Tankar

Vecka 45

Jag blir mörkrädd av åsikterna. Jag tänker att hålan där vi bor är för liten. Att den inte är nyttig och sund. Rädslorna för allt som är främmande och avvikande föder så mycket fördomar att jag kräks. Världen är krympt här. Stöpt efter generationers åsikter från en svunnen tid. Åsikter som går i arv. Och jag passar inte in. 

Jag funderar på om de som har så starka åsikter om saker de inte kan särskilt mycket om trivs med sina liv. Jag tänker att jag inte hade velat vara dem. Att det vekar så olidligt tråkigt att tro att en redan vet allt som finns att veta. Det finns nästan ingenting som irriterar mig mer än inskränkthet. Jag tänker att det är livsfarligt att redan ha alla svar.

Trångsynthet provocerar mig. Det annorlunda sticker i ögonen på de rädda. Jag försöker förklara att det inte är krig. Att det är okej att vi är olika, att det är ur olika som det nya bildas. Men trots att det nya är oundvikligt, att det sker automatiskt varje ny sekund som tickar fram, så skrämmer det nya slag i sin framfart. Jag tänker att det vore enklare att bara flyta med och inte sträva emot. Framtiden kommer ju oavsett. Och framtiden har i alla tider fört med sig nya saker. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s