Tankar

Vecka 16

Det var den dagen jag bestämde mig. Boken låg färdigläst framför mig med hundöron vikta på var och varannan sida. Mellan pärmarna fanns svaren på mig. Tvåhundrafyrtiotre sidor med hyllningar till det introverta personlighetsdraget och jag hade aldrig läst någonting liknande. Alla bitar föll på plats.

Dagen då jag läste sista sidan bestämde jag mig för att vara jag fullt ut. Jag satt framåtlutad i soffan och tänkte att nu jävlar får det vara nog. Jag var så sjukt trött på kampen som krävs när en försöker passa in i samhället, när en gör avkall på sitt djupaste inre för att omvärlden annars tycker att du är konstig och svår. Det kostar så jävla mycket.

Jag slog ihop boken med en smäll och bestämde mig för att sluta uppträda på det sätt som förväntas av mig, sluta anpassa mig för att andra ska bli nöjda och känna sig bekväma. Åtskilliga gånger genom livet har jag fått mitt sätt att vara ifrågasatt trots att det i över hundra år varit känt av vetenskapen att extraversion och introversion är grundläggande egenskaper för personligheten inom psykologi. Enligt Jung är alla psykologiska sidor som tänkandet, kännandet, förnimmelsen och intuitionen, indragna i den psykiska energins flöde som antingen rör sig inåt mot det inre tanke- , känslo- och fantasilivet som för introversion, eller utåt mot omvärlden och dess ting, situationer och människor som för extraversion. Det kan omöjligt vara rätt att ändra på de underbara grundläggande egenskaper som kommer med en introvert personlighet.

Introverta upplever ofta sociala sammanhang som utmattande och får istället energi av ensamma, ofta kreativa sysselsättningar. Sedan dagen då jag läste sidan tvåhundrafyrtiotre har jag njutit i mitt slott. Jag har tackat nej. Jag har skitit i att göra många av de saker som andra människor gör för att passa in eller få bekräftelse och alla de slentrianmässiga saker som görs för att det ska göras eller alltid har gjorts.

Istället har jag suttit fördjupad i en självvald ensamhet försjunken i vad jag för tillfället har valt att göra. Det är då jag är som mest lycklig. Det är där mitt liv pågår som allra mest. Jag passar mycket bättre in när jag inte passar in. Att vara introvert förväxlas ofta med blyghet, arrogans och asocialt beteende. Det stämmer inte. Det vet alla som är introverta. Det är en rikedom att vara introvert och att fullt ut omfamna de egenskaper som kommer med karaktärsdraget. Det är fascinerande att vara jag. Vad andra tycker om mig berör mig inte alls.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s