Vecka 16

Börjar längta lite nu. Till det som var. Och det som förhoppningsvis kommer. Jag längtar efter att gå i köpcentrum, att leta böcker på biblioteket, att ta en kaffe ute, att svänga förbi min syster, att beställa en resa, att resa. Så bortskämda vi var. Då. När vi gjorde allt vi ville. När vi tog allt för givet. Dag tjugonio i isolering nu. Vi gör allt vi kan för livet. 

Jag har bakat mangotårta och gjort en sats kombucha. Vi har spelat väldigt många brädspel och kollat Robinson. Jag har tillverkat drömfångare utan djurfjädrar och planerat. Sprungit många mil och mediterat. Sträckt en stel kropp och lugnat pulsen. Läst en bok som är seg men intressant. Vi har firat en påskafton utan alkohol och ägg. Jag har frigjort en stenmur från mossa och funderat på om det var rätt. Vi har varit hemma i en månad nu. Det är lättare än vad jag skulle gissat. Men längtan har ömt börjat svepa inuti. En längtan till livet utanför. Till sedan. Till efter kaos och karantän. 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s