Arv och Miljö, Vigdis Hjorth

Den här boken är på min topp tre lista för bästa böcker jag läst i år. Boken handlar om Berglijot som för häftiga diskussioner med sina syskon om ett förskott på ett arv. Föräldrarna till de fyra barnen har meddelat att de två yngsta döttrarna ska få ärva mer och under bråket om arvet väcks en rad andra smärtsamma minnen till liv igen.

”Och det kom över mig som ett ras och träffade mig som ett slag och jag svimmade. Jag förstod allt och allt föll på plats och det var fruktansvärt och outhärdligt och jag trodde att jag skulle dö, men jag dog inte, på något sätt uthärdade jag det, för så vist är människan inrättad att det bortträngda, det fruktansvärda, det outhärdliga dyker upp i det ögonblick då du är beredd att möta det.”

Det är över tjugo år sedan som Bergljot bröt med familjen, men för första gången kräver hon nu att bli lyssnad på. Arvsbråket sätter igång en kraftfull och ostoppbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen behöver blottas.

”Åsa höll tal, Åsa sa att pappa hade älskat mamma. Det tror jag hon hade rätt i, att pappa hade älskat mamma, så mycket att pappa blev rasande när han tvivlade på om mamma älskade honom tillbaka, så mycket att när pappa tyckte sig se tecken på bristande hängivenhet från mamma, blev han rasande, och han blev rasande om mamma avvisade honom, sexuellt och på andra sätt, pappa älskade mamma så mycket att han hatade och blev rasande på mamma och alla kvinnor, alla av honkön, om han kände sig avvisad av mamma, pappa var så sårbar i relationen till mamma att han reagerade med raseri och aggression när han kände sig avvisad av henne, pappa älskade mamma så högt och oreflekterat att han ville äga och härska över och kontrollera henne, och i stort sett fixade pappa det, men han kunde inte veta vad mamma kände i sitt inre, det var det som var det hemska för pappa, att mammas inre inte gick att kontrollera till hundra procent.”

”Jag låg under täcket och ville inte stiga upp, jag var utmattad som om jag hade varit i krig. Lars sa det när jag ringde honom på vägen hem föregående kväll, när jag sa att jag kände mig mörbultad, att jag visste att jag gick ut i kriget och i kriget får man stryk. Det var sant, det var krigets andra ansikte. Krigslusten och krigsupphetsningen när man går ut i kriget för det man tror på är det ena, utmattningen och skakningarna efteråt är det andra. Jag hade varit i kriget, så kändes det, bedövad, mörbultad och trött ända in i märgen, jag hade druckit rödvin i sängen tills jag somnade, och vaknade tung och skakig den femte januari i mörker och blötsnö.”

Det här är en mycket bra skildring av en kvinnas kamp för att få äga sin egen berättelse när omvärlden vill förneka och förtränga. Boken beskriver på ett sant och realistiskt sätt hur hemligheter en av olika anledningar tvingas bära, kan äta sig in under ytan och förgrena sig ut inuti, hur minnena kan äta en, bakbina en och subtilt påverka alla möjliga områden i livet. Jag kände igen mig i mycket och tycker extra mycket om det här stycket som är ett mail i boken skrivet av Berglijots dotter och adresserat till resten av släkten:

”Jag har sett mamma så knäckt och uppriven som en människa över huvud taget kan bli utan att dö, så tillintetgjord att väldigt få skulle ha klarat av att resa sig igen. Jag har sett mamma kämpa för att kunna leva med sin egen historia. Jag har sett mamma vända sin smärta inåt för att inte överföra den till oss barn. Jag har sett mamma fly, in i ruset, in i litteraturen, bort från verkligheten, bort från minnena. Jag har sett mamma som inte klarar av att sova nykter, som är rädd för natten, för sängen, att släppa kontrollen. Jag har sett mamma som jobbar jobbar jobbar. Jag har sett mamma som hela tiden försöker förstå. Jag har sett mamma säga förlåt, det är mitt fel inte ditt, och ta bort min skam så som hon skulle önska att någon hade tagit bort hennes. Jag har sett mamma kämpa, försöka, hoppas och ge upp. Jag har sett mormor och morfar och känt mig som en lögnare. Jag har sett dem låtsas som ingenting och jag har gjort detsamma. Det skäms jag för. Men jag hade ingen aning om hur djupt livslögnerna satt och hur långt ni var beredda att gå för att upprätthålla dem. Nu tvingas jag bevittna hur ni förnekar hela den historia som på alla möjliga sätt har varit så närvarande, så viktigt och så avgörande i min mammas liv, och därmed också i mitt. Jag blir vittne till att ni inte tar det på allvar. Jag förstår inte hur det är möjligt, och det gör mig arg. Inte bara å min mammas vägnar, utan för att det också förnekar mina upplevelser, min historia: jag har sett hur hon har kämpat, hur ensam hon har varit, hur liten, skadad, sårbar och ensam. Mamma har inte blivit den hon är på grund av en god uppväxt på Skans vei, mamma är allt det fina och starka hon är, trots det.”

