Vecka 15

Du är inte länge här. Du lyfte och lättade i onsdagskväll och jag hoppas att du flyger fri över himlen och mår bättre nu. Chocken la sig kall och orörlig som ett tungt block i bröstet dagarna efteråt. Känslorna låg orörliga som gjuten betong bakom revbenen. Idag är femte dagen utan dig. Femte dagen som änka. Min familj och mina vänner har slutit upp som en mur av kärlek tätt bakom ryggen på mig och barnen. Det är vackert att förstå att döden handlar så mycket om kärlek. 

Känslorna har långsamt, långsamt börjat röra på sig. Det som jag var mest rädd skulle hända har hänt och jag har påbörjat en mödosam vandring mot något annat. Jag är vilsen och trött och tacksam för varje dag som går. Varje timma som lägger rymd till det som hänt. 

Jag vet att den som känner sorg har känt kärlek, att sorgen är kärlekens pris. Om människan hade kunnat vrida tillbaka tiden och frågat mig om jag ville göra samma livsval igen hade jag gjort det utan att tveka. Valt dig. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s