Makten, Naomi Alderman

Jag har precis läst ut den här boken, Makten av Naomi Alderman. Boken har ju blivit en enorm sälj – och kritikersuccé och blivit tilldelad det prestigefyllda Baileys Women´s Prize for Fiction för några år sedan. Jag läser i princip aldrig fiction men har varit nyfiken på den här boken ett tag.

Storyn utspelar sig på olika platser på jorden och handlar om en mäktig, märklig kraft som slår rot i världen och ger tonårsflickor en monumental fysisk styrka. En styrka som kan vara svårt att styra och som skapar fruktansvärd smärta och död. En liten justering av verkligheten och en hel värld sätts i gungning. Läsaren tas med till en alternativ verklighet där könsmaktsordningen är omkastad och kvinnor styr. En matriarkal revolution, en samhällsordning där den sociala, politiska och ekonomiska makten innehas av kvinnor.

”Den blonde unge mannen kommer springande och håller fram flaskan för henne. ”Vad det den här maàm?” Tatiana ser på honom. Hon lägger huvudet på sned. Den unge mannen sväljer. ”Ursäkta”, säger han. ”Sa jag att du fick tala?” säger hon. Hand vänder blicken mot golvet. ”Så typiskt män”, säger hon. ”Kan aldrig hålla tyst, tror att vi alltid vill höra vad de har att säga, prata hela tiden, pratar pratar pratar, och avbryter dem som är förmer än de själva.”

”Inga män får föra ut pengar eller andra ägodelar ur landet.” Justitieministern vänder blad. Där finns en lång lista av tillkännagivanden tätt tryckta med liten stil. Män får inte längre ha egna företag. Utländska journalister och fotografer måste vara anställda av en kvinna. Män får inte längre samlas, inte ens i hemmet, i grupper om fler än tre, utan en kvinna närvarande. Män får inte längre rösta – eftersom alla år av våld och förnedring har visat att de inte är lämpade att styra eller regera.”

Kvinnan som sitter på mannens bröst lägger handflatan mot hans könsorgan. Hon börjar med en sakta vibrerande liten gnista. Han ger fortfarande ifrån sig dämpade skrik, försöker fortfarande komma loss. Än kan det inte göra alltför ont. Roxy har själv gjort så där med killar, för att roa dem båda två. Hans kuk ställer sig som i givakt, som de alltid gör. Likt en förrädare. Likt en idiot.

Hur många män behöver vi egentligen? Fundera på saken, säger de. Män är farliga. Män begår de flesta av alla brott. Män är mindre intelligent, mindre omsorgsfulla, mindre arbetsamma, deras hjärnor sitter i musklerna och kuken. Män är oftare sjuka och de tömmer landet på resurser. Visst behöver vi dem för att göra barn, men hur många behövs för det? Inte lika många som kvinnor. Bra, renliga, lydiga män, dem kommer det förstås alltid att finnas plats för. Men hur många är sådana? Kanske en på tio.”

För att inte gilla fiction tyckte jag oväntat bra om den här boken. Befriande att läsa om en omvänd värld. Det får en att reflektera över hur mycket som vi accepterar varje dag fast det är helt sjukt att den sortens dunkla förtryck ens existerar. Boken belyser de begränsade villkoren som vi kvinnor ständig lever under, det som tyvärr är vardag. Som någon sa om boken: Läs och tänk sedan efter en gång extra – om allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s