala 100 000 kronor, inom en vecka. Det är pengar hon inte har. För tio år sedan hade hon kunnat skaffa fram dem lätt. Nu tvingas Bibbs fatta extrema beslut där lögnerna till sist blir det enda med uns av sanning.”

Jag hade stått i kö på den här boken på biblioteket i sex månader innan det blev min tur. Förväntningarna var ganska högt ställda. Jag tyckte att Tripprapporter var något utöver det vanliga och tänkte när jag läste den att om jag får skrivkramp i något projekt kan jag alltid ta fram den boken och inspireras av Tone Schunnessons skrivsätt. 

Tyvärr tyckte jag att Dagarna, dagarna, dagarna var ganska blek. Om jag hade varit tjugo kanske jag skulle blivit medsvept i berättelsen men nu lämnade mig boken oberörd. Det var lite som att se en halvkass film. Bäst av allt var sista raden: ”Solen lyste som en fucking fittapelsin på himlen.” 

Afganska sönerna, Elin Persson:

”Rebecka är ny på jobbet på HVB-hemmet, hon har gått introkursen och hon följer alla regler som står i pärmen. Hon får rådet att lämna jobbet på jobbet, att inte låta sig bli berörd. Men ibland när det blir för mycket flyr hon ner till källargången vid grovsoprummet och sitter där en stund och petar på den skrovliga betongväggen tills det bildas en liten hög med grått smul på golvet. Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev på nattduksbordet och Zaher, den nyaste på boendet som rör sig tyst längs korridorerna i sina glittriga sandaler. De är Afghanistans söner, och Rebecka på asylboendet är deras anhörig.”

En bra ungdomsbok som borde läsas i alla små trångsynta hålor runt om i Sverige för att öka förståelsen om vad det innebär att vara barn och fly och ensam försöka skapa sig ett nytt liv i ett nytt land. Boken ger ansikten på några av de siffror statistiken visar och alla de anonyma människor som klumpas ihop i media och hamnar bakom orden flyktingar och asylsökande. Ge i present till era barn och släktingar, de som bär framtiden i sina unga händer, de som bär hoppet om en bättre värld. 

”Det är svårt att säga om jag blir mer eller mindre människa av att vara här.”

Där kräftorna sjunger, Delia Owens:

”En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.”

Jag är alltid lite skeptiskt inställd till toppsäljande böcker men den här hyllade romanen av Delia Owens är fenomenal. Boken hade min uppmärksamhet och fulla fascination från början till slut och de stunder jag la den ifrån mig där emellan fanns den fortfarande i mig. Naturen tränger sig in som den bör, karaktärerna är vackert porträtterade och berättandet fängslar en. Jag åkte ut till en ödslig strand och plockade stenar, snäckor och blommor när jag hade läst färdigt. Jag blev inspirerad att göra ett nytt herbarium och fast besluten att ta in naturen i min lägenhet. Låta gränserna suddas ut. Det är vad den här boken gör med en.

”Nästa morgon satte sig Kya på sin utkikspost på verandan igen, de mörka ögonen stirrade längs stigen som om de var tunnlar som väntade på ett tåg. Våtmarken runt omkring låg höljd i dimma, en mjuk bomull vilade ovanpå leran. Kya satt och trummade med sina bara fötter, vispade med grässtrån i luften runt myrlejonsländorna. Men en sexåring kan inte sitta stilla särskilt länge, och snart tassade hon ut på stranden där det var ebb – det kippade mellan tårna. Hon satte sig på huk intill det klara vattnet och tittade på kvider som pilade mellan solfläckar och skugga.”

Vecka 30

Det har hänt en del saker i mitt liv som har gjort att jag stundtals har formats.  En viktig insikt som jag har nått är att min historia inte behöver förfölja mig genom hela livet. Det behöver inte din heller. 

Du väljer själv vad som ska definiera dig. 

Tänk att de tråkigheter som du har varit med om inte ska förstöra resten av ditt liv. Du är inte dömd att leva ett kasst liv bara för att det har hänt saker längs vägen. Släpp taget om sårade känslor. Släpp taget om sorgen. Släpp taget om skuld och skam. 

Framtiden, den väljer du själv hur den ska bli. Skriv den så som du vill ha den.

