Vecka 36

Det gick en gång ett rykte om mig. Ett som sa att jag hade varit otrogen mot min dåvarande pojkvän. Det var en tjej som jag inte ens kände som berättade det för folk. Jag skrattade ganska mycket när jag hörde det. Men jag suckade också djupt. Tänkte att det var så jävla typiskt hålan med de drygt åttiotusen människorna där jag bodde under min uppväxt. 

Ryktesspridningen tog fart. När ett budskap passerar flera mellanhänder färgas och förvrängs det av alla de som för det vidare. Det blev misstolkningar och missförstånd och jag lyckades ändå ganska väl med att inte bry mig. Det roligaste av allt, det som gjorde att det var förhållandevis lätt att rycka på axlarna, var att jag inte hade någon pojkvän att vara otrogen mot. Han hade gjort slut med mig två veckor tidigare och jag var ganska ledsen för det. Jag hade ett stukat hjärta bakom revbenen och kände mig vilsen. Ändå dömde folk mig för att jag hade varit otrogen. Skitsnacket gick. Jag var nitton år. Och tanterna som skvallrade värst var också det. Det var då jag bestämde mig för att åka utomlands på obestämd tid. Jag längtade ut i världen, bort från människor som äter andra människor. Det var då jag insåg att jag inte är en människa som tycker om att bo för länge på samma ställe. Jag gillar inte att bli konsumerad av folk. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s