Tre böcker jag läste där värmen fanns

Tänkte tipsa om några böcker som jag läste på en terass i solen i januari. Jag vill minnas att jag var fett nöjd i mina shorts och när solen försvann bakom huskroppen så drog jag en tunn rayon-kofta över axlarna, kokade en ny kopp kaffe och fortsatte läsa. Fortsatte vara nöjd, barfota och tillfreds. Solen, solen, solen.

Först ut var: Allt jag inte kan säga:

Boken innehåller en rad essäer om händelser som format Emelie Pines liv. Inget nytt under solen direkt men alltid kul med någon som pratar rakt ut om saker som kan vara känsliga eller uppfattas som pinsamma. Rent språkmässigt är det här ingen bok som jag går igång på och jag får inga revolutionerande insikter. Men, stora pluspoäng för en bok som berör klimakteriet. Det stadie som hälften av alla människor hamnar i men som jag faktiskt aldrig tidigare har läst om i en roman. Ändå lite sjukt.

Det fanns avsnitt som jag bad min tonårsdotter läsa, avsnitt som berörde tabun kring den kvinnliga kroppen, den kvinnliga smärtan, ofrivillig sex och våld mot det egna jaget. När min son blir några år äldre ska jag be honom läsa det också för det fanns en del bra saker där.

”Min likhet gick upp fr mig när jag för en tid sedan fann mig själv sitta och betrakta tjugo nakna dansande kvinnor. Dansen var en del av en teaterföreställning vars syfte var att ifrågasätta porrkulturen. Tanken med nakendansen var att visa upp kvinnor som uttrycker sig fysiskt utan att vara sexobjekt. Allt gjordes i god anda och kvinnorna verkade ha roligt. Så pass roligt att jag blev frestad när de bad folk i publiken att göra dem sällskap. Men sedan tittade jag en gång till. Och – det här är grejen – jag insåg att det inte fanns en enda otrimmad buske på scenen. Jag korsade benen. Vissa av kvinnorna hade nätta former, andra mer utstuderad design, några hade knappt något könshår alls. Jag var förbryllad. Kvinnorna dansade ju trots allt för att trotsa den manliga blicken. Så varför var de vaxade? Och varför var så många av dem så väldigt bara, i en föreställning som påstods konfrontera porrens skönhetsnormer? De gjorde det förstås för sin egen skull, hör jag dig säga. Säkert.”

Andra boken jag läste var Såld:

En väldigt gripande och överjävlig bok som jag rekommenderar starkt. Sträckläste den här hemska men viktiga boken och tänkte flera gånger på att somliga män på riktigt är dumma i huvudet. Ja, jag använder det uttrycket. Dumma i huvudet. Prostution drivs av efterfrågan och därefter regleras utbudet. Det är bara det att det handlar om människor. Kvinnor och barn. Inte produkter. Fy fan säger jag.

Boken handlar om Anna som lämnar Rumänien för att studera i London. Mot sin vilja blir hon bortförd, på öppen gata, och hålls som sexslag i nio månader. Hon misshandlas och utnyttjas av tusentals män. Det är en skakande berättelse om hennes tid i sexhandelns våld, en viktig berättelse som skär i hjärtat.

”Jag är intresserad av psykologi. Att förstå hur hjärnan fungerar är användbart när det gäller att förslå varför människor beter sig som de gör. Och det finns inget mer intressant än människor. På ett övergripande plan vill alla ha samma saker – Trygghet, bekvämlighet, värme, mat, vatten, kärlek – men det som skiljer oss åt är hur vi skaffar oss de här sakerna, hur vi använder dem, hur vi tillfredsställer oss själva. Det är där distinktionerna finns, det som gör oss olika. Vi följer alla olika vägar till samma plats.”

Tredje boken: Ett år av vila och avkoppling:

Det här är en skruvad historia om en ung utåt sett framgångsrik tjej som lever på ett stort arv och bor i en lägenhet på Manhattan. I New York år 2000 står den moderna världen på sin absoluta topp, allt är tillgängligt, och det gäller att utnyttja dygnets timmar maximalt. Att sova betraktas som en svaghet i en värld som prioriterar arbete och njutning. Efter att ha fått sparken från sitt jobb, på grund av timslånga sovstunder på arbetstid, bestämmer sig huvudrollsinnehavaren för att sova bort ett helt år. Hon tänker att en kemisk dvala kanske är den enda utvägen ur en speedad samtid.

Jag tyckte att det var kul att läsa om en dekadent kvinna för en gångs skull. I min ungdom plöjde en del böcker om livströtta män med en urartad livsstil och tröttnade. Jag undrade alltid var kvinnorna höll hus. Kvinnorna som levde om. Det kan en nog påstå att den här tjejen gör. På alla möjliga sätt. Klart läsvärd bok men jag kände mig äldre och förbi en hel del gånger.

” Jag ville spara huset på samma sätt som man sparar ett kärleksbrev. Det var ett bevis på att jag inte alltid hade varit helt ensam i världen. Men jag tror att jag också sparade på förlusten, på husets tomhet, som bekräftelse på att det var bättre att vara ensam än att vara fast med människor som hade i uppgift att älska en men inte förmådde göra det.”

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s