Jag tycker att det är en så fin hyllning till alla som blivit utsatta och jag tycker att författaren ger en rättvis och viktig bild av hur det är att leva efteråt.

”Det krävs hård arbete för att göra om lidandet till något som är användbart för någon, i synnerhet för den lidande själv.”

Det här är en fantastiskt bra bok om skuld, ansvar, rättvisa, utsatthet och kärlek. Läs den!

”Tidningspsykologen skrev att han hade bevittnat sådana scener, att när den som hade svikit bekände sin förseelse och tårarna kom, satt den sårade bortvänd med oberört ansikte och avvisade bönen om förlåtelse. När han var oerfaren, tyckte han att det var plågsamt att se på, och uppmuntrade den sårade att vika sig och ta emot ångraren. Men så gjorde han inte längre. För det blev ingen lösning om det inte gjordes i rätt ordning. Den som har svikit ska inte få beröm för att ha erkänt sitt svek förrän den sårades förtvivlan, sorg och vrede har blivit bekräftade. Utan det faller ångraren till marken som en sten. Det är en naturlag, skrev han, det sitter i ryggmärgen, vi kommer inte förbi den ordningen:”

Vigdis Hjorth

Vecka 48

Jag slog upp ordet pandemi i början av februari för jag var inte helt säker på vad exakt det betydde och jag ville ha koll, vara förberedd. Idag har jag hört det ordet så många gånger att det blivit vardagstal. Jag tänker ganska ofta på att det blev ett märkligt år, det här. Det gör säkert du också. Vem gör inte det? 

Jag tänker också på hur snabbt en anpassar sig ändå. Det kommer nya restriktioner och vi gör vad vi ska. Avstår från vad vi ska och rättar in oss efter vad som gäller nu. Just anpassning är väl en av människans största styrkor. Så jag tänker att det inte borde vara så svårt egentligen för någon att ta sitt ansvar. En tredjedel av de som avlidit i covid-19 i år dog ensamma utan någon vid sin sida. Låt det sjunka in en stund om du är en av dem som tänker att det inte spelar någon roll vad lilla du gör och inte. Jag hade inte velat vara en av dem som låg själv på min dödsbädd. Jag vill att mina närmsta sitter runt mig när jag tar klivet ut i evigheten. Det ville nog de som dog också. 

Jag fick ett blombud härom dagen. En vacker ros med ett tack. Tack för att du räddade livet på mig för tre år sedan. Jag tycker om att leva. Jag hällde pulvret i vasen och kastades tillbaks en stund. Jag har känt dödsångesten, jag har hållit den i handen i många månader, jag har sett på nära håll vad den gör med människor, vilken tid den kräver. Jag tänker ofta på alla de människor som vet att de med största sannolikhet inte kommer att överleva ett corona-virus. Jag tänker på deras styrka och deras mod men också på deras mörkaste tankar och tyngsta dagar. Det tycker jag att du också ska göra. Då är det inte så svårt att göra rätt. Och när du känner dig nere och uttråkad kan du tänka på att ett år ju ändå bara är ett år av ett helt fucking liv. Jag tror att det är nyttigt för många av oss att för en gångs skull tänka på att det inte handlar om dig, det handlar om de andra. 

Tips för hur du kan lära dig mer om miljö och hållbarhet

Boken Urban Eco – Guide till en klimatsmart och giftfri vardag.

Många tror att det är dyrt, komplicerat och tidsödande att ställa om till en klimatsmart, avfallsminimerad och kemikaliefri livsstil. Eller att man bara kan göra det om man bor på landet. Men faktum är att det är precis tvärtom och att en hållbar livsstil kan praktiseras överallt, även i en lägenhet mitt i en storstad. En grönare livsstil ger dig mer pengar i plånboken, mer tid till det du helst vill göra och en stabilare hälsa samtidigt som den skonar vår planet.

