Vecka 50

Ovanför topparna och under ytan är allt på riktigt. När vi lättat eller tagit några steg ner. Här är varje känsla, varje förnimmelse sann. Här finns inga roller att spela, inga fasader att upprätthålla. Här rasar allt, här byggs allt, här är allt. Härifrån ser vi allt nedanför och allt ovanför på avstånd. Jag strävar alltid efter att befinna mig där. Helst på båda ställena samtidigt. Det är alltid hit jag vill återvända när jag stänger dörren om mitt. Här har alla frågor sina svar, här finns tid att tänka färdigt, här finns tid att inte tänka alls. 

Jag har svårt för den sortens yta som är påklistrad och falsk. Den som poleras för att imponera. De saker som utförs för att underhålla bilden vi vill ge. Jag har svårt för, tillåt mig att kalla det, låtsaslivet. Den platsen där allt egentligen saknar betydelse. Jag har svårt att hitta meningen med livet där. Jag har lika svårt för det som inte är på riktigt som jag älskar det som är äkta. Det som springer ur djupet och från höjden. Det som är vi när allt annat har stannat av. 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s