Tankar

Vecka 27

Efterlängtad semester och ledigt efter många veckors hårt jobb. Första personen deckar i förkylning och feber redan andra dagen. Planerna spricker och vi planerar om. Långsamma dagar med snorpapper, lökkurer, hostattacker, varma drycker och filmtittande följer på varandra. Jag stannar hemma och roddar fältet. Måste aktivera mig för att få tiden att gå. Sorterar ut lådor i garaget, bekämpar ogräs på grusparkeringen, klipper ner buskar som växt sig för höga, bakar frallor, gör flädersaft, byter lakan, skrubbar rent i duschen, sorterar ut kläder, omplanterar aloevera-växter. Och så finns jag där för den sjuka så klart. Hela tiden. Langar in mat på bricka till sängen, kommer med te, baddar varm panna, kramas, lugnar, peppar, spelar skitgubbe när tristessen i vertikalläge bli för stor. Solen skiner utanför fönstret men jag är den enda som går ut. Feber i sol är inte så kul. 

Efter fem dagar är den ene frisk och exakt samtidigt insjuknar den andra. Min energi börjar ta slut. Jag har inte varit själv en sekund på över en vecka förutom två träningspass som jag hann med medan sjuklingen såg på film. Det är lite tid för den som är ensamvarg. De två senaste dagarna har dessutom hormonerna fått mitt inre att koka. De är inte nådiga vissa tider på månaden. Jag anstränger mig till det yttersta för att inte börja fräsa den sortens kommentarer som brukar komma av för lite tid ensam. Hostningarna från sjuksängarna ekar i mitt huvud. Det känns som att någon sitter innanför mitt skallben och hostar rakt mot hjärnan. Det gör ont i öronen. Jag orkar inte höra mer. 

I god tid innan det brister ger jag över stafettpinnen. Det är någon annans tur att leda flocken. Mina löparskor är lite för hårt knutna men jag orkar inte knyta om. Efter en kilometer har jag ändå glömt av det. Efter ytterligare sex kilometrar har huvudet aktivt slutat producera tankar. Jag saktar av farten och promenerar en mil och tittar på natur. Efter nästan tre timmar är jag trevlig igen och tillbaka hemma. I ensamheten har jag laddat om och fyllt på energi. Jag tar en snabb dusch, steker upp ett gäng pannkakor och lägger en hand på ännu en varm panna. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s