Vecka 45

Jag har funderat en del på kommunikation det senaste. Närmare bestämt på störningar i kommunikation. När människor kommunicerar utgår de alltid från sig själva. De flesta tror att den människa vi talar med ska tänka på samma sätt som vi gör. Men det är ju inte riktigt så enkelt. Vi gör ju inte det. Vi tänker olika. 

Jag har kommit på mig själv ibland med att tro mig förstå innebörden i ett budskaps innehåll och sedan har jag reagerat. Fast jag har fattat fel. Och reagerat på något som aldrig fanns. Jag har också upptäkt att det ofta skapar problem och feltolkningar när människor hela tiden tror sig veta vad andra tänker, känner, upplever och ser. Jag gör det själv ganska ofta. Tror mig fatta vad någon menar fast jag inte har fattat fullt ut. Och innan jag hinner komma på att jag inte fattat rätt så har kommunikationen rusat vidare till nya ämnen. 

Jag tänker ibland på att vi inte borde vara så snabba när vi kommunicerar. Jag tycker nästan alltid att kommunikationen mellan mig och andra går för fort. Och då är jag själv i allra högsta grad med och vrider upp tempot. Jag är alltid för snabb för mitt eget bästa. Ganska ofta tänker jag att jag ska börja tala extremt långsamt. Bli en sådan där person som drar olidligt länge på orden. Så att jag hinner ta in alla andra intryck också, inte bara orden. Orden som ofta ändå säger ganska lite. Men jag har aldrig lyckats prata långsamt längre än några få minuter i taget. Det kanske finns en kurs jag kan gå, konsten att tala  l   å   n   g   s   a   m   t . 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s