Vecka 53

Han frågar hur vi har haft det sedan senast och jag svarar att det varit ett konstig år. Han skakar på huvudet och håller med, gestikulerar och beskriver den ekonomiska förödelsen som många lider av nu. De två små hundarna leker i den torra rabatten, springer runt buskar så långt kopplet räcker, nosar på gula blommor. Han tittar på dem och skrattar. Säger att han har tur som har haft dem genom den här tunga perioden. Len päls och tillgivenhet att luta sig mot när det mesta andra föll. Nu simmar han varje dag igen, går promenader och tar en kaffe på caféet runt hörnet. Snart ska han få komma tillbaka till arbetsplatsen. Han har svept en kofta runt sig och undrar om jag inte fryser i mitt linne och mina shorts. Jag säger att de flesta i landet där jag växt upp går klädda så här i sådan här temperatur. Nitton grader och klarblå himmel är vinter här. Det regnade några droppar igår. Femton minuter tog det innan molnen skingrades och solen sken igen. Hundarna gläfser och drar i kopplet och han säger att han ska gå en sväng med de raslösa busarna, kul att ni är tillbaka, vi ses. Jag låser upp grinden till poolområdet, duschar snabbt av mig, gör ett rätt spänstigt dyk ner i det kalla vattnet och simmar femhundra meter. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s