Arv och Miljö, Vigdis Hjorth

Den här boken är på min topp tre lista för bästa böcker jag läst i år. Boken handlar om Berglijot som för häftiga diskussioner med sina syskon om ett förskott på ett arv. Föräldrarna till de fyra barnen har meddelat att de två yngsta döttrarna ska få ärva mer och under bråket om arvet väcks en rad andra smärtsamma minnen till liv igen.

”Och det kom över mig som ett ras och träffade mig som ett slag och jag svimmade. Jag förstod allt och allt föll på plats och det var fruktansvärt och outhärdligt och jag trodde att jag skulle dö, men jag dog inte, på något sätt uthärdade jag det, för så vist är människan inrättad att det bortträngda, det fruktansvärda, det outhärdliga dyker upp i det ögonblick då du är beredd att möta det.”

Det är över tjugo år sedan som Bergljot bröt med familjen, men för första gången kräver hon nu att bli lyssnad på. Arvsbråket sätter igång en kraftfull och ostoppbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen behöver blottas.

”Åsa höll tal, Åsa sa att pappa hade älskat mamma. Det tror jag hon hade rätt i, att pappa hade älskat mamma, så mycket att pappa blev rasande när han tvivlade på om mamma älskade honom tillbaka, så mycket att när pappa tyckte sig se tecken på bristande hängivenhet från mamma, blev han rasande, och han blev rasande om mamma avvisade honom, sexuellt och på andra sätt, pappa älskade mamma så mycket att han hatade och blev rasande på mamma och alla kvinnor, alla av honkön, om han kände sig avvisad av mamma, pappa var så sårbar i relationen till mamma att han reagerade med raseri och aggression när han kände sig avvisad av henne, pappa älskade mamma så högt och oreflekterat att han ville äga och härska över och kontrollera henne, och i stort sett fixade pappa det, men han kunde inte veta vad mamma kände i sitt inre, det var det som var det hemska för pappa, att mammas inre inte gick att kontrollera till hundra procent.”

”Jag låg under täcket och ville inte stiga upp, jag var utmattad som om jag hade varit i krig. Lars sa det när jag ringde honom på vägen hem föregående kväll, när jag sa att jag kände mig mörbultad, att jag visste att jag gick ut i kriget och i kriget får man stryk. Det var sant, det var krigets andra ansikte. Krigslusten och krigsupphetsningen när man går ut i kriget för det man tror på är det ena, utmattningen och skakningarna efteråt är det andra. Jag hade varit i kriget, så kändes det, bedövad, mörbultad och trött ända in i märgen, jag hade druckit rödvin i sängen tills jag somnade, och vaknade tung och skakig den femte januari i mörker och blötsnö.”

Det här är en mycket bra skildring av en kvinnas kamp för att få äga sin egen berättelse när omvärlden vill förneka och förtränga. Boken beskriver på ett sant och realistiskt sätt hur hemligheter en av olika anledningar tvingas bära, kan äta sig in under ytan och förgrena sig ut inuti, hur minnena kan äta en, bakbina en och subtilt påverka alla möjliga områden i livet. Jag kände igen mig i mycket och tycker extra mycket om det här stycket som är ett mail i boken skrivet av Berglijots dotter och adresserat till resten av släkten:

”Jag har sett mamma så knäckt och uppriven som en människa över huvud taget kan bli utan att dö, så tillintetgjord att väldigt få skulle ha klarat av att resa sig igen. Jag har sett mamma kämpa för att kunna leva med sin egen historia. Jag har sett mamma vända sin smärta inåt för att inte överföra den till oss barn. Jag har sett mamma fly, in i ruset, in i litteraturen, bort från verkligheten, bort från minnena. Jag har sett mamma som inte klarar av att sova nykter, som är rädd för natten, för sängen, att släppa kontrollen. Jag har sett mamma som jobbar jobbar jobbar. Jag har sett mamma som hela tiden försöker förstå. Jag har sett mamma säga förlåt, det är mitt fel inte ditt, och ta bort min skam så som hon skulle önska att någon hade tagit bort hennes. Jag har sett mamma kämpa, försöka, hoppas och ge upp. Jag har sett mormor och morfar och känt mig som en lögnare. Jag har sett dem låtsas som ingenting och jag har gjort detsamma. Det skäms jag för. Men jag hade ingen aning om hur djupt livslögnerna satt och hur långt ni var beredda att gå för att upprätthålla dem. Nu tvingas jag bevittna hur ni förnekar hela den historia som på alla möjliga sätt har varit så närvarande, så viktigt och så avgörande i min mammas liv, och därmed också i mitt. Jag blir vittne till att ni inte tar det på allvar. Jag förstår inte hur det är möjligt, och det gör mig arg. Inte bara å min mammas vägnar, utan för att det också förnekar mina upplevelser, min historia: jag har sett hur hon har kämpat, hur ensam hon har varit, hur liten, skadad, sårbar och ensam. Mamma har inte blivit den hon är på grund av en god uppväxt på Skans vei, mamma är allt det fina och starka hon är, trots det.”

Jag tycker att det är en så fin hyllning till alla som blivit utsatta och jag tycker att författaren ger en rättvis och viktig bild av hur det är att leva efteråt.

”Det krävs hård arbete för att göra om lidandet till något som är användbart för någon, i synnerhet för den lidande själv.”

Det här är en fantastiskt bra bok om skuld, ansvar, rättvisa, utsatthet och kärlek. Läs den!

”Tidningspsykologen skrev att han hade bevittnat sådana scener, att när den som hade svikit bekände sin förseelse och tårarna kom, satt den sårade bortvänd med oberört ansikte och avvisade bönen om förlåtelse. När han var oerfaren, tyckte han att det var plågsamt att se på, och uppmuntrade den sårade att vika sig och ta emot ångraren. Men så gjorde han inte längre. För det blev ingen lösning om det inte gjordes i rätt ordning. Den som har svikit ska inte få beröm för att ha erkänt sitt svek förrän den sårades förtvivlan, sorg och vrede har blivit bekräftade. Utan det faller ångraren till marken som en sten. Det är en naturlag, skrev han, det sitter i ryggmärgen, vi kommer inte förbi den ordningen:”

Vigdis Hjorth

2 reaktioner till “Arv och Miljö, Vigdis Hjorth

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s