Vuxna människor, Marie Aubert

Vuxna människor är en tunn och snabbläst bok om Ida som åker till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-årsdag. Ida har den senaste tiden känt av den biologiska klockan som börjat ticka och hon har undersökt möjligheterna att frysa ned ägg i väntan på den rätta. Boken utspelar sig under några dygn i en sommarstuga vid havet. Till firandet i stugan kommer också Idas lillasyster med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen men lillasysterns glädjande nyheter blir som ett slag i ansiktet på Ida.

Boken handlar om avundsjuka, syskonkonkurrens och invanda beteenden och roller som förföljer en sedan barnsben. Det är en roman om den sortens ensamhet som en kan känna när livet springer ifrån en, när alla andra träffar partner och bildar familj, när den ofrivilliga barnlösheten blir en brännande fråga.

Jag tyckte om den här boken och är väldigt sugen på att gå till biblioteket och låna ”Får jag följa med dig hem”. Ett underliggande vemod löper genom hela romanen men jag gillade den stundtals sorgliga stämningen. Boken lämnade mig med en klump i halsen. Men det är bra när saker ger avtryck.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s