Vecka 2

Varje gång jag landar här tänker jag att jag aldrig mer vill lämna. Aldrig mer åka tillbaka och bo. När jag inte är här längtar jag alltid hit. Det är bara här som längtan inte existerar. Här ligger språket rätt för tungan, här är himlen nästan alltid blå och temperaturen aldrig låg. Det är på de här vindlande gatorna som jag ser mig själv bli gammal. I ett av de där husen där fasaden inte är perfekt i sin struktur, där kaktusarna står och flämtar framför ingången. Här är livselixiret ett annat och jag ska ta mitt morgondopp och simma ett par hundra meter som en morgonritual året runt. Bli en vinterbadare jag också, fast i tjugo plus. #500 simtag. Jag ska dricka mitt morgonkaffe med havet inom gångavstånd och solen som min gud på himlen. Jag ska ta min bil och köra upp i bergen och förundras och förfasas. Jag ska blicka ut över den häpnadsväckande naturen och känna storheten inuti. Fast vem vet vad livet har i beredskap för mig. Kanske blir det något helt annat. Men en plan kan jag ju ha.

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s