I Urban Eco visar Anna Rydne, fyrabarnsmamman bakom den populära livsstilsbloggen Annas kemtvätt, hur okomplicerad, tidsbesparande, ekonomisk och hälsofrämjande en hållbar livsstil faktiskt är. Urban Eco guidar dig med tydliga råd, nya perspektiv och hisnande upplysningar som får dig att se världen med nya, grönare ögon.

Dokumentär på svtplay: När skogen tystnar.

Följ med äventyraren Marcus Aspsjö på hans resa genom Alaska och var med när han bildar sin egen uppfattning om vikten av orörd natur för oss människor. Det här är dokumentären om situationen kring den svenska skogen och vildmarken. Sveriges orörda skogar blir färre samt tystare när den biologiska mångfalden håller på att försvinna.

https://www.svtplay.se/video/27874479/nar-skogen-tystnar

Boken Rapport från ett slakteri – En veterinärs berättelse.

Veterinären Lina Gustafsson börjar arbeta på ett slakteri. Hennes uppgift är att kontrollera att djuren är friska och att lagarna följs. Dag efter dag ser hon tusentals grisar gå till slakt. Hon står vid det löpande bandet och inspekterar kropparna efter de djur som några timmar tidigare mötte hennes blick i stallet.

Rapport från ett slakteri är ett genreöverskridande, självbiografiskt reportage inifrån en bransch som sällan blir belyst. Lina Gustafsson skildrar det vardagliga våldet mot djuren, kontrollsystemet hon själv är en del av och kampen mellan samvetet och en alltmer påtaglig avtrubbning. Men hon fångar också de glimtar av humor och kollegial gemenskap som växer fram i arbetets absurda monotoni. Rapport från ett slakteri är en saknande rapport om vad massproduktion av kött innebär i praktiken.

Serie på Netflix: Down to Earth with Zac Efron.

Skådespelaren Zac Efron reser över hela världen med hälsoexperten (och veganen:)) Darin Olien i ett reseprogram som utforskar sunda och hållbara sätt att leva. Jag älskar den här serien. Härligt att få resa till olika platser och inspirerande att se att människor faktiskt gör något.

Boken/Ljudboken Äta djur.

Varför blir kött bara billigare när allt annat blir dyrare? Varför äter vissa djur men inte andra? Varför äter vi alls kött? När Jonathan Safran Foer blev pappa började han fundera på vilken mat han skulle ge sitt barn. Han bestämde sig för att gå till botten med hur kött egentligen framställs, hur djuren behandlas och vilka sociala, ekonomiska, miljömässiga och moraliska konsekvenser kött får i vårt samhälle. Hans sökande ledde honom till de få familjejordbruk som fortfarande existerar i USA och till gigantiska djurfabriker i sällskap med djurrättsaktivister. Med hjälp av intervjuer, statistik och sina egna observationer målar Foer en bild av dagens köttindustri som ligger ljusår från den traditionella bilden av jordbruk.

Äta djur är ett skakande reportage och en ögonöppnare för alla som någon gång funderat på vad det innebär att äta djur.

Dokumentär på svtplay: När arterna dör ut.

Vid sidan om klimatförändringarna har hotet mot den biologiska mångfalden allt mer seglat upp som den stora miljöfrågan. Experterna talar om den sjätte massutrotningen. Det har alltså inträffat fem sådana tidigare. Vad kan vi lära av dem?

https://www.svtplay.se/video/27598909/nar-arterna-dor-ut

DIY – Veganska doftljus

Jag tyckte att det var svårt att hitta miljövänliga, veganska ljus så jag började undersöka möjligheterna att tillverka egna och det visade sig vara ganska enkelt. Vanliga värmeljus är gjorda av paraffin som är en restprodukt av oljeindustrin. När ett ljus gjort av paraffin tänds, avges en mängd giftiga gaser, bland annat de cancerogena ämnena bensen och toluen, som både bidrar till växthuseffekten och påverkar vår hälsa negativt. Paraffin är en fossil oljeprodukt och eldningen av paraffinljus ger koldioxidutsläpp, precis på samma sätt som bensin- och dieseldrivna bilar gör. Skitdåligt.