Två dygn på Green Garden Eco Resort

Vi har åkt på semester på semestern skulle en kunna säga. Efter mängder av dagar i lägenheten på grund av sjukdom, som vandrade från den ena till den andra till den tredje, kände vi att det var dags att hitta på något annat. Vi checkade ut och checkade in.

Nu när döden har trätt in har jag blivit bra på att spendera sparpengar. Jag brukar vara bra på att inte slösa i onödan men i några månader har jag nu istället varit ganska gränslös. Inte tyckt att det här är onödan. Tänkt att det är ett undantagstillstånd. I höst ska jag återgå till mitt normala liv ekonomiskt. Men inte förrän då. 

Jag behövde free wifi, behövde jobba lite. Vi behövde stay connected en stund, behövde omvärlden, behövde lite flärd. Vi slog på stort. Hängde en stor del av tiden på terassen som var så här fin. Hotellet ligger i Las Americas och var mycket trevligt, tyst, lugnt och lagom stort.

Vi lagade ingen mat fast vi kunde. Eller jo, vi värmde hämtmat i micron.

Hade fint badrum.

Slappade i solstolar vid poolen, badade jättemycket. Även jag. Läste ut en bok. Närmare bestämt Haggan. Slöade och såg serier.

Uppskattade växtligheten.

Åt melon, vindruvor, frallor och nötter till frukost. Kaffe, churros och juice. Stekta tomater, mer kaffe, apelsin, torkad frukt och ananas. Bärkompott, plommon och nektarin. Fler churros. Var så glada över att kunna få dessert till frukost fast vi är veganer. Det är oftast omöjligt på hotell.

Vilade på flera av de trevliga platserna som de här solsängarna till exempel.

Och på trevliga bänkar som fanns lite varstans.

Schackrutig lobby. Höstens modetrend, fast på kläder då. Efter två sköna dygn åkte vi till frisören och sedan hem igen, tillbaks till lägenheten. Nöjda.

Pictures are lent by https://www.greengardenresort.com

Iskaffe

Varje gång sommaren hettar brukar jag komma in en ny rutin och byta ut en av dagens två eller tre koppar kaffe mot en iskaffe. Jag tycker om den vanan. Jag tycker om iskaffe. Det finns säkert jättemånga sofistikerade recept i omlopp men jag håller det enkelt, som jag brukar göra.

Du behöver:

  • 1 1/2 dl kaffe, starkt
  • 2 dl mjölk
  • isbitar, gärna av kaffe
  • Eventuellt 2 tsk vaniljsocker (jag brukar hoppa över det men om du tycker om att söta kaffet så gör det)

Så här gör du:

  • Brygg lite starkare kaffe än vanligt.
  • Häll upp kaffet i en mugg och rör eventuellt ut vaniljsockret i det.
  • Låt kaffet svalna. Jag vet att somliga ställer koppen i kylen men jag gillar inte det eftersom varm mat i en kyl riskerar att höja kylens temperatur och förstöra mat. Jag gillar inte heller att vänta, så jag brukar lägga i extra is för att kyla kaffet, se punkterna nedan.
  • När kaffet är kallt lägger du i isbitar och fyller upp med mjölk.
  • Tips: Frys gärna in kaffe som iskuber så späs kaffet inte ut när isbitarna smälter och du slipper vänta på avkylningen.
  • Servera direkt och sätt dig gärna utomhus.

Vecka 29

Varje dag som går sedan du försvann är också en dag då du inte återvänder. En skulle kunna tro att en får dispens från livet när ens värld krossas. Men livet runt omkring fortsätter dessvärre som vanligt. Det finns en hyra och en massa annat att betala, mat som ska köpas, jobb som ska skötas, barn som ska tas omhand. Ett delat ansvar har blivit mitt eget. Jag står själv med allt vi byggt ihop och ska förvalta det vidare. Jag ljuger inte om jag säger att jag är vilsen. 

Varje dag som går är en dag till. Tillvaron har klyvts i ett före och ett efter. När vi går genom vår livs kris, när vi behöver dig som mest, som aldrig förr, är du inte här. Jag ska guida våra barn genom deras livs största sorg när jag själv samtidigt befinner mig i den. Timmarna har gått, bildat dagar, bildat veckor, bildat hela månader. Jag har blivit en människa som mäter tid. 

