Tankar

Vecka 29

Tiden rann ut innan vi var klara. Det kostade närmare tiotusen kronor att boka om biljetterna. Jag grämde mig över det en stund men sedan tänkte jag att om några veckor kommer jag knappt minnas de där pengarna. Däremot kommer jag för alltid minnas stunderna vi bytte till oss. 

Sanden är så varm att jag springer över stranden för att inte bränna fotsulorna. Palmbladen vajar i vinden och himlen är blå varje dag. Jag har köpt fem nya stenar och ett skrivblock. Det är så varmt att mitt ansikte är blött när vi går hemåt från stranden klockan halv sju på kvällen. Jag duschar kallt så fort jag stängt dörren till lägenheten. Sand och salt rinner ner i avloppet. Min hud har fått en ny nyans av brun och trots att jag är noga med solkräm så har jag ändå bränt bröstet och axlarna. Solen står rakt ovanför huvudet på dagarna. 

Jag hör vågorna rulla in över land. Sträcka sig framåt och sedan bölja tillbaka. Igen och igen och igen. Det ljudet är mitt bästa ljud. Varje dag ser jag havet. Jag sitter med korslagda ben och iakttar mina känslor som uppstår och förgås. De här flyktiga vibrationerna som förändras varje ögonblick. Jag trivs som bäst i det tillstånd av stillhet och upphöjdhet som följer när en slutat jaga känslor. När jag slutit ögonen och är där livet är. 

Annonser

2 reaktioner till “Vecka 29”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s