5 böcker jag läst de senaste veckorna

Jag läste ingenting under hela åtta veckor. Åtta veckors lidande. Åtta veckor i chock och sorg. En evighet utan att läsa i min värld. Men sedan så, sedan läste jag väldigt mycket istället. Sedan satte jag mig så ofta jag kunde, lät kroppen vila medan hjärnan fick paus i andras eller fiktiva världar. Superskönt och effektivt för återhämtningen. Här kommer några tips på bra böcker jag plöjt det senaste.

Till männen som köpte min kropp av Louise Amcoff och Tove Sahlin

”Louise Amcoff var 14 år när hon sålde sin kropp för första gången. Hon ville skada sig själv så mycket som möjligt, inget annat kände hon att hon var värd. Bekräftelsen när okända män ville betala för henne var flyktig, men spåren av deras övergrepp lämnade verkliga skador överallt i henne. Och gav upphov till allt större självförakt.”

”Det här är en skakande berättelse om prostitution, ångest och självskadebeteende. Det handlar om en ganska vanlig men ändå ovanlig tonåring i Hälsingland. En flicka som älskar hästar, flyr från institutioner och säljer sig på lunchrasten. Det handlar också om alla dessa män som anser sig ha rätten att köpa andra människors kroppar. Mängder av 25-åringar, småbarnspappor och farbröder; i förråd, bakom förskolor, i villan när familjen är iväg på sitt.”

”Ni som betalar för andra människors kroppar finns överallt. Ni är någons pappa, farfar, bror, kusin, bästa kompis, chef eller kollega.”

Det här är en gripande självbiografi som tyvärr är ständigt aktuell. Igår, idag, i morgon. Det tar inte slut. Det blir inte bättre. Läs och ta in och glöm för fan inte att ha modet att agera om ni ser/hör något oangenämt. Det finns människor att rädda.

Bli snäll igen av Geir Gulliksen

”Han heter Henning och han är färdig med förhållanden. Han har haft flickvänner sedan han var fjorton år och varit sambo sedan han var nitton. Han har också varit gift, mer än en gång. Nu är han femtio någonting och vill ta reda på vem han har varit tillsammans med kvinnor – och vem han kan bli utan dem.”

Bli snäll är en bok om frihet och ansvar, om skilsmässa, föräldraskap och sexualitet men bäst av allt är att läsa om en vanlig, sårbar och jämlik man. Jag tycker om att en får så mycket inblick i bokjagets tankar och känslor. Rekommenderas varmt.

Ärr av Audur Ava Ólafsoóttir

”Jónas är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. Audur Ava skildrar nu som i de tidigare romanerna en isländska vardag med ett slags egen svart humor.”

”-Han blev skjuten ute på en fotbollsplan och vi kunde inte ta oss fram till honom. Inte heller för att hämta kroppen för han låg på ett område beläget mellan de stridande sidorna. Vi kunde inte hålla om honom, inte tvätta honom, inte begrava honom. Vi såg honom i kikaren, hur blodet rann i rännilar längs byxbenet och jackärmen. Vi trodde att han var död men nästa morgon hade han ändrat ställning. Först låg han på rygg och nästa dag låg han på sidan, följande kväll hade han krupit två meter mot målområdet. Jag hade aldrig kunnat tro att det fanns så mycket blod inuti en enda människa. Det tog honom tre dagar att dö. Därefter låg han stilla och vi iakttog hur han sjönk ihop inuti kläderna tills vi tvingades fly och lämna honom kvar.”

Jag har många gånger fått höra att en inte kan jämföra smärta men jag tycker att det är smart att sätta sin smärta i perspektiv. Det har hjälpt mig många gånger. Att jämföra sitt eget lidande. Att tänka till lite. Jag tyckte om den här boken lika mycket som jag tyckte om alla andra böcker som Audur Ava Ólafsoóttir har skrivit. Briljerar litterärt gör hon som vanligt.

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

”Hur långt måste man gå för att gå bort en sorg? Kan man köpa en komplimang? Varför är spelningar så långa i Tyskland? Vem älskar Sylt Järvinen? Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven.”

Flera av novellerna berör sorgliga ämnen och det hade inte gjort mig något om boken var tyngre och djupare. Jag kände att jag flöt lite på ytan när berättandet samtidigt var fyllt av vardag och värme. Kanske hade jag gillat boken om jag var tjugo år men nu lämnade boken mig ganska oberörd. Som novellsamlingar har en tendens att göra hos mig.

Tyckte dock att de här raderna var väldigt kul:

”Han är en typ av person som passar dåligt in i vår tid, en som när han var barn fick uppskattning när han kunde berätta fakta och som vuxen tror att han kommer mötas av samma respons, att folk ska uttrycka sin beundran och gärna även tacksamhet för någon som kan redogöra för rymdens uppbyggnad eller deklamera poesi utantill. Tyvärr är de enda som uppskattar exakt information i samtal andra besserwissrar, och de vill själva stå för informationen.”

Träffsäkert.

Inställd resa till Sabarmati av Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka. Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?”

”En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår. Och han slår mycket hårt.”

Att Majgull Axelsson är en mästare i att berätta är ju ingen nyhet. Här skriver hon om adoption, rasism, föräldraskap, religion och känslan av att vilja passa in. Språket är målande och boken är lätt- och snabbläst och det passade min för tillfället trötta hjärna bra.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s