Människan är ett vanedjur. Långsamt har vi börjat anpassa oss till allt det nya. Vi har blivit födda till ett nytt liv, så känns det. Det är inte så enkelt som att bara fortsätta framåt. En hel del saker måste vi börja om med, på ett nytt sätt. Utan dig. Det kändes som att den fästning som var vårt livsverk blev raserad på bara några få timmar. Du var nog också chockad över hur snabbt allt blev nytt. Nu ska vi vänja oss vid att du är där, här. Nu måste vi bygga upp igen, fortsätta skapa, fortsätta själva. Jag litar ändå på att livet kommer att lägga allt till rätta på sikt. Vad ska jag annars göra. 

Vad jag gör om dagarna

Hej från mig och poolen. Jag är på Teneriffa för er som har missat det. Trettio dagar iväg från det som hände hemma. Trettio dagar med sol, mat som någon annan lagar och ny luft. 

En hel del dagar har än så länge gått åt till att vänta ut två förkylningar. Invänta svar, som var negativt, och koka många koppar te. Servera färsk frukt och hacka lök. Göra medicin mot hostan. Den ena avlöste den andra i sängen. Det snyts och hostas och dagarna går. Ett skirt gäng stundtals.  

Jag tror att universum vill att vi vilar. I skuggan på terassen har jag avverkat en hel del timmar. Läst flera tusen sidor böcker, druckit iskaffe, druckit iste, ätit kex. Aldrig innan här har vi spenderat så mycket tid hemma i lägenheten. Jag brukar vanligtvis få puls av att naturen brinner utanför och då måste jag ut, iväg, upp. Vältra mig i den. Men förkylningarna har fått mig att gå in i viloläge fastän det inte är jag som är sjuk. Det är skönt att vara hemma. Skönt att stanna i skuggan och koppla ur. 

Så vad gör vi hela dagarna? Tja, jag har lyckats köpa en kran och fått hjälp att montera den på plats. Nu läcker det inte vatten längre och det är skönt. Jag förstår spanska bättre än jag pratar. Försöker lära mig mer. Försöker också lära mig GIMP efter över tjugo år med Photoshop. Svårt. Bilderna blir rätt kassa. Får träna mer.

Jag har ätit en ganska simpel men jättegod frukost. Frukost är ju alltid gott. Magen är ju så tom så att den skriker. Fjorton, femton timmar utan mat. Då blir det väl så. Högt skrik.

Jag har bakat bröd. Eller frallor för att vara korrekt. Skönt med lite motstånd i mackorna. Skönt när inte allt är vitt och luftigt. 

En dag gick jag över det här magiska golvet. Tyvärr minns jag inte var jag gick någonstans. Kanske var det samma dag som jag köpte två nya jackor, när jag knyckte några timmar från sjukstugan och flanerade runt i ett shoppingcenter med munskydd. När jag köpte ett sängbord och hämtade en sandwich-grill som har varit på lagning sedan i januari. 

När alla var friska åkte vi till Las Galletas. Kexen. Vadade ut på hala, stora stenar och slängde oss i Atlanten. Skönt med en sämre badplats när allt annat är så sandigt och perfekt. Blev en upplevelse i sig. Att vingla runt och försöka hålla balansen. 

Jag plockade med natur. Tång, stenar och blommor och åkte hem och var kreativ. Nu finns det plats för den. Kreativiteten. 

Somliga tog ytterligare ett bad när vi kom hem. Under ytan. Jag tog kort från ovan, flygande i tjugosju grader. Tyckte att det blev fint. Svetten rann längs ryggen. Jag brände hud och kände mig orutinerad. Men är det något som de här tre senaste månaderna har lärt mig så är det att inte vara så hård mot mig själv. Vara mjuk, överseende, tolerant, kärleksfull. Ha självrespekt. Inte driva på för hårt. 

Dagarna går och jag kan inte minnas senast jag kände mig så här avslappnad. All oro och ansvar jag burit under så många år ebbar ut och ersätts långsamt av annat. Det är den positiva delen av det som skett. Svårt faktum att lägga till rätta men det finns ändå där som en blinkande stjärna av hopp. Det är ett hårt jobb att leva med någon som är kroniskt sjuk med en progressiv diagnos. Stor eloge till alla ni där ute som fortfarande gör samma jobb som jag gjort. Som finns där för en annan människa tjugofyra timmar om dygnet, varje dag, året runt. Stundtals är jag glad att det är över. Det säger allt om hur tufft det är att vara anhörig. 

