Tankar

Vecka 42

Det var lite otäckt att se hur snabbt så mycket kunde gå åt helvete. Att någon annans beslut kunde påverka mig och mitt liv så mycket. Jag har lärt mig nu att inte låta någon annan ha den kontrollen. Jag kommer att sprida mina risker efter det här. 

En del människor säger att universum sänder budskap. Meddelanden som  inte alltid är kul. Ibland måste de göra en obekväm annars skulle aldrig den förändringen som var tänkt att komma, komma. Jobbiga händelser och obekväma känslor är universums sätt att prata med oss och ge oss de tecken som behövs för att leda oss mot den rätta vägen. Om vi väljer att se och lyssna på tecknen vill säga. Att det är universum som talar är en tröstrik tanke tycker jag. Då går det lättare att förstå allt som händer i mitt liv just nu. Jag tänker att det skulle ge en del att leva med den insikten när saker skiter sig. Men framför allt skulle det bespara en mycket. 

Det sägs att vi växer i varenda upplevelse. Både de bra och de dåliga. Att vi blir en ny version av oss själva och skalar av lagren in till vårt autentiska jag. När jag känner mig positiv i situationen tänker jag så. Att jag kommer bli en ännu härligare version av mig själv, som jag kommer att få hänga med, efter det här. De senaste åren har jag pratat mycket med människor om oro och tipsat om att istället för oro sträva efter att känna tillit till livet. Tänka att livet ordnar sig. För det känns som att tilliten äter upp oron, att det är svårt för dem att samexistera. Nu är det min tur att tränga bort oro och våga lita på framtiden. Nu är det jag som ska tänka att livet ordnar sig när oron trycker mig mot väggen. För det har den gjort ett tag nu. Men det enda jag har blivit helt säker på sedan brevet kom är att oro funkar skitdåligt. Det är dessutom väldigt tråkigt. Så det tänker jag sluta med nu. 

Annonser

2 reaktioner till “Vecka 42”

  1. Inga nya besked alltså. 😟 Det är så galet.

    Min farfar brukade hantera dåliga besked, oro och problem med att tänka ”Det här var intressant”. Det brukar jag också försöka använda mig av. Jag tänker att det liknar det du beskriver, att inte låta oron äta upp en, utan försöka hålla huvudet kallt och se problemen som yttre omständigheter som ska hanteras men inte förgöra en. Om man ger oron fria tyglar är det så svårt att ta bra beslut. Men det är lättare sagt än gjort.

    Kramar ❤️

    Gilla

    1. Smart farfar. Oron har bara tagit mig till dåliga platser. Där tänker jag inte stanna. Det är riktigt tråkigt där. Jag tänker göra exakt det du skriver, hantera problemen men inte låta dem förgöra mig. Tack och stor kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s