Vecka 51

Jag har rest för att ta hand om en fastighet som är min. En lägenhet med stor terrass där solen alltid är varmare. Jag har åkt med munskydd ut i världen och anpassat mig till nya regler. Det var rörigt när vi kom. Terassen som ett bombnedslag och ett tunt dammtäcke låg över allt inomhus. Fem kackerlackor hade dött och låg stilla på klinkerplattorna i olika rum. Jag lyfte upp dem och bar dem utomhus, la dem i rabatten, öste lite löv över kropparna. Tid har förflutit sedan jag var här senast. Sist jag lämnade var inför den annalkande apokalypsen, dagen innan Spanien stängde ner. Jag hann precis ut ur landet. Flygplatsen var proppfull då, av alla som ville hem, bort. 

Poolen har öppnat igen, restaurangerna, affärerna och det mesta andra också. Men gatorna är fulla av butiker som slagit igen för gott. Livsverk har gått upp i rök. Drömmar. Jag spenderar mina pengar. Äter mat på restauranger jag vill ska vara kvar. Köper mat på hälsokostbutikerna som har det bästa utbudet. Köper en extra kaffe på strandcaféet. Ger rikligt med dricks. Livet går vidare, människan anpassar sig. Jag har tagit hyrbilen till en blåsig by i söder och känt atlanten stänka mot mig. Vinden har ruskat om mig och mitt hår är salt. Himlen är blå som vanligt och jag har bjudit på mig själv. Jag är så oerhört glad över att vara tillbaks. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s