Vecka 23

Jag var på banken här om dagen och försökte lösa det här med överlåtelse, förmånstagare och bankkonton. Sist jag var där fick jag vatten och kaffe när tårarna letade sig över kinderna och ner mot haklinjen. Det känns som en evighet sedan. Men samtidigt som igår. Den här gången förde jag samtal utan att darra på rösten, utan fuktade ögon. Jag gick in i ett business-mood som jag gillar väldigt mycket. 

Solen sken på himlen när jag kom ut och jag slogs av hur paradislikt det är när huden värms upp av det stora flödet av energi som jorden tar emot från solen. Utan solen ingen tillvaro här. Utan solen en djupfryst stenklump där vi inte skulle kunna bo. Jag gick till biblioteket och lånade tre böcker om sorg. Jag hämtade medicin, köpte en present och kände mig levande. Och hungrig. En ung servitris visade mig till bordet, jag beställde lunch och ett glas vin och kände mig kontinental. Nya smaker blandades i min mun medan jag läste bok och njöt av livet. När jag gick hem längs ån upptäckte jag att Sverige hade blivit väldigt grönt. Jag kände lycka och livsglädje. Det var två och en halv månad sedan jag kände det. Tacksamt tog jag emot. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s