Nu ska jag till havet och fortsätta vila. Läsa bok, bada när det blir svettigt, spela strandtennis när jag bli rastlös, äta matsäck, dricka vatten, hitta balansen. Hörs snart igen!

DIY – Fotskrubb

Torra och ledsna fötter? Ta hand om dem. Gör en egen fotskrubb och ge dina fötter lite omvårdnad. Det är de värda. De bär dig ju varje dag. Här är tre recept som jag gillar.

Fotskrubb med Lime

Ingredienser:

  • 1 dl Finkornigt ekologiskt Havssalt
  • 1/4 dl Olivolja eller Kokosolja
  • Rivet skal från 1 Lime
  • eventuellt 2 droppar eterisk olja. Citrongräs- eller Pepparmyntsolja passar bra.

Fotskrubb med eukalyptus

Ingredienser:

  • 1 dl farinsocker
  • 1/2 dl olivolja eller kokosolja
  • Några droppar ekologisk eukalyptusolja

Fotskrubb med vanilj och polka

Ingredienser:

  • 1 dl ekologiskt strösocker
  • 1/2 dl mandelolja
  • 2 tsk krossad polkastång
  • Några droppar ekologisk eterisk vaniljolja
  • Några droppar ekologisk eterisk pepparmyntsolja

Så här gör du:

  • Blanda ingredienserna i en skål och använd med en gång eller häll på en burk och ställ i kylskåpet.
  • Ta ett fotbad/dusch och massera in skrubben efteråt.
  • Skölj sedan av skrubben med varmt vatten och torka fötterna med en handduk.
  • Skrubben fungerar även fint att använda på resten av kroppen för den som känner för det.

Här kan du köpa ekologiska eteriska oljor:

https://www.svenskhalsokost.se/naturliga-oljor/eteriska-oljor?gclid=Cj0KCQjwnueFBhChARIsAPu3YkQU5cS7uU8ZVNR6RyretekYGuSTi9WEbO9tqkesORn1IuEZP1MIQHsaAj97EALw_wcB

Vecka 28

Du var så oerhört nära. Jag kunde känna dina andetag på min vänstra axel. Vi fick ett skrattanfall ihop och livet rusade genom kroppen. Vi hinkade i oss av livselixiret som bjöds i stunden och njöt av den livgivande kraft som sköljdes ner inuti. Det var fest för två och vi tänkte samma tankar, precis som vanligt. Vi firade att vi hade klarat det. Ända till slutet. Tillsammans, ihop, som det grymma team vi alltid varit. Vi skrek av skratt över hur galet det var, hur vi kämpade oss i mål, helt slutkörda båda två, sårade, sargade, utmattade. Långt bortom alla gränser. Ingen mer än du och jag kommer nog någonsin förstå hur vi kämpade för att hålla familjen samlad i slutet. Hur allting balanserade på en tunn, skir tråd de sista åren, hur sjukt det var att vi fixade det mesta själva, utan mer hjälp, när livet hängde på att apparater fungerade. Apparater som gick på ström och avkylt kokat vatten. Det krävs dårskap för den sortens liv. Det krävs dårskap för att orka fortsätta framåt under sådana omständigheter och förutsättningar. Det krävs ett du och ett jag. 

Du virvlade runt i rummet och jag låg på parketten och skrattade så att tårarna rann. Stoltheten och lyckan över vad vi åstadkommit var total. Målet var ju alltid att köra så länge det gick. Vi har sett varandra utmanas över alla gränser, anta utmaningarna och på något jäkla sätt lyckas nästan varje dag i tjugo år och jag ångrar inte en sekund av den virvlande långresa vi gjorde ihop. Det är det galnaste, vildaste och det mest utmanande jag har gjort i hela mitt liv men också det roligaste och det mest lärorika. Nu står vi där på toppen av berget tillsammans igen, skriker i eufori och klunkar i oss den universalmedicin som heter livselixir. Återigen, hasta al final. 

Jag är introvert

Ibland händer det att jag hör extroverta människor prata om introversion som något negativt. Som dåliga sidor hos andra människor som helst ska bli bättre men absolut inte sämre, sidorna alltså. Jag blir alltid ledsen och arg när jag hör det här. Jag vet inget bättre än att vara en introvert person och jag har mått så himla bra sedan jag anammade min introversion.