Stearinljus kan ju tyckas vara ett bättre val än paraffin men de vanligaste stearinljusen är oftast en blandning av animaliska fetter och palmolja. Alla vet väl nu mer att en bör undvika palmolja och att djurindustrin är en vidrig industri som dessutom påverkar miljön och klimatet negativt. Det känns inte supermysig direkt att elda djurrester i sitt hem på höst- och vinterkvällarna. Tycker jag i alla fall.

Jag hittade efter att ha surfat runt en del att mer miljövänliga doftljus kunde göras av rapsvax, sojavax och kokosvax. Eftersom rapsvax tillverkas i Europa tyckte jag att det var lämpligt att testa det. Raps växer utan stora behov av bekämpningsmedel och tillsyn, det är en hundra procent naturlig råvara och innehåller inga skadliga ämnen och är inte genmanipulerad. Jag beställde vegetabiliskt vax av raps och körde igång. Det var ganska enkelt att göra egna ljus/doftljus men framför allt väldigt kul.

Du behöver:

  • Vegetabiliskt vax, gärna rapsvax.
  • Veke
  • Glasburkar/glas med tjock godstjocklek, ej mindre än Ø50 mm. Lämplig diameter på glas är 6-8 cm. 
  • Doftolja
  • Vekhållare/häftmassa

Jag köpte rapsvax från Joel Svenssons Vaxfabrik. Med i burken följde veke till sex stycken ljus. På hemsidan kan du också köpa extra veke.

https://www.joelvax.se/ljusavdelning/vegetabiliska_ljus/ATE360/.

Doftolja beställde jag på Doft & Veke. De har syntetiskt framställda parfymoljor som är veganska, ej testade på djur samt fria från hormonstörande ftalater.

https://doftochveke.se/13-doftolja

Så här gör du:

  • Smält rapsvax-pulvret i vattenbad.
  • Tillsätt färg/doft efter önskemål.
  • Fäst en vekhållare i ena änden på veken och kläm till med en tång runt flänsen så att veken sitter stadigt. Centrera veken i glaset. Har du inga vekhållare går det bra att fästa häftmassa nedtill på veken och sätta fast det i botten på glasburken. 
  • Fyll sedan på med den smälta massan, upp till ca 1 cm rån glasets övre kant. 
  • Låt stelna.
  • Var nöjd för att du har gjort ett bra miljöval!

Vecka 47

Lövet singlar ner från trädet och träffar mig rakt i huvudet. Ett perfekt format lönnlöv i djup röd färg som landar rak i kronchakrat där den sanna förståelsen och den högsta energin sägs finnas. Jag tar det spröda bladet i handen och bär med det en bit på gångvägen längs ån. Snurrar bladskaftet mellan min tumme och mitt pekfinger. Tänker på att energin måste vara grundad i rotchakrat för att energin ska kunna röra sig fritt upp genom de olika chakrana och låta mig ta del av de insikter jag behöver på vägen till kronchakrats totala visdom. 

Min plan är att bli så vis jag kan i det här livet. Jag tänker att det är lika bra att passa på nu när jag ändå är här. Så länge jag är här. Jag vill låta den rena kosmiska energin röra sig från kronchakrat och ner genom alla chakran och föra med sig klarhet och förmågan att hantera materiella och andliga frågor på ett harmoniskt och kreativt sätt. Det låter ljuvligt att ha det flödet inuti. Det verkar så rent och befriat. Nerifrån och upp. Uppifrån och ner. Jag lägger försiktigt lönnlövet i ån och står en stund och ser på när det flyter med vattenströmmarna. 

Jag tänker att stress och spänningar kanske alltid kommer att vara en del av det här livet, men det sägs att en med ett öppet och ärligt kronchakra kan hålla sig harmonisk och möta det som kommer i ens väg på ett fridfullt sätt. Det låter skönt. Jag tänker på Hagrids ord. What’s comin’ will come, an’ we’ll meet it when it does. 

Veganska wienerbröd med vaniljkräm och choklad

Om du är sugen på ett heldagsprojekt en tråkig höstdag så kan du testa att göra wienerbröd. Det tar tid och är ganska pyssligt men det är väl aldrig så gott att äta som när en har fått kämpa lite för sin föda. Här kommer ett recept som vi testade här för ett tag sedan.

