Böcker

Mot framtiden : en simpel guide till att krossa patriarkatet – Clara Henry

Är så glad över den här boken. Eller så klart önskar jag att den inte hade behövts alls. Men den behövs. Så jävla mycket. Jag önskar att den hade funnits när jag var femton för att förklara det jag kände och kämpade mot. Den hade nog blivit min bästa vän om den funnits då. Det tog mig så många år att fatta att jag inte var ensam om att känna som jag kände. Så alla tonårsföräldrar: KÖP ELLER LÅNA BOKEN TILL UNGDOMEN SOM BOR HOS DIG! En perfekt student- eller avslutningspresent. Och har du svårt att fatta varför behöver du också läsa den.

”När #metoo tog fart världen över hösten 2017 började jag fundera på frågan som ställdes ihop med hashtaggen: ”Har du någonsin blivit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp?” Själva frågan kändes skrattretande, för det är klart att jag har. Som den gången 2012, då en helt vanlig snubbe på krogen en sommarnatt i Jönköping stack upp hela sin hand under min kjol och tryckte fingrarna, hårt, mot mitt underliv genom trostyget. Eller 2016, när jag och ett helmanligt crew av skådespelare och tv-team skulle spela in en musikvideoparodi där vi dansade i regnet. Teamet hade tagit med extra kalsonger till männen, men när jag frågade om torra trosor och bh fanns det inte. Jag behövde därför ta av mig min egen bh och bli dyblöt i bara t-shirt. Jag var mycket väl medveten om hur mina bröst syntes igenom tröjan och hörde dessutom flera i teamet säga saker som ”Svälj regnet! Hon sväljer, hörni?” och ”Ska spara dessa filer i min privata mapp, om ni förstår vad jag menar”. Eller 2014, när jag var nitton och gjorde mitt första livesända programledarjobb i webb-tv. En välkänd manlig artist gästade och tjatade oavbrutet, i sändning om att jag skulle kyssa honom. Eller 2015, när jag plåtades för en klädkampanj (som ironiskt nog även hade ett feministiskt budskap) och den manlige fotografen kallade mig saker som ”lilla feministmaja” och bad mig suga på mitt finger till en bild. Eller 2017 när jag var på efterfesten till en deltävling av Melodifestivalen. Jag stod och pratade med min pojkvän när en av de tävlande artisterna, som var väldigt lång och muskulös, plötsligt kom fram, lyfte upp mig och bar iväg mig. Jag bad om att bli nedsläppt och visade tydlig avsmak mot att bli upplyft som någon jävla docka, men blev ignorerad medan mannen ropade bak till min pojkvän: ”Jag tar med Clara upp på rummet, hon ska sova med mig i natt.” Eller kanske när jag insåg att jag inte längre kunde vända mig om när jag spelade in videor till Youtube, för att jag då alltid fick kommentarer om hur min rumpa såg ut och jag blev så trött på det att jag helt enkelt slutade att vända mig om. Jag började till och med filma sittande, så att risken inte ens fanns. Eller varför inte alla dessa oräkneliga gånger jag fått meddelanden på Facebook från kända svenska mediemän – som jag aldrig träffat – som avslutar sina meddelanden med ”puss” och ”<3” och som gärna vill ses, och att jag är livrädd för att ens öppna chattrutan för att jag inte vet vad de vill och jag vill inte att de ska se att jag läst.

Jag kan knappt komma ihåg alla enskilda händelser, för det händer hela tiden. Mitt liv är en enda stor dimma av händelser som dessa och ju mer jag tänker efter desto fler kommer jag på. Jag vet inte vilken av alla historier som är värst, vilka jag ens orkar dela med mig av eller om det över huvud taget kanske kan hjälpa någon. Frågan känns så absurd: ”Har du någonsin blivit utsatt för sexuella trakasserier eller övergrepp?” Ja, för helvete. Halva mitt liv ungefär. Jag med. Me too.

Boken är en inspirerande och rolig guide till feminism. Vad är feminism och varför behövs det? Har feminismen gått för långt? (Svar: nope.) Hur skiljer man på ett ”catcall” och en komplimang, och hur ska en egentligen förhålla sig till sin kropp, till sex och eventuella privilegier?

Clara har skrivit boken som, efter 2017 års globalt omskakande #metoo-rörelse, bör ha en given plats på tjejers, killars och ickebinäras nattduksbord. En överlevnadsguide för alla som någonsin varit utsatta för eller funderat på den strukturella sexismen i samhället, och en humorfylld och uppmuntrande reflektion över författarens egna erfarenheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s