Vecka 11

Jag brukar tänka på att inte stressa upp mig för saker jag inte kan påverka. Till exempel långa köer eller försenade avgångar. Jag vet ju att jag alltid kommer fram på något sätt och då är det meningslöst att ödsla energi på att oroa sig eller bli stressad. Det är svår, en får öva ett tag. Jag väntar på ett beslut som ska tas som i allra högsta grad angår mig men som ligger utanför min kontroll. Jag kan bara säga som det är och vänta på besked. Det är tyvärr inte jag som tar beslutet. Det är stressande att vänta, oroligt och rätt knäckande. Men det är omöjligt att styra allt. Den människan som hela tiden måste kontrollera allt i sin omgivning går nog sönder till slut. Det måste vara utmattande att försöka.

Så jag gör inte det. Jag försöker inte kontrollera det jag inte kan kontrollera. Jag tränar på att släppa det och roa mig i väntan. Beskedet blir ju ändå vad det blir. Jag brukar försöka se livet som ett stort hav med vågor. Utmaningar och situationer uppsår hela tiden och så kommer det alltid att vara. Genom att lägga mig raklång på ytan och flyta med sparar jag energi. Energi som jag kan använda till att göra saker som jag tycker om. 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s