Du behöver:

  • 300 g växtbaserat margarin
  • 50 g jäst
  • 2 1/2 dl kall växtbaserad mjölk
  • 3 msk kikärtsspad, aquafaba
  • 1/2 tsk salt
  • 2 msk strösocker
  • ca 8 dl vetemjöl
  • Växtbaserad grädde eller mjölk till pensling
  • Vegansk choklad till garnering

Till fyllningen:

  • 2 msk vetemjöl
  • 2 1/2 dl växtbaserad mjölk
  • 3 msk kikärtsspad, aquafaba
  • 1 msk socker
  • 2 tsk vaniljsocker

Så här gör du:

Grunddegen:

  1. Skär margarinet i 10 skivor. Lägg dem i rumstemperatur på ett smörgåspappet. 
  2. Smula ner jästen i en bunk (rör ut den i mjölet om det är torrjäst), tillsätt mjölken och rör tills jästen är upplöst. 
  3. Blanda ner kikärtsspad, salt, socker och det mesta av mjölet. Spara lite mjöl till utbakning. 
  4. Arbeta samman degen snabbt och låt den sedan vila i kylskåp i 10 minuter. 
  5. Kavla ut degen på lätt mjölat bakbord till en platta på 30×40 cm. 
  6. Lägg margarinet på ena deghalvan så att det ligger 2-3 cm innanför degkanten.
  7. Vik upp kanterna över matfettet och sedan den fria deghalvan. Nyp ihop kanterna. 
  8. Mjöla bakbordet igen. Vrid sedan degen 1/4 varv och kavla ut degen. Den ”stängda” delen ska vara vänd mot den som kavlar. Kavla försiktigt och inte för länge! Degen får inte spricka. 
  9. Vik degen i 3 delar på längden. Vrid den 1/4 varv. Kavla sedan ut degen till drygt 1 cm tjocklek. Den ”stängda” delen ska vara vänd mot den som kavlar.
  10. Vik degen i 3 delar och låt den vila i kylskåp i 15 min. 

Snodda wienerbröd med vaniljkräm och choklad:

  1. Kavla ut degen igen till en fyrkantig, ganska tjock kaka.  
  2. Sporra/skär ut degen i smala remsor. 
  3. Sno dem en och en eller två och två tillsammans och forma dem till kringlor, snurror, åttor eller knutar.
  4. Lägg wienerbröden på en smord plåt eller bakplåtspapper och låt dem jäsa i 1-1 1/2 timma på sval plats.
  5. Lägg vaniljkräm i mitten på varje wienerbröd och pensla med växtbaserad grädde/mjölk.
  6. Grädda dem i ugnen på 250 grader (225 grader i varmluftsugn) tills wienerbröden fått fin färg. 
  7. Låt dem svalna.
  8. Smält chokladen i ett vattenbad och ringla över wienerbröden. 
  9. Ställ in dem en kort stund i kylskåpet så att chokladen stelnar. 
  10. Provsmaka!

En promenad, nästan alltid en god idé

Hösten kom och andra vågen med restriktioner. Promenader får en fortfarande gå. Långt hemifrån. Det är bra. Frisk luft och motion åt folket. Jag går ut nästan varje dag, in bland träden så ofta som möjligt. Här är några bilder från när jag var ute härom dagen.

Viktigt att ta sig ut när en jobbar hemma så mycket. Promenader rensar alltid mitt huvud och jag blir nästan alltid på bra humör av att komma ut.

Jag tog en bild på en bro som jag blev extra nöjd med. Det livar ju upp så här i november som jag annars tycker är en rätt trist månad om jag ska vara ärlig.

Jag köpte en smoothie med apelsin, lime, spenat och äpple på ett café som jag gärna vill ska klara sig genom Corona-krisen. Extra viktigt att göra nu igen.

Gick förbi fina planteringar i gigantiska krukor.

Och så tankade jag energi från ån som löper genom Kungsbacka.

Samtalade lite med ankorna innan jag gick tillbaka hem och tog en dusch och en kaffe och fortsatte jobba/plugga.

Vecka 46

I helgen har jag ätit en väldigt god chokladkaka gjord på svarta bönor och dadlar. Jag har gått flera promenader och klippt lugg. Jag har sett senaste avsnittet av Bakom muren och druckit en alkoholfri öl. Mitt humör har pendlat och jag har varit rastlös vid ett par tillfällen. Tänkt att november är årets absolut sämsta månad, tänkt att det är svårt att ta sig samman och hitta på saker när det är så jäkla mörkt ute redan klockan fem, tänkt att jag behöver ta mig samman och göra saker ändå. 

