Vecka 27

Vi har rest ifrån och lämnat. Här känner ingen till vad som har hänt. Vi är anonyma med vår sorg. Jag har skrattat och inte tänkt. Solat, shoppat och kört fel. Tungsintheten har lättat för stunden och livet känns ibland enkelt under solen. En hel dag kändes det som att mitt största problem var att jag inte fick rent på altanen. Att flera månaders sand och smuts inte försvann trots att vi rengjorde flera gånger om. Till slut ställde vi fram utemöblerna ändå. Fastän skiten låg kvar under.

Vi åkte till fyra olika affärer för att skaffa en golvskrapa, en vattenslang och en ny hink. Utanför den första cirkulerade jag sex varv på parkeringen utan att hitta en enda plats. Det var min och väldigt många andra bilar som slogs om platserna. Vi gav upp till slut och körde vidare. Den andra affären var stängd. Den tredje var stängd. Den fjärde var också stängd. Jag blev ändå inte det minsta irriterad. Jag kände inte att luften gick ur mig och att jag inte klarade mer. Jag kände att jag skulle klara fucking mycket mer. Det var söndag och jag tänkte ”vad skönt, alla måste ju vara lediga ibland, vad skönt att allt inte alltid är öppet här”. Vi åkte hem och åt en simpel nudelrätt som ändå smakade utsökt. Så hungriga hade vi hunnit bli. 

På kvällen kom jag på att altanen är vad jag brukar kalla ett icke-problem. Och så kom det ikapp, mitt riktiga problem. Men det gjorde inte så mycket. Sorgen går att hantera just nu. Solen, värmen och vilan gör sitt. Poolen, sanden, blommorna och språket hjälper till. Dagarna går och det är skönt att vara här. Strosa omkring, varva ner och hinna med. Innan jag åkte tänkte jag att det kanske var galet att bege mig iväg utomlands själv med två ungdomar när allas våra liv krossats så hårt mot marken. När jag bara några få dagar innan avresan låg helt förstörd i fosterställning bredvid min mamma med den smärtsamma sorgen som aldrig tycktes gå över. Aldrig tycktes sluta värka. Men så här en stund in på resan tänker jag att det var smart. En dos galenskap kanske är exakt vad som behövs för att fortsätta trampa vidare på Moder Jord. Fortsätta leva det här livet. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s