Begreppen extraversion och introversion lanserades av Carl Jung och är grundläggande egenskaper för personlighet inom psykologi. Enligt Jung är alla psykologiska sidor — tänkandet, kännandet, förnimmelsen och intuitionen — indragna i den psykiska energins flöde som antingen rör sig inåt mot det inre tanke-, känslo- och fantasilivet (introversion) eller utåt mot omvärlden med dess ting, situationer och människor (extraversion).

Introverta personer styrs mer av sina egna uppfattningar i sitt tänkande än av yttre händelser, argument och situationer. Bakom en till synes likgiltig fasad finns ofta ett rikt och nyanserat känsloliv. En introvert person har inget behov av att basunera ut allt de känner till omvärlden. Introverta upplever ofta sociala sammanhang som utmattande och får energi av ensamma, ofta kreativa sysselsättningar. Det är inget fel med att inte tanka sin energi i sammankomster med andra människor. Det är inte fel eller dåligt att känna sig trött efter att ha umgåtts med människor. Det är inget fel att trivas i sitt eget sällskap.

Det är en styrka att kunna vara själv i flera dagar och att vilja arbeta ostört och koncentrerat för att få bästa möjliga resultat. Känslan av att vara djupt försjunken i det en för stunden håller på med är, tycker jag, en av de bästa känslorna. Att uppslukas och gå in i något så mycket att tid och rum försvinner. Det är då jag mår som bäst. Då är det ganska lätt att fatta att en introvert person ogillar, blir stressad och irriterad av att behöva göra ständiga avbrott i sitt arbete. En introvert person har god uthållighet och koncentrationsförmåga. Men hen gillar inte att bli störd i sitt arbete.

Jag har sällan lidit av att jag är en person som väljer få men djupa vänskapsrelationer precis som många andra introverta personer gör. Inte sällan kan jag fascineras av andra människor som har hur många vänner som helst. Det verkar jättejobbigt tycker jag och är inte alls något jag eftersträvar. Jag ogillar kallprat och undviker mingel men det är inget jag lider av att göra. Jag gillar det bara inte. Därför väljer jag bort det så ofta det går.

Genom åren har jag ofta fått höra att jag är tyst, fåordig och lugn. Det tog ett tag för mig att bli bekväm med det eftersom jag alltid fick höra det som att det var en negativ sak. Efter ett tag kom jag på att jag själv gillar tysta och lugna människor väldigt mycket. Jag kom på att jag gillar de egenskaperna jag själv har. Då bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol för att bli mer utåtriktad och sluta vara någon jag inte är. Introverta människor tenderar att gilla att skriva mer än att tala. Så jag blev ännu tystare men började skriva mer.

Jag är inte introvert till ett hundra procent. Det är nog ingen. Jag är till exempel inte särskilt noga med att veta i förväg hur det ska bli innan jag kastar mig ut. Det är en omöjlighet tycker jag. Introverta brukar gilla att analysera först och handla sedan men jag gör oftast tvärtom. Jag handlar och analyserar efteråt hur det gått. Tvära kast och plötsligt omgjorda planer brukar också vara problematiska för en introvert men jag har lätt för att anpassa mig till nya situationer och störs inte direkt av om livet inte följer sina givna rutiner. Jag tycker typ aldrig att det gör det ändå.

Hoppas att någon där ute tyckte att det var intressant att läsa om mig som introvert. Jag är väldigt trött på att en introvert människa ska tvingas stå upp för sin introversion på ett helt annat sätt än en extrovert människa behöver. Jag tycker att det räcker med det nu. Det en extrovert människa kan lära sig av det här inlägget är att en introvert person innerst inne oftast inte önskar att vara utåtriktad, vad än normen och samhället tycker. Innerst inne vill en introvert person bara bli accepterad för den personen hen är. Livet är inte en tävling mellan introverta och extroverta. Jag tycker att en ökad ömsesidig respekt för de här grundläggande egenskaperna för personlighet vore det bästa.

Visste du att cirka trettio procent av jordens befolkning är introverta? Tyvärr har många introverta lärt sig ett extrovert beteende eftersom det har ansetts som ett ideal i västvärlden. Det får mig att bli ledsen. Det kommer så många bra saker med introversion. Alla måste få vara den de egentligen är. Våga vara du.