Jag har köpt ett skolpaket för en flicka innehållande tvättbara bindor, ryggsäck, pennor och skrivböcker hos unicef. Jag har lyssnat på Focus av Elisas en hel del gånger och kramat mina barn. Jag har facetimat med personer jag älskar, spelat brädspel och styrketränat. På lördagkvällen var jag jävligt glad över resultatet. Jag såg och ser fram emot att världens tredje största land inte längre ska styras av en dåre. På söndagen var jag ute i flera timmar. Åt lunch ute, bar sten och lagade en mur, lastade en väldigt tung vedkap på en kärra. Vi eldade i en utespis och värmde oss framför eldslågorna. Allt luktade rök när vi kom hem. Jag kände mig levande igen. På söndagskvällen bokade jag en biljett preliminärt och blev förväntansfull. Jag tänkte att framtiden nog blir vild, på ett bra sätt. 

Tre saker du kan kolla på på svtplay

https://www.svtplay.se/video/28496337/valdtagen-av-polisen

Höj din röst. Den kan göra skillnad. Även om det ibland kan kännas lönlöst att säga ifrån i den här sjuka världen så tycker jag att den här dokumentären är ett bra bevis på att en enskild person kan vara med och skapa förändring.

”Tonåringen Anna Chambers anklagar två New York-poliser för att ha våldtagit henne medan hon suttit i arrest 2017. Men hennes anklagelser motarbetas av polisen och hon smutskastas som lögnare. I den här dokumentären undersöks de tusentals fall av sexuella överträdelser som årligen riktas mot den amerikanska polisen, och upptäcker det kryphål i lagen som gör att så många poliser frias från anklagelserna.”

https://www.svtplay.se/video/8284182/hopptornet

Jag fick puls av den här kortfilmen. Det kändes som att det var jag som stod i hopptornet. Kul film om mod och skräck i en härlig blandning.

”Om modet att hoppa från ett 10-metershopptorn. Höjdskräck i kombination med rädsla att inte klara trycket inför betraktarens ögon. För några, en utmaning. För andra, ett livsavgörande ögonblick. En studie i det mänskliga psyket.”

https://www.svtplay.se/video/28493417/samtidigt-pa-jorden?start=auto

Jag tänker en del på döden. Eftersom den är en del av livet. När jag ramlade över den här dokumentären tänkte jag att den kunde vara bra att se på, att jag kunde få se hur det faktiskt går till efter att en människa har dött. Det är en långsam dokumentär som gav mig faktiska bilder av hur det ser ut på ett krematorium till exempel. Det är något jag funderat på ett tag.

”En empatisk och humoristisk resa genom livet efter döden, från patologerna till gravgrävarna, likbilsförarna, balsamerarna och begravningsmusikerna. Vi har alla samma väg att vandra och här guidas vi omsorgsfullt genom ritualer och möter de personer som ägnar sina liv åt döden.”

Månadens sten, November – Citrin

Bild lånad från kristallrummet.se

Citrin tillhör gruppen kvartsstenar och har fått sitt namn efter den gula färgen. Många citriner får sin färg genom att man hettar upp ametister. Den naturliga citrinen är betydligt blekare och inte lika vanligt förekommande. Den naturliga citrinen finns bland annat i Brasilien, USA, Madagaskar Argentina, Myanmar, Namibia, Ryssland, Skottland och Spanien. 

Citrin är en glad och positiv sten som stimulerar oss att se det ljusa i tillvaron. Den kan bäras som en amulett för att stärka självförtroendet och tilliten till den egna förmågan att skapa och vara. Stenen hjälper dig att manifestera det du önskar, höjer din produktivitet och ökar din kreativitet. Den öppnar inre dörrar och hjälper dig till klarhet. Den som vill bryta sina egna mönster och göra upp med begränsningar ur det förflutna kan bära citrin.

Citrin är också en sten för överflöd och välstånd. Den stimulerar generositet både hos dig och din omgivning. Stenen hjälper dig även att utstråla en högre attraktionskraft, vilket stärker förmågan att manifestera och attrahera det du önskar dig.

Stjärntecken: Tvillingarna

Chakra: Solar plexus 

Information hämtad från kristallrummet.se