Vecka 13

Vi är isolerade hemma och jag har blivit lärare på deltid. Barnens skola samarbetar och hjälper oss väldigt fint under den här tiden men det är ändå jag som måste rodda frågor och sköta upplägg. Jag har köpt mat för två veckor och kommit på aktiviteter som ska hjälpa oss att inte bli deppiga av att bara vara här. Jag ser det lite som semester. En hel del av mina projekt har fått gå in på sparlåga medan jag ägnar mig åt att få barnens skolgång att fungera och en del andra saker som behöver göras när hela familjen är hemma. 

Vi har tagit det säkra före det osäkra. Min man tillhör riskgrupp. Riskgrupp delux. Med största sannolikhet skulle han inte klara ett corona-virus. Hans läkarteam har gett oss rådet att hålla hela familjen hemma och inte träffa någon. Jag klagar inte. Jag tänker att det är väldigt lugnt och skönt här hemma just nu. Inga tidiga morgnar, inga körningar till aktiviteter, inga inköp att göra, inga möten att gå på. Vi har satt upp några rutiner. Vi pluggar på förmiddagen, alla som kan måste gå ut minst en gång om dagen, vi tränar varannan dag, vi aktiverar oss tillsammans så att vi inte bara blir sittande var och en på sitt rum framför en skärm. Det finns inte så mycket att gnälla över. Skogen är tom på människor, grusvägarna är fria att springa på, trädgården är enorm och den som är modig kan gå ner till bryggan och hoppa i sjön. Det går ingen nöd på oss i isolationen. Vi har varandra. 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s