Vecka 36

Du ställer dig lite för nära. Bara några millimeter in på mitt område. Luften är intensiv. Utanför dånar havet. Vinden driver upp vita gäss på vågorna. Regnet har öst ner hela förmiddagen. Jag sicksackade mellan pölarna på vägen hit och mitt plattade hår blev lockigt igen. 

Din blick är djup när den möter min. Jag låter den tränga igenom en bit in. Tänker att det inte kan skada att bli berörd. Åskan hänger i luften. Himlen har mörknat och mörket driver fort i olika nyanser ovanför. Elektriska urladdningar i jordens atmosfär. Det är inte allvarligt. Jag är oseriös. Det är du också. Vi skrattar åt magnetismen. Åt kemin. Jag känner mig lättad inuti. Blixtrande ljus och mullrande ljud. Jag går åt mitt håll. Du går åt ditt. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s