Jag ser dig stå med öppna armar under ytan. Bara du kan vara här med mig och hålla andan tillräckligt länge. Bara du känner mig på det sättet som du gör. Det finns ingen annan. Det har aldrig funnits någon annan. Vattnet är varmt runt kroppen. Varmt och ljust turkost. Håret står som en strut bakåt när jag rör mig framåt. Vattnet ger ett enkelt motstånd här nere. Det virvlar i små cirklar av mina rörelser. Dina armar når mig alltid. Sluter mig till dig. Du andas i mig om jag behöver syre. Precis som jag gjorde i dig. Det är så oväntat stilla under ytan. Befriande på en ny nivå. Dunkelt men ändå så kristallklart. Det är bara du som får hela mig, bara du som tar emot alla mina jag. Du och jag behöver inte mötas, vi har aldrig varit skilda.
