Vecka 20

Tiden har tickat på som den skulle och skapat ett litet avstånd. Jag har kravlat mig upp från botten och förstår att ljuset finns där framme och väntar på oss. Att ljuset aldrig egentligen var det som försvann. Det var vi. 

Som rasade ner. 

Jag har varit i minneslunden och lagt blommor, avklarat vecka fyra på slutpraktiken och förmodligen fixat arbete till hösten. Vi åkte ut på landet och snickrade, regnet kom, pollenallergin kom. Sorgen rann igenom och försvann sedan för stunden. Jag såg på Masked Singer och skrattade högt. Vilket märkligt program, så rätt i tiden men så galet. Jag låg vaken en halv natt och lyssnade på regndroppar som föll mot en fönsterruta i snedtaket. Vi åkte hem igen och jag storhandlade mat. Fyllde upp inför veckan som kommer. Det känns tryggt att ha mycket mat bunkrat. Plötsligt hade jag fått energi från någonstans och orkade dona till klockan nio på kvällen. Som jag alltid gjorde innan. Vi flyttade en säng och ordnade ett nytt vardagsrum, iordningställde ett nytt sovrum och ett kontor. Sent på kvällen grät vi en stund och tittade på kort. Jag funderade igen på det här med himmel och helvete. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s