Fem böcker jag vill läsa under julledigheten

Inställd resa till Sabarmati, Majgull Axelsson

”En mor som inte är en mor. En dotter som inte är en dotter. Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.

Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?

En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.”

Insekternas planet, Anne Sverdrup-Thygeson

”Insekter finns överallt – på de högsta bergen, men också i Londons tunnelbana där till och med en egen, unik art av myggor utvecklats. De finns inuti valrossars näsborrar och i datorer! De bär sina skelett på utsidan, som en rustning. De kan ha öron på knäna, ögon på sina penisar och tungor under sina fötter.Insekterna får världen att gå runt. Utan dem, ingen pollinering – men inte heller någon förmultning. Inte heller någon föda för de många fåglar och djur som lever av insekter. För varje människa som lever på jorden finns det 200 miljoner insekter. Men medan människornas antal de senaste 40 åren har dubblerats, har insekternas samtidigt halverats.Insekternas planet är en passionerad och spränglärd berättelse om de små varelserna som vi inte kan leva utan.”

Dottern, Lena Andersson

”I Brunnsvikens vattenbryn simmar kricka, vigg och brunand. De kommer att simma där om tusen år också, tänker Elsa. Hon säger att när faderns aska nu läggs i jor­den bredvid Sveas, som lades bredvid Gunnars, som lades bredvid Gunnars bröder och mor, då är han den siste av dem som kommer att ligga under en gravsten. De stannar och ser ut över vattnet. Hon säger att fadern nog tyckte om tanken på den där stenen, det solida i den. Så nära materien var han att den liksom lösgjorde sig ur det materiella och blev till idé. Dottern är Lena Anderssons uppföljare till den hyllade romanen Sveas son. Nu möter vi folkhemmets barnbarn. Inte minst får vi följa Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet, från barnets undran inför världen till den unga kvinnans konfrontation med tidens nya idéer och tänkesätt. Alltmedan folkhemmet, såsom hennes far såg det, sakta löses upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron på alla sätt utmanas.”

Bärarna, Jessica Schiefer

”I romanen Bärarna skildras en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Kvinnorna styr, och samhällets redan skrala resurser delas systerligt, eller används i jakten på ett botemedel. Men ordningen har börjat ifrågasättas.

Nikki lever med Simone. De har egentligen aldrig talat om att bli föräldrar, men en dag säger Simone att hon absolut vill få bära ett barn. Det visar sig bli både svårare och farligare än Nikki kunnat ana. Relationen sätts på spel, och Nikki upptäcker saker – om Simone, om sig själv och om det samhälle hon lever i – som kastar henne ut i något hon aldrig hade kunnat föreställa sig.”

Allt jag inte kan säga, Emilie Pine

“Jag är rädd för att vara kvinnan som stör. Och för att inte störa tillräckligt. Jag är rädd. Men jag gör det ändå.”I denna självlysande debut skriver Emelie Pine om de händelser som har format hennes liv. Hon skriver med radikal uppriktighet om infertilitetens outsägliga sorg, om att ta hand om en alkoholiserad förälder, om tabun kring den kvinnliga kroppen och den kvinnliga smärtan, om ofrivilligt sex och våld mot det egna jaget. Förkrossande, gripande och insiktsfull – och trots det fylld av glädje – är ”Allt jag inte kan säga” en oförglömlig utforskning av hur det känns att leva i världen.”

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s