Vecka 27

Idag hämtar vi nycklarna till vårt nya hem och säger hej då till hundrfyrtiofem kvadratmeter till förmån för åttiofem. Under de senaste åren har jag tänkt många gånger att vi har så överdrivet mycket yta. Yta som mest har fungerat som passager mellan de platser som vi verkligen har använt. Jag har tänkt att vi bor alldeles för stort i den här delen av världen. Vi har haft ett palats att värma upp och underhålla fast vi ändå har tillbringat den mesta tiden på minimal yta. Vid skrivbordet, i sängen, i köket, i soffan, i badrummet. Vi har haft två stora vardagsrum som vi suttit i några få timmar i veckan. Den största delen av ytan har fungerat som väldigt breda korridorer som bundit ihop våra favoritplatser. Vi har mest gått igenom, städat, dammat och svabbat all den här ytan. Men plats har vi haft. 

Det ska bli intressant att se om jag kommer att sakna kvadratmetrarna. Om de faktiskt fyllde en funktion som jag kommer att fatta först när det är för sent. Men att bo litet har aldrig varit ett problem för mig. Jo förresten, en gång när jag blev erbjuden ett rivningskontrakt på en elva kvadratmeter stor lägenhet på Tjärhovsgatan på Söder, då minns jag att jag tänkte att det var klaustrofobiskt. Min kompis tog den istället. Men förutom den händelsen har mängder av kvadratmeter aldrig varit min dröm. Jag har alltid föredragit nära framför stort. Jag gillar närhet. Till vad beror lite på. Och just nu, när det är så satans dyrt i de städer jag väljer mellan, föredrar jag lägre kostnader så att det går att leva ett alternativt liv som en kreativ själ. Och med lägre kostnader kommer mindre yta. Jag väljer det framför ett jobb som suger men som en måste ha för att ha råd med allt som en skaffat sig. Jag tror det kommer bli awesome!

Hej då huset som vi bygg och renoverat. Hej då naturen som hängt som en helande gudomlighet utanför fönstret. Det vilar ett magiskt lugn över den här platsen på jorden. Jag vet att de nya ägarna är lyhörda nog för att känna det och det känns skönt nu när vi ska bege oss ut på nya äventyr. Jag har varit enormt lycklig här. Tack för allt. Det är dags att gå vidare. Bara tama fåglar längtar, vilda flyger. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s