Vecka 7

Det här med att ha alla hemma hela dagarna har verkligen utmanat mitt sätt att ladda energi. Distansstudier på ungdomar och distansarbete på vuxna har inte gett många minuter till återhämtning i tystnad. Jag har fått be om stunder där jag kan vara själv, då jag kan sitta vid köksbordet med en kaffe framför mig som mitt enda sällskap. Stunder då jag inte behöver vara där för någon, då jag inte behöver uttala några ord under en period, då tankarna kan sväva i fritt fall. Det är då mina energidepåer laddas upp på nytt. Jag har svårt att återhämta mig när det låter hela tiden. 

Det har funnits långa perioder då det har varit mysigt att ha alla hemma, samlade framför lägerelden och det har fungerat fint när jag inte behöver prestera, när jag kan glida runt en dag eller två och göra vad som helst. Det är när jag behöver leverera svar på invecklade frågor, skriva utmanande inlämningar eller planera jobb som det blir problem. Jag har blivit avbruten en gång i halvtimman av någon som har rast, någon som behöver hjälp, någon som ska äta där jag har tillfälligt kontor. För att fokusera bra på mina uppgifter behöver jag en plats med minimalt med yttre störningsmoment, annars tappar jag tråden, flowet, och måste ständigt börja om. Starta på nytt med att hitta in till den där platsen där sakerna händer. Jag har känt stress, jag har känt lite ångest, den där blandningen när det trycker lite olustigt i bröstet av att alltid sätta sig själv och sitt i sista hand. Det är ohållbart i längden, jag börjar skrika inuti. Och att promenera hela tiden för att få tyst i huvudet och ensamtid gör inte att något jobb blir utfört direkt. Jag saknar min egen värld, där jag kan sitta ostörd i timmar och göra mitt. 

Men så ska en vara tacksam över allt en har hela tiden. Nöja sig, inte klaga, uppskatta. Vara en skön person som inte gnäller. Men ändå. En kvart måste en väl få uttrycka sitt missnöje ändå. Vrida om sin frustration ett varv så att den inte fastnar och stagnerar. Jämra sig, oja sig, knorra åt den jävla tiden vi lever i just nu som ändå på det stora hela är ganska så trivsam. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s