Tankar

Vecka 7

Februari regnar från himlen och smälter snön. Allt blir blött. Skidbacken dit vi skulle åka rinner mot staden och vi får planera om. Att sikta mot ett mål är stort. Men att sänka ambitionsnivån och tänka om är ännu större. I mitt huvud fanns ingen blötsnö och slask när jag bokade. Där fanns bara perfekt preparerade backar och pudersnö. Men här nere går det aldrig att chansa. Jag vet ju det.

Jag tycker att vintern är lång i år. Det tycker jag varje år. Hösten och vintern är ett. Går i varandra, är halva ens liv. Ett tryck över pannan. Om två och en halv vecka är det vår. I alla fall enligt kalenderindelningen för norra halvklotet. Då ska Sveriges städer slåss om tidiga vårtecken. Tävla och bräcka varandra. Snödroppar, vitsippor, koltrastar, videung och blommande körsbärsträd. Jag ska läsa tidningen och heja på. Skåne brukar vanligtvis vinna. Jag ska sluta svära när det blir vår. Jag ska klä mig ledigt och sluta sucka över tredubbla lager av allt. Jag ska böja mig fritt och köra ner fötterna i tygskor. Jag ska inte skrapa bilen, inte kånka in ved, inte vara stressad över att köra fast uppför. Jag ska heja på pensionärer som hittat ut ur lägenheterna. Jag ska se dem länge i ögonen och ge dem ett leende. Kanske till och med växla ett par ord. Solen kommer att värma. Det blå ljuset är den mest kortvågiga färgen i det synliga spektrumet. På väg ner mot jordens yta sprids ljuset med de kortaste våglängderna kraftigast. Jag ska titta uppåt och vara så oändligt tacksam för den blå färgen. Jag ska slicka i mig våren, halsa den direkt ur flaskan. Jag ska gå i collegetröja och vara så jävla nöjd. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s