Vecka 33

Min tanke med de här veckovisa texterna var från början att peppa och inspirera. De senaste fyra månaderna har det blivit någon form av sorgeföljetong som jag i och för sig vet har uppskattats men nu känner jag att det får vara nog på ett tag. Jag behöver byta fokus. Jag behöver peppa mig själv med andra saker. Tack för att du har läst och reagerat. Det betyder mycket för mig.

Jag kommer inte att sörja för evigt. Det skulle vara outhärdligt. Jag är fast besluten att ordna mitt liv så som jag vill ha det. Fast besluten att bli glad och lycklig igen. Det betyder inte att min sorg har varit mindre än andras eller att det har gått lätt att mista. Det har varit överjävligt. 

Jag har börjat smida nya planer. Det betyder inte att min kärlek till Martin har gått över eller att jag har slutat älska. Det betyder att jag tar hand om mig själv, att jag vet vad jag är värd. 

Jag kommer ta mig vidare. Jag kommer leva runt. Jag kommer ta vara på min tid här, mina återstående år i det här livet. För mig vore det ett misslyckande att fastna i sorgen, fastna i förlusten, fastna i bitterhet, fastna i en roll. Det skulle vara att slarva bort mitt liv. Jag kommer ta med mig allt som jag har lärt mig de senaste månaderna, bära det respektfullt men inte låta det hindra mig från att leva mitt liv. Jag är ju stationerad här på Tellus just nu och jag kommer göra det bästa av situationen. Som en alltid bör göra.  

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s